FrkU

Business var det ja... På hög nivå.
Men jag gillar det... gillar känslan det ger.
Och att jag har möjligheten att kunna variera mig.

Men idag är en speciell dag... så dagen till ära liksom.
Och jag vet att det kommer att uppskattas..... a lot... ;)

Dagen har startat bra, såsom jag hoppats, och den fortsätter nu. Det ska som sagt bara klaffa... men eftersom det är jag som har med saken att göra så vet jag att jag ikväll kommer somna nöjd, mycket nöjd. Och inte bara jag för den delen...!!

*********************
För övrigt så har en annan del, sida, av mitt liv liksom lite raserats.
Tråkigt? mycket....
Men... valet är mitt, jag vet det. Och det baseras på ett annat val. Som inte är mitt men gjorde mitt val enkelt...
Jag tänker inte låta mig utsättas för sånt längre. Enough is enough...!
Sånt som jag verkligen inte trodde har bevisats, gång på gång, vilket i sig är tragiskt. Jag trodde verkligen inte det, men det säger kanske mer om mig. Naiv och osäker och låter mig påverkas så innerligt lätt.
Men, NO MORE...!
Dock kommer det alltid att finnas en del av mig kvar där. Det kommer inte någon eller något att ta ifrån mig. Nånsin.

Vill bara säga...
att den här veckan har på tok för lite timmar för allt jag vill/måste/behöver göra....

Tiden räcker verkligen inte till. ALLS... massa saker som blir inget av, sånt som jag verkligen VILL göra (snyyyft...), och det som jag LYCKATS knöka in gör att dagarna går i ETT och varje minut är hejdlöst dyrbar...
Men å andra sidan får ju skallen sig lite träning med tanke på att jag måste planera flera dagar i förväg...
Faaast... utrymme för spontanitet finns INTE...
och inte heller för misstag... delays... eller sånt... suck.

Men... nu är ju veckan snart över och jag är NÄSTAN i mål... nästan.
Några saker kvar som behöver klaffa...
Men det kommer bli så bra så....

HÅLL I HATTEN!!!!

....
VEMS magkänsla vad gäller förtroende ska man gå på?
Jag kanske känner en sak och en annan något precis tvärtom, om en och samma person menar jag.

För jag menar att även om jag KAN ha förtroende för en person, lita på fullt ut, så kanske inte en annan kan det. Jag menar att om jag får frågan från X om Y går att lita på, och JAG har ett gott förtroende till Y och alltid kunnat ha, länge, men sen visar det sig att Y inte känner samma sak mot X som mot mig, och Y väljer att prata med mig eller nån annan om det som X sagt.
Ska jag då anse som att mitt förtroende till X också är eller borde vara borta...?
Eller finns det olika nivåer på förtroende... att man liksom alltid har en person som man berättar ALLT för, även om man lovat att inte säga något till nån?

Jag kan tycka att även om någon annan lovordar en person och garanterar mig att det går att ha förtroende för denna, så är det ändå mig själv jag är närmast... och vad jag är komfortabel med...

Suck.... svårt...

Funderat på en sak.
Detta med förtroende...

Vissa människor känner jag direkt ett förtroende för och vissa inte. Jag vet inte HUR det är så, eller vad det är för exakta egenskaper, sätt, utseende, uttryck etc som gör det och det är inte det jag vill gå in på. Utan det är detta:

Om du från start har ett förtroende för en människa så är det kan det försvinna, tappas, om det sker något. Man tappar helt enkelt förtroendet för den personen genom en gärning som den personen gör.
Även om du i grunden haft ett starkt förtroende för den personen.
Men hur är det åt andra hållet?
Om du från start fått "fel" vibbar, inte känner något förtroende alls för vedebörande. Även om personen inte gjort något aktivt missbruk av ditt förtroende, utan det liksom bara kändes så från början. Är det då lätt, lika lätt som att tappa, att få eller bygga upp förtroendet för den personen?
Visst måste kanske den personen "kämpa" och bevisa lite mer än den som du kände förtroende till från start. Men GÅR det, eller ligger den där vibben, intuitionen, där och gnager hela tiden ändå?
Ska man lita på magkänslan i alla lägen?
Jag menar... den som du har ett förtroende för kan visa sig vara en bluff lika lätt som att den du misstrodde visar sig vara en klippa... eller?

