tolkning...tack!!

Middagsdags...
Lägger upp maten... på tallriken....

pratar lite med Dotra.... och plötsligt... *poff*...
Vi tittar på varandra.... och undrar... vad var det....
Dotra pekar....







Nu undrar jag... hur ska jag tolka detta....??!!
Att min tallrik spricker... utan att jag ens rört den....

inte alltid bäst...

Vad gör man när någon nära tappat tron på julen helt...?
vad gör man när någon nära inte vill baka pepparkakor, eller pynta?
Vad gör man när någon nära ligger och gråter för att denne inte vill fira jul?
vad gör man när någon nära säger att julen är tråkig...?

Vad gör man när man själv känner samma sak....?
Hur gör man när man själv inte kan hitta glädjen....?
Hur tröstar man...?

Vad besvarar man "Inget kommer att blir bra....?"

Vad gör man när man knappt orkar med sig själv....??
Vad gör man när man inte kan trösta ... för man känner samma sak själv....


Människor

Vilken vecka ....
Kan inte säga annat.

Människor kommer och går in i ens liv. Vissa bara hastigt... för att sen traska vidare. Minnet av dom blir bara vagt, lämnar nästan inget avtryck alls.
Vissa människor finns kvar inom en för alltid, även om de inte finns i ens närhet. Men man kommer ihåg dom
Vissa smyger in obemärkt... för att sen vända upp och ner på allting... Allt man trodde var verkligt. Utan förvarning... och ger en känsla av förvirring på många sätt. Många tankar väcks. Man känner en koppling som inte kan förklaras.

Sedan finns det människor som kommer in i ens liv som man väljer att ha mycket nära sig, ett band skapas, en förståelse...
Men som sedan försvinner... men de försvinner inte riktigt, de stannar kvar, lika starkt som de gjorde när de var nära. De bygger ett bo inom dig... och är dom som kan skapa oreda och smärta, men också total lycka. Lycka när de är hemma igen...!

Människor kan kliva in i ens liv närsomhelst... och vända upp och ner på allt...
Vissa mer än andra...

Vilken vecka...

Min status...

 

In many, many ways.....


Kroppen

Ska nog ta och lyssna på min kropp nu....
Känns som att det är dags...
Det är på  tok för mycket saker kring mig och när det ger mer fysiska reaktioner är det dags. Har jag hört om inte annat... Många förmanande och hyttande fingrar åt mig....
Men ont i bröstet och huvudvärk är väl signaler att ta på allvar.

Så ikväll blir det bara Dotra som ska träna. En frisk promenad får ersätta gympasset.

Gym ja, jag ska ju äntligen få komma dit.
Efter årskiftet är det dags och min fadder är utvald. Detta kommer att bli så bra.... Ser fram emot det.
Om inte annat för att peta de som inte trodde på mig i ögat lite extra... hahah....

Dagen har för övrigt startat bra, sänder en tanke till min kära lilla bibliotekarie som återigen fastnade på tåget... Det är ju helt sjukt!!!!
Tyckte att hon skulle GÅ nästa gång, det går nog fortare...

Hoppet lever, om än lite vagt för tillfället. Hjärtat vill hitta hem...
Tankarna är många.... känslorna.....
Vill ha lugn...

Insikt

Insåg just... och det är skandal...
har inte bloggat idag...

Så jag gör det nu....

Det har varit sjukt mycket att göra idag.... which I love...!

Förundras hur vägar korsas... hur nya vänskaper bara poppar upp på de mest konstiga sätt.
Fantastisk kul.. och spännande...

Det sker MYCKET runt mig som vanligt... OCH det kommer bara mer och mer... Igår dök det upp ytterligare en sak. Jag vet inte så mycket om det ännu, men jag vet att det kommer att ta tid och ork från mig.
Men hey,,,, why give some time to land liksom....

Idag vill jag hylla alla min totalt GALNA vänner.... både nya och gamla..
Jag är SÅÅÅ glad att ni finns... känner mig lite mindre tokig då...  haha...
Jag platsar perfekt... haha

NATTI!!


