Ängel...
Pappa
Det här med skor...
Kan liksom inte låta bli...
HEEELT galet, men SOM jag älskar dessa FYND...
LOVE them....
Flåt....
Hösten har varit... man kan säga hyfsat turbulent. Bloggen är det första som får ta stryk. Orkar inte, hinner inte, vill inte och ... ja, glömmer bort emellanåt.
Även andra sociala medier har fått på foten. Har helt enkelt valt att fokusera på mig och det som är IRL liksom. Mig, mitt hjärta och min Dotra.
Nytt år är det och det är spännande och lite läskigt. Jag känner i magen att det kommer vara mycket som händer i år. Det har rivstartat lite redan.
- Alpresa, en vecka med goda vänner. En veckas SJUKT bra skidåkning och jag känner mig som värsta "schlaaalom baby, schlaaalom..."
- 2 besök på Systemet = 2 "har du legitimation..."
Jo ja tackar ja... haha... eller nåt.
Hur som helst, jag lever och har fullt upp.
Bara så att ni vet.
KRAM.
a day
Det var då väldigt...
Tja en massa faktiskt.
Trots illamående av utmattning samt håll under sista delen av senaste rundan blev det ett årsbästa vad gäller minuter per kilometer, som är det som jag räknar. DET mina vänner kändes som en liten seger, äntligen på rätt väg liksom.
Sitter och ler hela tiden.
I och med att fånen snart ska uppdateras passade jag på att rensa bort en MASSA bilder, vilket resulterade i att jag tittade även på gamla bilder jag tagit med fånen.
ÅHEJ vilka minnen som kommer, och vad påmind jag blir om alla resor.
Berlin, Stockholm, Hemsedal, flygturen med Dotra, Hemsedal igen och igen, Kreta, Turkiet, weekends, klättring, bryggmys, hemmamys, hemmalyx... you name it...
Mitt råd till er som har det lite travelt.... ta en stund och titta igenom gamla bilder, läs mail som ni sparat. Kan garantera att det även hos er sprider sig en värme, en glädje...
om inte... kanske den här videon kan skänka ett leende....
Egentid
Egentid...
Bitterljuvt!
En del av mig älskar det... Planerar.
Men när tiden har gått kommer det... Påminnelsen om hur det var... När egentiden inte var "självvald", tidsbegränsad.
Kan slå bort det där onda, dumma utan större problem. Jag vet ju vad som väntar om en dag eller två.
Men ändå, jag minns.
Och det kanske är just den smärtan som gör att jag vårdar, ömmar och uppskattar det jag har...
Vilket i sig är positivt... Jag tar inte det jag har för givet, och jag vet, känner, att det inte är så från andra hållet heller.
För det jag har är... Magi.
Min kärlek hittade hem...
Och där ingen, allra minst jag, trodde den skulle finnas...
Därför, gör jag allt för att vårda den, med mitt liv...
Min familj är mitt allt.
Vill ju...
Vad vill ni läsa om?
Mer bilder...?
Plz, lite guidning... anonymt om ni så vill.... kommentatorsfältet. TACK!
Tro mig, jag sitter redan NU och laddar argument för att INTE släppa iväg henne på den "obligatoriska" Magaluf-resan sista året på gymnasiet... Speciellt sedan jag i år hörde smeknamnet på orten... Raggamuff... HUUUGA!
Som den goda Dotra hon är har hon varit flitig med sms där hon förklarar hur varmt och gott det är, att de ligger vid poolen, badar i havet, lapar sol och shoppar... samt en och annan bild på en vacker strand, poolhäng etc. JÄTTEkul att få när man själv sitter på kontoret och det SPÖregnar ute... TACK älskade Dotra... TACK.
Pratade med henne igår och det gick inte att få en syl i vädret, hon hade SÅ mycket att berätta... Söndag kväll kommer att bli en lyssnakväll, helt klart. Saknar henne lite nu, även om hon bor hos sin far varannan vecka sen mååååånga år. Pratar ju alltid med henne varje dag då, och vi ses då och då, eftersom hon tassar hem till oss efter skolan och ibland ännu är kvar där när jag kommer hem.
Gått fint, förväntade mig inget heller.
Bra... kan nämligen uppdatera er på detta... Förutom de sedvanliga blåmärken (idag på höger armnbåge, insida höger lår, insida höger knä, utsida vänster lår, baksida höger vad osv.) så har jag lyckats få ett under foten... Ja, UNDER...
Häromdagen bestämde jag och ♥ oss för att ta en terränglöprunda... vid havet på klipporna... FIF*en, så trött jag blev... Upp och ner, hopp, skuttande, över sten... över klyftor, genom snår... in i skogsparti, hoppandes över rötter...
Vi höll på i 50 minuter... Sjukt kul och väldigt bra träning... rekommenderas.
Har ökat dosen efter sommaren igen. Löpning har det blivit, klättring, paddling och cykling, men inte så mycket mer. Core, terränglöpning och gympass de senaste tre dagarna.