Solen skiner ALLTID där... det är ju det jag säger...
Men denna gång blev det lite roligare...  hehe...

Regnet vräkte ner utanför kontoret...
Kollegan suckade tungt över detta varpå jag svarade att det är ju faktiskt september och jag bryr mig inte så mycket eftersom solen ändå kommer skina på mig ikväll.
Fick ett "ja jo tjena" till svar... som om JAG skulle skämta liksom...
För faktum är att det inte slår fel... solen skiner alltid där... vilket jag förklarade.... med vissa tveksamheter som svar....

GISSA om det då kändes lite kul att igår kväll kunna sända den här bilden till kollegan med ett "Told you...."

"Lägg AV... här spöregnar det juh..." blev svaret och jag fnittrade ännu mer...

 

Vissa dagar undrar man... VAD vill nån ha sagt... eller den ha sagt...

Det hela började ju fint, sovit gott, kaffet smakade gott, Dotra kom upp i tid osv.
Fick städat lite och sen iväg för att handla lite.
Dock lite väl snurrigt ett tag, lite fram och tillbaka liksom...

Men sen...
Vädret lockade till en powerwalk så på med träningskläderna, preppade hälarna med plåster och på med pjuxen. Gick finfint... tempot var skönt och kroppen var sjukt taggad...

suck...
kan inte bestämma mig...

Ska jag eller inte... köpa de där röda...?
Har nu sett 2 outfits med de där röda..... som jag gillar... nedan är en... den andra lyckas jag inte få till att komma hit...
Well?? HEEEEEEEEEEEELP....!

Tycker de är ascoola... på henne...

Bild lånad från Gina Tricot

HA....

har sett till att ge vinterkylan en rejäl utmaning!!!

• Pälsmössa a la Sibirien ....
• Halsduk a la vira-flera-varv ....
• Kängor utan heal... ja, jag vet... att jag alltid brukade gå i high-heals... men jag har kommit ner på jorden lite ;)
• Stickat runt rumpan ...

har införskaffats idag.

Sen tidigare finns mina ybersköna pälsvantar, som förvisso ska kompletteras med ytterligare ett par...

Gosiga tröjor fanns redan i garderoben... jacka likaså.
Laddad och redo för kylan, för mys... och ljuvliga promenader i vinterlandskap och bitande vind.

Har funnit min plats...
TÄNK att kunna träna så här... KLOCKRENT...

SÅ HÄR SKA det se ut....

Bilder från Pink Iron

 

Måste ju hissa & dissa ja me....

// DISSA //
sesamfrön - de fastnar ju bara mellan tänderna.... fast de är goda..
snorig näsa
tonårsattityd - HUR gör man liksom.... SUCK och ett gaaaaaaaaaah
hår med egen vilja...
för många dagar tills igen
maktlöshet
nyhetsbrev som inte vill sluta
förståelse
godissuget...
träningssuget... vill för mycket.

*** HISSA ***
liten grå box med CK på..... - ME LIKE
doften av en färsk, äkta italiensk parmesan
shopping coming up...
good hair day
good times ahead
känslan
orden
värmen
saknaden
Follow Me

... små boxar... med tygpåse inuti... att veckla upp....

:)

Operation utfrysning pågår....
om man får tro mina kollegor...

Vaddå???
Jag inviger ju bara de höga stövlarna och min underbar nyinköpta stickade långtröja... från Lindex... UNDERBART varm...
Så ja, fönstren har stått öppna sen jag kom imorse....
Behöver jag säga att jag får sitta ifred och jobba....?
moooohahaha....

NU förstår jag varför det är så många åskådare på fotbollsträningar.....

Märkligt ändå...

Dotra har fysikprov coming up...
Lite förhör igår. Hon hade fått ett gäng instuderingsfrågor inringade, de som de SKULLE kunna...

Visst är det då märkligt... att när hennes lite sluga mor väljer att ändå fråga på ALLA frågor (hehe....), så kan hon svara på de hon INTE ska kunna, men inte de hon SKA kunna...??

Frågor på det?

Och en annan sak... att förhöra uttal på ord man själv inte har en ANING om hur de SKA låta... DET är en utmaning....
No hablo español liksom...