The D day

Då var det dags då...

I will start writing on the new chapter in the (horror)book that is called my life...

Det är med mixade känslor jag tar emot den här dagen...
Don't know what to expect... but hey.. I never have....

TMD....


Ork..

Orkar inte blogga idag, inte mycket alla fall.
Bidde utgång igår, FULLT röj ....
Hemma och i säng vid 4, klockan ringde 07.30..... upp och iväg för inspelning...

Känner mig lite lätt sliten nu.. Ska samla lite krafter för att orka gymma sen...


I hate those mornings...

Lördag morgon, ledig, inga tider att passa....
Sängen är varm och mysig, rummet svalt och lagom mörkt...
Jag är på goshumör.... sträcker på mig... och känner .... ingen 

Finn ett fel.... jag är ensam... suck....

HATAR morgnar som dessa....


Hade velat ligga kvar i sängen, krypa intill en varm kropp, krypa in i en famn... känna en lätt kyss i pannan. Känna armar runt mig, känna kärleken sprida sig, känna kroppen vakna till liv...



Vad gör jag...? Reser mig ur sängen och gör mig en kopp kaffe, parkerar i soffan. Försöker mota bort tårarna och ger sängen en arg blick.... och ber den tyst dra åt skogen...



Dags igen....

Då var det dags igen....

Att bli ansiktet utåt ytterligare ett år. 
Känns ju helt ok för då måste jag ju har gjort NÅGOT rätt det gångna året.
Tyvärr är Dotra inte med denna gång, men jag kommer inte vara ensam. Dessutom har familjen ändrats och vuxit lite, så jag har både (riktig) tonårsdotter, nästantonårs son OCH, hör och häpna, EN MAN... Eller ja... något åt det hållet...
Det ska vara familjetema...

JUST my luck... får allt, bara sådär, men på LÅTSAS....
Kanske detta jag kan förvänta mig i framtiden... att vara familj på låtsas...
Men det är väl bättre än inget... eller... ?
Nej det är det inte...

Men jag får i alla fall något att göra den stunden!!!




Helgtankar

FREDAG!!!
Helgen har lite att erbjuda och är det något som jag har lärt mig den här veckan så är det att saken kan förändras inom ett par sekunder. Svårt att förbereda sig....
Har tagit ytterligare ett steg framåt nu och frukten av detta kommer inom några månader. En skräckblandad förtjusning, ledsen glädje liksom....!!
Vet inte vad som väntar och förväntade mig inte den här reaktionen heller, inte bara från mig. Kanske DET som gjorde mig mest ledsen, att det släpptes så lätt.

Laddar för sexpass ikväll och kanske Idol...
Sen ligger helgen öppen. Jag har en del upplägg men måste känna mig för noga innan jag tar några beslut....
Vill inte utsätta mig för vad som helst... det räcker liksom nu....

TMD!

In a second!

Tänk ändå....
Hur saker kan förändras, på en enda sekund förändras hela livet.
Hela tillvaron byter riktning liksom, som en blixt från en klar himmel.

Nästan lite otäckt och jag måste säga att chocken kom som på beställning.
Den har nog inte lagt sig ännu...

Men något nytt är på gång. Vet inte vad eller hur det kommer att te sig, men helt klart är att inget är längre som förut...

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det hela innebär SÅ mycket, saker som jag förstår, saker som jag inte förstår. Saker jag vill men ändå inte...
Gråter och skrattar.... Är superledsen och samtidigt lättad, tror jag...
Kan alla fall säga att min hjärna går på HÖGVARV nu... vet varken ut eller in...!!
SUCK!!!
FrkFörvirrad skulle nog passa bättre nu....


TMD!!!!