Det känns i kroppen... den där sköööna träningsvärken som påminner mig att jag sliter.... Underbart.
Nu är det HELG... egen helg men kärleken, som gjorde så här gullig när jag bara ville ta en skuggbild på oss i somras... underbara man.
Vacation DONE!
- Toppbestigning
Hållning...
När sommaren är här och fler människor rör sig utomhus syns det tydligare än någonsin. Jag pratar om människor utan hållning. Som liksom ha säckat ihop, så ordet potatissäck bäst beskriver dom.
Kvinnor, män, ungdomar (mest skrämmande), tjocka, smala, korta, långa... spelar ingen roll.
Axlarna faller fram så deras ryggar liknar Ringaren i Notre Dame i unga år... Resultatet blir en mage som trycks ihop och liksom faller fram, och expanderas.
Resultatet blir följande:
- Du ser kortare ut är du är
Problemet är att du syns ännu mer eftersom sättet du rör dig på är onaturligt.
STRÄCK på dig...
Dina kläder kommer sitta SÅ mycket snyggare.
Så en deal inför sommaren...:
LETS sträcka på oss...
Be proud of what you have...
Och är du inte det har du 2 alternativ:
1. sträck på dig ändå och låt omvärlden TRO det
2. Gör något åt det, det är inte försent för NÅGON, man måste bara förstå att det handlar om en förändring av din livstil och det tar tid så TÅLAMOD.
Ni kan....
inte ett dugg för tidigt....
Tiden som finns varje dygn har jag fyllt med allt annat än min blogg, och det med rätta.
Ville bara titta in och säga att jag har det bra.
Är lycklig och mår gott. Ser sköna resultat av mitt slit och kämpande, på många sätt.
Sänder en tanke till andra som har det lite struligt, som liksom hamnat lite i kläm.
Ta hand om er... och kom ihåg... du har makten.
vart åt det barkar...
Se här bara...
Och helt ärligt, så föredrar jag nog det... (fast helst inte i ansiktet).
Eftersom det innebär att jag haft en semester full med roliga aktiviteter.
Försommar... och livet i största allmänhet...
Bonusdottern tog studenten och självklart har detta firats med allt som hör till. Jisses...
Vädergudarna har varit på vår sida och den svenska flaggans dag spenderades med hjärtat. Åh, vilken helt sjukt bra dag...
Vi har ju lyckan att bo nära, NÄRA havet och alla dessa klippor. Det finns en del leder utmarkerade och förbultade (bultar för säkring är uppe och klara att användas), så vi tittade ut lämpligast.
2 ryggar packades, den ena med all utrustning så som rep, karbiner, klätterskorna, kilar, repbromsar, klätterselar och quickdraws, och den andra med extrakläder, fika, kikare och vatten.
Upp på cyklarna och så iväg.
Helt galet underbart... (och lite pirrigt... både att hänga fritt och sen vara den som säkrar....) längst ut på en klippa spred vi ut oss och spenderade flera timmar på plats. Klättrade, fikade, pratade, klättrade och bara mådde allmänt gott.
Att vara aktiva tillsammans ger så mycket utbyte. Att umgås och trivas tillsammans, att trivas med det man gör tillsammans, det är bland det bästa som finns.
Gaaah....!
HJÄLP... det är NÄSTA vecka studenten är... det är EN VECKA kvar....!
HUR gick det till?
Det är bara att sätta fart och fixa det som fixas ska och bör.
Hur kom juni till att bli en stor månad liksom? Student, midsommar och konfirmation...
och jag undrar varför jag sover oroligt...? KAN det ha med detta att göra måntro? Behöver inte direkt vara kärnfysiker för att räkna ut det.
Kan låta som en bagatell, baggis för många, utom för er som verkligen känner mig. Jag har kört med släp... och inte vilket som helst... en båttrailer... den är LÄNGRE och bredare (jooohooo) och skramlar mer (så de så) än en vanlig kärra...!
Den ångesten.
Men ... överlevde... och firade med lots of skumpa i solskenet.
Skriver sällan något om åsikter...
Trist... trist... trist...
some more insta...
Som alla andra... instaweek...
Lägga ner?
Back to basic....
Back to basic...
Till det naturliga....
Såsom vi är skapta.
Jag pratar om "barfota"träning.
Har införskaffat ett par FiveFingerShoes. HELT JÄKLA underbara att gå i. Liiiite trixigt att få på, men sen. VILKEN känsla man får i allt.
Du utmanar HELA kroppen, varenda lite muskel, för att hålla balansen i alla övningar!!
Resultatet = grym träning, bättre balans och ökad styrka i småmusklerna.
Här är det inte sko som kan stötta upp, utan du får förlita dig på din egna förmåga helt.
Använder dom på gymmet och ska även ut och springa med dom så snart mitt ben rättar
till sig.
Testa vettja...
Våga utmana dig....
Be the best you can be...!