Måste säga...
Det är innerligt skönt att vara helt datafri under en hel helg.
Visst är iPhone använd då och då... men inte en regelrätt dator.... och iPhonen inte alls i samma utsträckning som under veckan.
Känns faktiskt riktigt skönt, att vara lite halvt om halvt nedkopplad under några dygn.

Jag menar... världen slutar inte snurra bara för att jag inte har koll på nyheter, facebook-uppdateringar, bloggar och allt sånt konstant.... liksom.
Och .... jag mår inte direkt sämre av att inte ha koll.... tvärtom... faktiskt.

eller är det nån mer som tycker att det börjar gå lite långt...?
Syftar på detta....(klicka på bilden....)

Veckorna fullkomligt RUSAR iväg... och helgerna liksom ramlar över en....
Den här gången inleddes det hela med tvära kast och snabba beslut...
Beslut för mig själv... bekvämlighet liksom.
Gjorde mitt allra bästa att anamma; TÄNK inte så mycket nu...
Blir alldeles varm av omtanken kring det... samtalet för att checka av liksom. Underbart...

Och som vanligt.... det flöt på, precis som jag hoppats. Tack vare mycket så klart...
Likheterna är många...
Responsen har inte kommit, men första steget är taget och nu ligger det öppet.

Fredag kväll...
Solens strålar dröjde sig kvar...
och att sitta så här... med lite rött guld... vindstilla... och bevittna ett magiskt landskap önskar jag att fler kunde få ta del av... varje dag.
Magi...

 

Sovmorgon, välbehövligt.
Kaffe... Räkjakt... lördagsgodis... flytande lördagsgodis...
Bubbel.... YAY...
MEGAfat med räkor... iskallt vitt... goa grannar... tjôt...
Kaffe konjak... Davidoff.. JA jag vet... skulle inte... men det var bara LIIIITE.... inte en hel... ok?

Söndagsutflykt ja...
Hmm... hade tankarna varit där de skulle, hade det nog undvikits... men men... höver man så höver man.

Måndagen har nästan kommit till ända den också... Regnet smattrar utanför och jag har redan hunnit med en massa:
workat
tonårstjafsat
vinkat av
fyllt på ätbart
återställt kläder
arrangerat inköp
kvällsmatmumsat
musklat
mm mm mm....

hmm... börjar förstå varför tiden går så fort...

Trevlig vecka på er....!

LOOOOOVAR att återkomma under dagen med lite updates....

Så... glöm inte bort mig... ;)

suck...
jag tänker för mycket...
jag vet...
Känns som jag sviker min omgivning ibland. När jag inte kan ta till mig de ord som sägs till mig. Eller ja, jag TAR TILL mig dom och blir så glad av dom, trygg... men nåt sitter därinne .. en tagg... som liksom gör så det inte stannar därinne.
Förstår inte varför det är sååå svårt att ta till mig allt... och verkligen bli trygg här inne liksom.
Jag VET ju att det är sant... att orden som kommer är ärliga.
Men min mosiga hjärna spelar spratt med mig... blockerar mig... och jag får ändå prestationsångest...

Behöver komma förbi det...
Behöver lyssna på mig själv...
hitta tryggheten liksom...

Himmel....
Idag är det två år sen...

TVÅ ÅR...!!!

Känns som det var bara för ett litet tag sen som knyttet låg i mina armar och myste... Eller mot min axel.
Nu springs det omkring för egen maskin...
Babblas...

Himmel...
Men det förändrar ju ändå inget i och för sig... jag menar.. JAG blir inte äldre.... Inte ens nu.

Massa massa GRATTISAR!!!

Nånting säger mig att jag inte kan förlilta mig på termometern i min bil....

 

BRRR....

Men jag älskar sånt här väder....
När det blåser orkan... regnet piskar...

När man kan krypa upp i soffan och mysa...
Eller när man ligger i sängen och hör hur vinden yr, det knakar i fogarna, regnet piskar.
Eller sitta vid ett fönster och se hur vågorna slår in, med full kraft, skummet bildas.
Se hur vågorna rullar upp på havet.

Jag blir lugn av det... konstigt nog.

Jag myser, njuter och tycker det är ganska härligt.
Vad säger det om mig?
Lika barn leka bäst kanske....?


Fast det gäller att vara på sin vakt när man kör bil... det är helt klart.

Igår var det nästan som förr.
Kan inte beskriva hur lättad jag är ... och hur mycket det gjorde.
Skratt, skoj, skämt, prat... tilltal liksom.
Till och med nåt leende skymtade.