Ren terapi

Måste säga att jag är så tacksam att FB finns faktiskt.
För där kan man verkligen bara släppa loss sin barnsliga sida fullt ut.
INGET behöver vara allvarligt, INGET ÄR allvarligt....
Man kan larva sig HEJVILT utan att känna sig dum ..... med människor som man inte vet ett dyft om....!!
HELT underbart att ha en frizon där jag kan bara få vara.... slippa vara vuxen ett tag... (JA, jag vill påstå att jag är det i vanliga fall)
och utan att HELT bry mig om vad folk tycker och tänker, speciellt eftersom MÅNGA av dom är på min LÅGA nivå.

Att kunna sitta och skratta så tårarna rinner på dagen, kvällen eller morgon är medicin...

För övrigt går dagarna... ibland upp och ibland ner och ibland nånstans mittemellan.
Jag försöker hantera dessa nivåer så gott jag kan, och gör det jag kan för att skydda mig. Men det är inte lätt när allt är så starkt.

Jag vet och jag vill ännu tro... att det är tid.
Jag vet... jag kan... vi kan... kärleken segerar till slut.... den går inte att gömma eller förtränga...!
För något starkt är det  ... och jag är inte redo att förlora det!
TMD - faith

Häng med....

Märkligt hur man ena dagen kan må toppen, känna att livet är på rätt väg, sinnet är lätt och man verkligen kan känna att allt till slut kommer att lösa sig, att man får som man vill...
Till att nästa dag åka på den där snytingen igen, känna att fötterna slås undan. Sinnet blir mörkt och tårarna rinner. När man inte kan se någon ljusning alls, när man inser att allt är förlorat, hoppet ute, när livet liksom hånskrattar åt dig och säger:
"Å nä... försök inte ens, inbilla dig INGET...."

MEN... jag kommer inte att låta DET segra... inte nu....
Glöden finns... lite lite lite... men den finns... och det ska MYCKET till innan jag ger upp hoppet HELT.
För jag vet... jag vet att det inte går att bryta!! Går inte att bortse....
Jag gör det jag kan och hoppas att orken och modet en dag segrar för....

Och jag märker att jag kommer att springa på en del människor vars intentioner inte är vad man trodde. Gäller att hålla tungan rätt i mun och vara lyhörd.
OCH vara grymt försiktig!!!

På gränsen.....

Min dotter kan inte ha det lätt.
Hennes ålder innebär väldigt mycket att leva på gränsen mellan att vara barn och tonåring.
Ena stunden lockar gosedjuren och söta saker, och i nästa så ska det vara kläder från Gina Tricot och cool musik och prat om mode.
Shoppade en ny jacka igår. Och ni måntro att madame var nöjd när det var dags för skolan idag. Det blev nämligen inte nån BARNjacka utan en riktig parkas utan massa tryck och annat tjafs. En röd tjock mysig parkas.
Så idag är det tonåringen som är framme.

Men det är ju egentligen inte bara hon som har det lite svårt med växlingarna.
Tänk på mig... hur ska jag veta hur jag ska tackla henne....?
Ena stunden kan kläderna jag kommer hem med vara supersnygga, men är det tonårsdag kan kommentaren lika gärna bli "Amen mamma... en sån barnslig tröja" och så  går hon och rotar i MIN garderob. Ena stunden är det kramar och mys som gäller och i nästa är det megahög musik i sitt rum med stängd dörr som gäller om hon är ledsen eller sur.
Suck...! 

Det hjälper ju inte ens att låta henne shoppa själv, för är det en tonårsdag så blir ju de inhandlade kläderna bara liggandes om hon får en barndag....
Hmmm... det blir alltså TVÅ garderober...
HUGA.... det kommer att bli dyrt det här.... 




