FrkU

Slarvar känner jag...
Kan man kalla det det?
Slarv?

Vet inte.... kanske är det igen så att jag är oinspirerad, att hålla uppdateringar?
Vet inte....

Jag hade hoppats på bättre resultat i fredags, men inte. Blev grymt besviken. Men kommer att agera .... tro mig.
INTE en gång till.....
Dags att återgå, till det ...
Har många anledningar.

För att orka är en av dom.
Fly säger många.. men so be it....

I DESERVE what I WANT!!

Ett nytt år...
Ett nytt blad... att teckna på.
Egentligen är det ju nu man ska säga gott nytt år... eftersom det är en dag som denna det nya året startar för alla. Liksom...

För mig är det närmare klockan 19.10 (om all info stämmer) som det ska smälla...

Så... för alla ni andra som är i samma sits som jag:
GOTT NYTT ÅR!!!!

;)

ROCK by Sweden... Highlight of the day so far.... and will highlight my every day... :)

Vad är det..?
Lättnad...

Kan vara många saker.
Lättnad över att slippa saker.
Lättnad över att få göra saker....
Lättnad över saker som sker
Lättnad över saker som faktiskt inte sker...

Lättnad i sinnet...
Lättnad i tanken.

Lättnad är något som känns bra, för alla, oavsett.
Det känns skönt när det landar i mig, när lättnaden infinner sig.

På många sätt.

Berättade om några av mina vänners milstolpar i veckan.
Berättade om min kväll på golvet.
Berättade om insikterna jag fått.

Insikten är:
Detta är en liten milstolpe för mig, jag skapar den ju själv. Jag har ju faktiskt makten och möjligheten att se till att det blir det, att sätta upp den där stolpen och säga till min omgivning att jag vill DETTA och peka en riktning.

Min stolpe bygger på att jag byter fokus.
Jag byter fokus och väljer att lägga det där jag vet att jag lyckas.
Jag ska leta upp verktygen, och har redan börjat så smått.
Jag är lyckligt lottad att ha en skara fantastiska människor kring mig, som kan bistå med stödet och vissa byggstenar.
Jag sitter inte och väntar att det ska ramla ner i knät på mig.
Jag tänker agera... för jag insåg... att jag kan det.... JAG kan och jag ska....

Jag släpper inte min önskan om annat, om andra delar i mitt liv, men där jag befinner mig nu kan jag inte göra mer. Jag har lagt den tid jag kan, jag har gjort allt jag kunnat, och är säker på min sak.
Nu ligger det inte i mina händer längre och då finns ingen anledning att ha fokus på det enbart.
Jag låter det ske och försöker hitta lugnet i det som är, försöker hitta ett sätt att bara vara.
För jag vet... att en dag... är det min tur. Är det vår tur...
Och inget ska stoppa mig.

INGET.

Hamnade på golvet.
Med papper... och en blyertspenna.
tecknade...
Sällskap... ett glas rött, papper, blyerts och musik.
Jag tecknar VÄLDIGT sällan, typ aldrig...
Men infallet kom. Lät pennan, handen styra, tänkte inte.
Låg där på mage, i ljusskenet, och lät det bara komma.
Det blev texter, bilder och abstrakta figurer, som växte fram, från inom mig.

Dessa ark är borta, göms.
Jag har ingen talang för att rita snyggt, men nånting i mig får det att klia i fingrarna, och jag lyssnar, låter det flöda. Det hjälper för stunden, ETT sätt att få ur mig känslor.

Och jag måste säga, att ikväll... insåg jag lite.
Insåg saker... som kommer att tas tag i....
Insåg... att.. jag faktiskt har mer makt än jag tror... och det är dags att agera... så det inte går till spillo... för tro mig.. jag vet att jag kan när det gäller en del av det....
Nu måste jag bara hitta rätt, och jag har de första nycklarna till det.
Nycklar som är mig nära...

Let a new chapter begin....

Veckan närmar sig sitt slut...
Och det har sannerligen varit en vecka full av goda, härliga, underbara händelser ...
för några av mina närmaste...!!!

Det har blivit flera, det har blivit högre och det har blivit nytt.
Hur som helst så är det milstolpar i var och ens liv och det är stort för dom, väldigt stort.
Jag känner sån glädje för var och en av dom, gläds åt deras lycka.
Stolt är jag också, för en av dom... Väldigt stolt... och det har sina orsaker.
Jag har uppmuntrat och intygat... och det är så sjuuuukt underbart att jag haft rätt, hela tiden!!!