Tack och lov.
JA, jag vet att det skulle ta tid. Men jag började tvivla, helt ärligt.

Och även om det inte kommer att bli helt som förr så är detta den nivån jag hoppas kommer att förbli framöver. Så mycket lättare och roligare det blir då.

Säger som stenen med texten "Vänd på mig"; "Det var skönt...."

XOXO

Helgen är redan över.
Vilket är både bra och dåligt.

Tänk att jag inte heller nu lärt mig att putsa fönster innebär inte bara TVÅsidor.... per fönster... utan FYRA... PUST!

Reflektioner i helgen har varit många. Väljer att inte ta upp detta än, inte här alla fall.
Vilket beror på flera saker.
En är att jag inte själv har koll på själva "sanningen" i dessa reflektioner. Vad som är och vad som är spekulationer liksom.
En annan är att jag vill hålla dessa för mig själv helt enkelt.
Jag upplever en massa saker... jag försöker hitta en balans... och framförallt, våga landa och stabilisera.
Vilket är oerhört svårt. Av många anledningar.

Men jag vet att jag inte är ensam i detta. Jag har människor kring mig som förstår mig, som finns där när jag behöver prata av mig, eller bara vara för en stund. Och som verkar förstå mig mer än jag trodde många gånger, hur jag kommer reagera innan jag ens gjort det.
Som förstår mina skiftningar och låter mig få känna och vara som jag känner. Arg, ledsen, låg, glad, lycklig, sprallig... jag är omtyckt oavsett.

Jag har upplevt saker som skrämmer mig. Och inte bara mig heller....
Men också saker som lugnar mig, gör mig oerhört varm, glad och nästintill euforisk... ibland så tårarna kommer.

Mitt jobb nu är att fokusera och låta de bra sakerna få ta överhanden. Låta det härliga, underbara svämma över och få det andra att inte ta plats.

Det är ju min tid nu... min.

Märkligt....
Hur det kan snurra så många känslor på en och samma gång inombords...

Ilska, sorg, irritation, glädje, ensamhet, oro, frustration, rädsla, rastlös, uppgivenhet, ledsen, tacksam, maktlös, lycka...

Trött...

Fredag = Sexpass... det första på väldigt länge.
Och det märktes... yeeeez.... Kroppen tog slut, om den ens började. Flåset är det inte något fel på ... men orken i musklerna liksom. Känns som jag rör mig i sirap, tuggummi, hela tiden.
Och det irriterar mig.. jag blir sur och less. AVSKYR att inte kunna prestera på topp.
Jag kämpade dock på och muttrande åkte jag hem sen...
Måste ta reda på vad för fel det är... så här går det inte att ha det... MÅSTE känna att jag orkar prestera på topp.
DOCK ska jag ha med mig att det kan sitta i en del sen i tisdags. Träningsvärken hade bitit sig fast rejält. Magen framförallt. Har aldrig tidigare haft en sån rejäl värk i magmusklerna.... jisses... minsta host, minsta skratt... AJ AJ AJ...
Förstår inte att det skulle dit och tryckas hela tiden... DET GJORDE ONT!!!

Dock fick jag ju träffa mina härliga girls igen. Och det var minst lika längesen... så skönt att se dom igen. Tack söta för ni är där.

Väl hemma hade jag planerat att bara hänga i soffan, vilket skedde... fast inte som jag trodde, mysigt...!!!!!
Underbart rött guld hade jag lyckats få tag i. Nu när kunskaperna kring detta ökar så blir det ännu roligare att inhandla, om än lite mer tidskrävande... eftersom etiketterna läses noga, och druvsorter ratas i allt större utsträckning... men I LIKE it a LOT... och uppskattar kunskapen och viljan.



SNowFlow är numera ännu mera vit och ska få nya speakers. De andra verkar lite sönderpratade... eller om de druckit för mycket whiskey... svårt att säga.
Nya är inköpta alla fall och ska inmonteras så snart jag får lust... eller om jag kan få lite hjälp till det ;)

Upptäckte också att Kahls Kaffe's Sojalatte var HIMMESKT god...!!
Och att en MEGA kandelaber definitivt är nåt jag vill ha...


Lördagen fortsätter.
Lite mer som jag trodde.
Men det är ok, helt ok. För jag vet ju...