Little Librarian

Låg och funderade lite igår och har kommit fram till en sak.
LittleLibrarian är min spindel i nätet!!!
Hon är liksom knytpunkten i mitt liv på ett sätt.
Jag konstaterade detta efter den summeringen som jag sände henne under lördagkväll... ;)

Mitt liv är ju lite av ett kaos på i princip ALLA plan.
Vissa vänner är inblandade på olika sätt, i olika delar. Det är ju så att man inte vill eller kan berätta ALLT för ALLA. Dels så skulle det ta för mycket tid att förklara allt flera gånger. Sen är det ju också så att man inte heller kanske vill att alla ska veta ALLT.
Men hon är verkligen den som har koll på alla bitar, och hjälper mig att sortera mina känslor, mina intryck. Den som jag kan briefa alla mina tankar med och som direkt är med på noterna när jag växlar känslor och tankar snabbare än Schumacher i sin Ferrari.
Min "familj", mitt "kärleks"liv, dotter, träning, vänner... allt... hon har stenkoll....
Alla vägar leder liksom till henne.....

Och jag måste säga att jag är så otroligt glad och tacksam över att ha henne i mitt liv. Över att ha hittat en människa som är så genuint snäll och omtänksam och vill alla kring sig så väl. Som jag kan lita på i ur och skur, som stöttar mig i allt jag gör, men tvekar inte att säga ifrån till mig om jag är på villovägar... på skarpen dessutom. Hon kommer med kloka råd och tankar... och gör alltid sitt yttersta för att se till att hålla mig uppe, tvivlar aldrig på mig.
Hon är min klippa, som aldrig kommer att rasa... trots att hon är liten till växten är hon mycket större som person än många av de människor som jag stött på i mitt liv, och kommer att stöta på.
Jag är så tacksam att hon har valt att ta mig under sina vingar, och att hon har kraft att lyfta mig, att lyssna på mina ledsna ord, min gråt och mina mörka tankar. Att hon vill lägga sin energi på att ta hand om mig, att hjälpa mig....
HON ÄR EN GÅVA!!!!




Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna åtgälda henne fullt ut, jag misstänker att jag på något sätt alltid kommer att stå i skuld till henne. Hon har varit min livlina, och hur ska man nånsin kunna tacka för det?

TACK, min älskade vän!!
Tack för att du finns.... tack för att du tror på mig... tack för att du står bakom mig vad som än sker och vilka beslut jag än tar!!

TACK!!!



Done...

Lördag kväll.. tvätten är klar...

OCH... nu är det gjort... Rensningen, mitt sätt att visa att jag är förbi. Mitt sätt att ge en chans att växa.
Jag har rensat och lättat mitt hjärta och hoppas att det gav lugnet.... som jag önskade.
Känns lätt och skönt i själen... Lättnad helt klart.

Nu kan jag gå vidare, med lite lättare steg, med ett rent samvete och en stolthet.

Jag är klar!


Teknikens under....

Reflekterar över fredagkvällen som gick...
Måste säga att jag är tacksam över tekniken, den underlättar min ensamhet en hel del.
Och jag är glad att jag tog steget in på FB igen.

Kvällen spenderades som sig bör varannan fredag i fysiskt sällskap av Dotra och hennes kompis JK. Vi hade mys med tända ljus, snacks och en massa skratt.. och IDOL såklart.

Jag själv parkerade på golvet intill datorn och fann mig efter nån timme i värsta multitasking sitsen.
Jag kommenterade (diskuterade) statusar på FB (värsta diskussionerna om ALLT, men mest tåg och vin), chattade med en kompis via FB, chattade med en annan vän via MSN samtidigt som en SMS-konversation pågick....
HAHAHA!!!
FB, MSN och SMS... funderar på om detta kan klassas som en bokstavssjukdom??!!!
Fattas bara SKYPE och ICQ (vart tog DET vägen??)

Skämtåsido... Det blev ett sätt att umgås över distans, så även om jag satt här hemma ensam (förutom barna) så var jag inte ensam... både kända och HELT nya vänner kom fram, och det kändes gott i hjärtat...!!
Somnade faktiskt lite nöjd.... med ett litet försiktigt leende på läpparna, av olika anledningar.. ;-)

MEN... inget går upp mot närhet och kärlek, att ha någon intill sig att krypa intill och mysa med... suck...!!

Så man kan väl säga att min fredag bide lite bitterljuv....!


Big Bad Wolf...