Veckor som dessa ger mig hopp om att det kanske kommer en sån vecka för mig snart.
Där något händer, som blir en milstolpe i mitt liv...

SOM jag slarvar....
med mitt bloggande.

Kan inte svara på varför. Eller jo, det kan jag nog, fast det blir nog inte ett direkt rakt svar.
Jag hinner inte, har inte mycket kuligt att skriva om.... och så.. liksom har jag inte känslan för det heller alla gånger.

För tillfället är jag inne i en period som är mer ok än andra.
Jag fixar lite hemma, som är bara för MIG, och det känns gott.
Jag har för avsikt att leva i NUET mer och mer, inte bekymra mig så mycket om vad andra tycker utan göra det som gör att JAG mår bra, just nu.
För tyvärr är det så, att saker jag gör som får mig att må bra för stunden, kan få mig att må pest lite längre fram.

Så.. det är en balans... på någe vis.

Måndag....
till slut...

många fler såna här helger fixar inte jag.
Snurr... kaos... upp och ner... hit och dit... fram och tillbaka...

Ibland känns det som om jag är inlåst i en tunna som nån sparkat utför en lååååååång backe, en stenig backe, och jag kastas handlöst fram och tillbaka inuti. Har ingen makt att styra själv alls.
Har jag tur kommer det bitar av plan mark lite nu och då, då tunnan rullar lite lätt bara, och jag kan andas, få lite ro.
För att i nästa sekund komma i ett stenigt parti och jag slungas omkring igen.

Jag är blåslagen, inombords.
Och har lyckats rota fram verktygen för att slå mig ur tunnan....
Bara jag inte tappar dom fler gånger nu.... det är så svårt att leta reda på dom i mörkret och fumlandet...

Idag kommer lite motivation... som jag fått....


http://www.tonyrobbins.com/events/unleash-the-power-within/

Jagar lugnet.
Jagar stillhet.
Jagar trygghet...
Jagar öppenhet
Jagar äkta...

Fast inom mig...
För mig själv, av mig själv...
Rensar
Beslutar
för mig själv...

I am not meant to be treated like shit....
I am not someone you can step on...

"Sluta tänk så mycket...."
"Live life, stop worrying so much..."
"Stop putting yourself in second place..."
"I deserve what I want..."
är ord som är sagda till mig...

Jag gör mitt bästa för att ta till mig och efterleva.

Stop messing with me!!!

Morgonstund sägs ha guld i mun.
Men det kan också vara cognac...

Helgen är över och jag tackar min saliga ande att jag inte är i sämre skick än jag är.
Summan av det hela är HELT otroligt nog BARA trötthet...
Med tanke på intaget borde det vara HELT annat.

Fredag - rött vin, chatt, surr.... säng SEEEEENT....
Lördag - upp tidigt (sömnlös)... jobb....fix... och sen ringde BB och undra om jag ville hänga på dom på krogen. SJÄLVKLART blev det så.... höll mig till EN sort under kvällen och slutade just intagandet tidigt.... och hamnade hemma tidigt också, på morgonen... lite efter fyra landade huvudet på kudden...
Söndag - rise and shine tidigt... som vanligt fann in sömnen speciellt mycket i mig... tror att fyra timmar totalt var vad jag fick ihop.
SEN... var det dags. Mötte upp resten av co-workarna för ett event...
Jag valde cider som välkomstdrink och var fast besluten att jag skulle köra hem sen....
Men... det hände något sen, vet inte vad.... KAN vara champangen som sen intogs och jag självklart inte lät bli.... Sen blev det en kall öl till racet, för att sen växla till rött guld under middagen (som för övrigt intogs ur en låda till sjöss)
Det hela slutade sen med shot Fernet, Bacardi-drinkar, fler Fernet, cognac och öl.

Det dansades... och sen efterfestades det SÅKLART....
Cognac var det enda som fanns att tillgå...
så.... det fick bli så.
Klockan fyra måndag morgon var jag hemma... UTAN bil...
Klockan sju ringde klockan... dags för jobb... 

TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men, med ett gäng koppar kaffe så blev det HELT ok till slut....
OCH jag måste faktiskt stoltsera med att undertecknat var den ENDA av oss som befann sig på efterfesten som infann sig på jobbet i korrekt tid.... :)

MEN, så HEJDLÖST kul jag hade... underbara personer...
Konstigt nog flöt engelskan bara bättre och bättre ju längre kvällen led....
Märkligt....

NU... ska det vara VÄLDIGT lugnt ett tag.... OCH jag ska i säng TIDIGT idag....

Kostar att ligga på topp...

Då var den avklarad. Första veckan...
Känns väldigt bra, att så smått komma in i rutiner igen.

Saker jag lärt mig i veckan:

• En uppnålad fåll kan göra ont när man tar på sig plagget för att kolla längden.
• Anta INTE att alla kollar om kontakten verkligen är i när skrivaren inte fungerar.
• Dotra är ibland FÖR smart för mitt eget bästa.
• Saker och ting kan förändras in a split of a second.
• Ska inte tänka så mycket, lev i nuet.
• Man KAN faktiskt DRA sönder en antennsladd.
• Det krävde faktiskt en betongborr....
• Såpbubblor som flyger förbi fönstret är riktigt fint.

Sen finns en hel uppsjö fler saker som jag kommit till insikt om, men det blir för mycket att dra här.
Kan bara säga att genom egentligen inte göra NÅNTING kan det bli NÅNTING, bara så där.
Kanske just det som är grejen... att det blir som det blir utan att det krävs något kämpande.

// TMD

ÄNTLIGEN....
Tillbaka igen, och det känns UNDERBART.... Ledsamt har det tyckts och jag kan i och för sig hålla med. Men för MIN del så var det ett måste.
Nu väntar en fullspäckad höst som så smått drar igång.
Friskis startar upp inom kort, träningar för Dotra läggs in, serien ska starta upp.
HÄRLIGT att DEN biten är som den ska.

Vad gäller annat så snurrar det på... och SNURRAR är ordet att ta fasta på i det här läget.
Grejen är att jag inte längre är förvånad, utan blir liksom avtrubbad, kall.
Inställningen just nu är, att ta varje dag ... som den kommer... vara öppen... göra det som känns rätt för mig... Kort och gott fortsätta hitta det som får MIG att må bra.
Resultatet hittills har väl inte varit det bästa.
Mycket är precis som det var för ett halvår sen, trots ord om att fallet inte så skulle vara, på garanti.
Andra saker är mer föränderliga, ändras konstant vilket snurrar till det ännu mer.
Vissa saker dundrar in och skapar TOTAL oreda.

Funderar lite över hur jag lyckades hamna här...?
Vad det är med mig som sitter där jag sitter...?

Jag tror jag vet svaret... frågan är bara hur jag få ändring på det... utan att låsa in mig i en bunker...

Har hittat något till LL....
Att ha ensamma kvällar i stugan... lär skrämma bort varenda varelse...
JA, har man inte sin egna björn i närheten, så får man helt sonika BLI sin egna...

En.... SOVSÄCK....
Här får ni vet mer....

Avklarade tredje idag.
Nu utan blessyrer, om man inte räknar hållet som låg och lurade efter 2 km och in i mål. Jag lyckades dock på något sätt att hålla det i shack, genom DJUUUUUPA andetag och sträcka på mig, UTAN att stanna till.

Rundan slutade på 5,65 km och 31.22 minuter (10.80 km/h i snitt). Kändes VÄLDIGT bra, och jag har definitivt mer kvar att ge. Ska leta upp en ny runda, lägga på en kilometer till för att se hur det påverkar mig.
Enligt appen på fånen sprang jag snabbast under andra och näst sista kilometern.

Vågar inte lova något nu, men ett Göteborgsvarv nästa år vore kul att se om man fixar. Om jag så smått börjar öka nu... eller en tjejmil kanske.
Vet inte. Än så länge springer jag för att det är skönt och för att se vart min gräns går. För... jag hittade ju ännu ett sätt att utmana mig själv, till det yttersta.

Sitter dock nu med värk i höften, ljumsken typ. Kände av det lite efter uppvärmingen på gymmet förut, men det släppte under tiden jag gymmade och det känns INGET när jag springer, bara när jag går.... Skumt... GÅ i trappen gör VÄÄÄLDIGT ont, men inte att springa i den.... SKUUUUUMT!!!!

Imorgon är det allvar igen....
SOM JAG HAR LÄNGTAT!!!