DIONYSOS

Hittade en blogg, via Monas Universum...

Ett inlägg som jag bara MÅSTE länka till....
Om detta med att sola och känna sig fräsch...

KLICKA här...

GOTT SKRATT!!!

YES!
Fyndat... och IGEN...
VARFÖR lär jag mig inte liksom... Att det faktiskt FINNS en del kläder på andra avdelningar än dam...
Tänker främst på barnavdelningen... JA, jag menar vad jag skriver.
De storlekarna går ju upp till 170 cl... Jag är inte längre än så...

H&M har ibland schyssta saker även för mig... (ska erkänna att jag inte kollat in någon annan barnavdelning...)
Och igår hände det igen...
En cardigan i exakt rätt färg och modell som jag letat efter. HURRAY!
Dotra är anledningen till att vi gick dit egentligen, jag BRUKAR inte gå dit själv liksom. HON å andra sidan i princip VÄGRAR röra sig in på dessa barnavdelningar numera, men eftersom H&M är det enda ställe där hennes numera trasiga fakejeans leggings fanns, hade hon inte mycket val än att traska in där.
Vi hittade leggingsarna... OCH varsin cardigan... hon valde en annan färg bara, och ett par storlekar mindre. Sen var hon väl inte helt överens med mig om hur den skulle bäras, men det är en helt annan sak.

Så idag är vi klädda på NÄSTAN samma sätt....
Leggings (hon har för övrigt MINA svarta), långt linne och cardigan... Min är knäppt, hennes öppen och hon stylade till det med ett av MINA långa halsband.

Kanske skulle sladda in på barnavdelningarna lite oftare....

Blodsmak...
Yr....
TUNGT....
PULS....
Teknikbeprövande....
HEJDLÖST roligt...

Det är ord som kan sammanafatta gårdagens muskelpass...
Jag är glad att jag kunde ta mig ur sängen någorlunda smärtfritt imorse. Men när träningsvärken kommer smygande redan efter ett par timmar efter avslutat pass vill jag inte ens tänka på hur det kommer kännas ikväll, ett dygn efter. Jag menar... det är DÅ jag brukar få ont... OM jag får det.
Vad som skedde?
Tja...
Lägg ihop en galen noormann (vi kan kalla honom NPT), ett stycke MINST lika galen HerrCK (hädanefter bara CK) och ett intet ont anande, träningskompistörstande FF, som glad i hågen velat träna ihop med de två förstnämnda efter att ha hört CK:s berättelser om deras träningspass...
Trots att jag hört berättelser om blodsmak i munnen, galna superset, nära-svimma-attacker mm, så lät jag mig inte skrämmas... Snarare längta ännu mer.
Visste också att spänstigheten hos dessa två herrar är något över vad jag sett. Och vad gäller CK:s spänst har jag ju redan fått en massa bevis på att den finns, med BESKED (och inte bara jag)...

Och jag säger bara en sak... tror du att du är vältränad?
Gör ett pass med NPT... han kommer bevisa motsatsen...

Jag kan konstatera att jag behöver träna explosivitet och teknik... alla fall på detta sättet... Kanske jag har styrkan, MEN jag hade INTE tekniken för att kunna aktivera rätt muskler för vissa övningar.
Jag menar.. hoppa JÄMFOTA från STILLASTÅENDE rakt upp på och landa på en plint som sträcker dig till magen (min maghöjd...). På deras upphopp höjde vi till typ  brösthöjd... hoppa upp och sen ner på andra sidan FEM gånger på raken... Efter att ha gjort 5 frivändningar (med stöt)... och avsluta sen med att fem gånger, från knäsittande, hålla en medicinboll rakt ut, HOPPA upp och ställa dig på huk (i princip "bara" dra upp fötterna under dig...) UTAN att ställa dig upp helt....
Detta set upprepades fem gånger... tror jag... tappade räkningen där ett tag...
Detta var FÖRSTA delen.. och redan här kände jag  blodsmak...
Glatt påmanad av CK och NPT... leendes...
Behöver jag säga att resten av gymmet stundtals glömde vad de själva höll på med och stirrade på oss istället... De måste ju undrat vad för galningar jag släpat dit...

Denna del efterföljdes sen av ett ryggset (3 övningar på raken, 3 gånger...), och sen mage/bröst.
Att jag inte svimmade... bland annat: 36 stående enhandsrodd, 60 utfallsHOPP med rotation av viktplatta... 100 varierande crunches på pilatesboll, i EN FÖLJD... och sen totalt 64 armhävningar med ena handen på en medicinboll (32 på var sida...)...
Jag har ALDRIG känt mig så totalt utpumpad NÅN gång... det fanns INGA krafter kvar... ALLS...
Mina muskler var SLUT... HELT domnade.. BORTA... förstår inte varför CK och NPT såg sååå himla nöjda ut. Fick mig en dask i rumpan för att kunna ta mig upp vid ett tillfälle.

MEN... för sakens skull vill jag bara påpeka att det inte bara var JAG som var totalt slutkörd... de två var minst lika skakis som jag efteråt... och svettiga.

Det som jag var så glad över var att ÄNTLIGEN få ha träningssällskap... som pushade mig... som utmanade mig, som gav mig nya tips på övningar. Hade jag gjort detta på egen hand hade jag kunnat ge kanske 70% av mina krafter. NU var det annat... och att höra denna mycket erfarna (som jobbar med sånt här, heltid) säga till mig: "Envis är du...." och sen var det något om en man också... men jag var inte i nåt läge att lyssna då... ;) är HELT underbart...
Jag fick en påminnelse om varför jag älskar att träna... helt klart.

Och vad jag vet är detta inte sista gången vi intar gymmet tillsammans.
Det ska testas annat och jag är medbjuden. HEJA MIG...
Kanske ska smygträna lite under tiden... för att orka menar jag.

WOHO!!

Titta... vad jag hittade....
Vill HAAAAAAAAAAAAAAAAAAaa

ÄÄÄÄLSKAR POLLY.....

DOCK ska nämnas... de andra "modellerna" av Polly har inte fallit mig i smaken... det ska vara orginalet... MEN.. MÅSTE JU TESTA..

WOHOOOO... snart lördag...!!

Vissa delar av ens pågående liv kan du vara tillfreds med, vissa delar känns tunga och vissa extra bra. Och då menar jag det som sker just nu och kan delas in i delar, jobb, träning, vardag etc. till exempel.
Det jag har kommit underfund med, en reflektion som snurrar i mig är den att det är jämförelse med mycket annat som bestämmer hur EN del av livet känns och upplevs.
Svårt att förklara men...

Under en tid i livet kan vardagen kännas helt ok, det snurrar på och det är kanske inte BRA, men helt ok. Man kan känna ett uns av lugn och tillfredställelse. Och denna känsla jämförs ofta med känslan i de andra delarna (för att hitta upplevelsen, mårjag bra, dåligt eller ok), jobbet och träningen till exempel.
Men så sker något i en annan del av livet, på jobbet till exempel, eller så utvecklas en ny del i ditt liv, och där känslan blir helt underbar. Magisk och du känner lycka, genomäkta lycka.
Det som sker nu är ju det jag vill komma fram till.
ÄVEN om det inte skett något i de andra delarna i livet, och själva känslan där inte har förändrats (den är precis lika helt ok som innan) så blir just upplevelsen av den känslan en helt annan.
Eftersom den känslan där nu jämförs (omedvetet antagligen) med den känslan som jobbet (eller den nya delen) ger dig.
Detta i sin tur kan till och med skapa en upplevelse av olycka i de andra delarna i livet, TROTS att det egentlilgen är lika ok som innan. Ok jämfört med ok blir, ok... men ok jämfört med WOW, underbart och härligt blir... inte så bra.

Hur ska man tolka detta då?
Det finns många sätt att se på det.
Ett är ju att man "nöjt" sig med att ha det bara ok alldeles för länge, du har vant dig vid det, att man inte känt lycka på så länge, att den ljuvliga känslan tar över helt och hållet.
Och det blir nog så (att det tillåts ta över så) eftersom man är livrädd för att inte få uppleva lycka igen... du håller krampaktigt tag i den där lyckan.
Det kan ju också bli så att du nu upplever hur varje människa ska få (borde) känna hela tiden, hur gott du är värd att må, och att detta i sin tur blir en sporre för att ändra de andra delarna av sitt liv till att bli lika bra så att du även där känner den där sprudlande lyckan.
Men, KAN man vara helt lycklig på alla plan samtidigt?
Jag vill tro det...
Kanske inte EXAKT lika MYCKET lycka men bra mycket mer än helt ok.
Det du ska eftersträva är nog att inte ha för stort mellanrum mellan de olika känslorna så att du kastas som en vante mellan detta varje dag.
Jag menar... att gå från total lycka, till misär och sen tillbaka till helt ok för att sen ett, tu, tre kasta sig in i lyckan igen, under en och samma dag, vecka, KAN inte vara nyttigt...
Att plana ut är nog det bästa... en schysst nivå liksom. UTAN att rucka på den delen som ger dig den där härliga, underbara känslan, eftersom DEN borde vara riktlinjen. Sträva UPP mot den istället för att kapa av så du strävar ner mot helt-ok-känslan.

Men vägen dit är svår...
Speciellt när känslorna tar överhanden...
Speciellt när du känner dig liten....
Speciellt när du känner dig ensam...
Speciellt när du blir trött på dig själv...
Speciellt när du inte bara kan tillåta dig att bara vara och sluta tänka så mycket.
Speciellt när du är livrädd.

Höstens första helg har varit.
Vilken helg det blev...
Inleddes med en terränglöprunda... PHEW... 5,6 kilometer i skogen känns... snacka om att vara på sin vakt HELA tiden. Att ha en tiondels sekund på sig att bestämma VART bland virrvarret av rötter du ska sätta fötterna på en stig i en nedförsbacke där det är lite lätt fuktigt är sannerligen lite halvfarligt... att sen växla detta med att helt plötsligt springa uppför i en stenig backe tar kraften ur vem som helst.
Men skönt var det och nöjd blev jag. Att inleda helgen så var perfekt... samvetet var gott sen, för att mumsa i sig ett par varma mackor och vin.

Och jag ska inte älta... såg matchen... förutom det som hände efter sista målet då tv:n åkte av på direkten och grannarna fick lite besök istället...
Men som A. Timell sa imorse: Hade det inte varit bättre om Oscar Wendt när de gick ut på planen....?

Lördag ja... varmt... och uppe med tuppen... eller inte med tuppen direkt eftersom halv 9 tydligen är det nya förmiddag... och klockan 6 ska man tydligen vara pigg och alert... SUUUUCK!!!! och GÄÄÄSP framförallt.

Dagen var planerad sedan kvällen innan.
Båttur och sen lunch på Bryggcaféet (Bovall) för att sen ha grillkväll a la nostalgi...

Vi lyckades hålla borta regnet och mumsade en sagolik skaldjurssoppa. Nu kan FrkU sätta musslor på sin "ja,-jag-har-ätit-lista" också. MUMSIGT var det...
(och... btw.... puttifrånkorvar... hahaha...)

Sjön suger har man ju hört... och inte så nådigt heller.
Stapplade in i soffan när vi återkommit hem igen... och PANG... en och en halv timmas "vila..." (läs STENSOV...)...
Jag VISSTE att jag inte är skapt till att studsa upp klockan SEX en lördagsmorgon....
så sköööönt det var...

Eftersom HerrCK (min födelsedagsmiddagskock) är en mästare på detta med smaker och mat så var det han som bestämde menyn för kvällen. Och detta kräver ju sin förberedning vilket innebar att entrecôte och kalkonbröst lades i marinad INNAN vi drog ut på båtturen, vilket gav marinaden hela 6 timmar att gotta sig....
Menyn i sin helhet:

Grillspett med:
- torrmarinerad (Balsamico & svartpeppar) entrecôte
- chili/lime/vitlöksmarinerad kalkonbröstfilé
- färska champinjoner
- kryddig korv
- paprika i 3 olika färger
- färsk charlottenlök
- körsbärstomater

Såser:
- gorgonzola/matyoghurt
- paprika/vitlök/matyoghurt
- lime/chili/svartpeppar/cremefracihe

Dryck:
- Chianti Piccini

Grillspett a la nostalgi var det ja... haha... Dessa skapelser hade rotats fram... såg riktigt kul ut men jisses vad snabbt det gick att grilla... och utan os eller kladd.
och så SAGOLIKT gott det var....
Vi satt läääänge.. och mumsade...pratade och mumsade... MÄTT är bara förnamnet...

Till efterrätt vankades det kaffe och sen en god marängtårtsvariant... och Cointreau...
YUMMIE.....

I LOVE THOSE SATURDAYS....