Ibland undrar jag om jag gjorde rätt som återinträdde på Fejan...

En av anledningar ska jag FÖRSÖKA förklara. Det är nämligen så att på Fejan kan diskussionerna blir precis hur som helst.... från gymvärd till koppleriverksamhet... bara sådär!!!

Jag var vänlig nog att igår posta om min utveckling som gymvärd:
Ulrica Petersson
Ok.. nu e frågan... Gyminstruktör eller inte...? Grönt ljus från ena hållet i alla fall!!


Svaren lät inte vänta på sig:
LA
Det har du ju väntat på, då behöver du ju inte fundera. Du behöver komma in i våran lilla krets. Men iof kan dom ju inte kalla oss tör tre små grisarna längre... :))
CS
Hahhahhaha..tre små grisarna..jodå, det namnet får nog stanna kvar å så får vi lägga till Stora Stygga Vargen på Ulrica! ;o)

Detta var jag ju tvungen att besvara med en ny status...:
Ulrica Petersson Hmm... från gymvärd till StoraStygga Vargen.. vad sägs om DEN vändningen...?

Svaren den här gången:
LA
Steget är inte så stort...:))
UA
Hade du inte bara kunnat slå ihop det och bli stora stygga värden? ... eller kanske en gymvarg?
*utelämnar lite kommentarer om studsande vargar...*
Ulrica Petersson
Men om jag inte vill vara StoraStygga Vargen då...??*snyft*.... inte stygg alla fal.... hmm..
CS
Hellre varg än gris Ulrica! ;o)
Ulrica Petersson
Ja jo... iofs.. tänkte inte på det.. då riskerar jag alla fall inte att hamna på julbordet..
EN
Vargskinka... Varghuvud med grankotte i munnen...

Kände väl att jag släpper det där och hoppas på det bästa. Men det räckte med att jag visade mig på gymmet igår så visade det sig att detta inte kommer att släppas, så ny status igår kväll:
Ulrica Petersson
Verkar som Stora Stygga Vargen har fastnat.... Vänta bara, ni vet inte vad ni gett er in på ... Groaaarrrr!!


Svaren kom direkt:
EN
Ska köpa ett fint koppel i Stockholm!
UA
Trodde inte att koppleriverksamhet var tillåten..
EN
Joodå!! Klart det är *nickar ivrigt*

Madre MIA!!!
Fattar inte.... vad händer....??!!
MEN det är ju underhållande helt klart!!!

HA!!!!!

ÄNTLIGEN!!
Lite rättvisa i världen och mot mig!!

Ärlighet och raka rör har segrat över skitprat, egoism och falskhet!!

Underbart att känna att falska rykten inte fick fäste, för att feghet och oansvar inte segrade. Att tomma hot och brist på självinsikt inte fick råda!
Fantastiskt att självtro, ihärdighet, ärlighet, självinsikt och till viss del ignorerande segrade!!!

JAG TROR!!!
INSE.... och ta vara på det!!!

TACK!

Vändning

Hahah...
Gjorde det...! Haha... bara sådär liksom... asgarv...!!
Fniss...!!
Nu väntas det....

Ska på möte, lite särbehandlat faktiskt. Men rätt ska vara rätt och det handlar nog lite om att de är rädda att mista mig. Och det tycker jag att de gör rätt i.
Men vi får se hur det blir ändå,  det måste ju liksom stämma med resten också.


Min kära LittleLibrarian meddelade just att hon trasslat in sitt senilsnöre i bältet på bussen.... HAHAHA!!
JUST den bilden behövde jag för att starta upp min morgon... HAHAHA Jag hoppas verkligen att hon kom loss...!!

Jag hoppas bara att maken inte kommer på detta....:






TMD
never forget

04.45


Suck.... vaknade 04.45... bröstet började värka, hjärtat började slå hårt och snabbt.
Suck... inte en chans att somna om. Tankarna kom, jag låg och funderade länge. Saknad och tårar gjorde sig påminda.

Jag är i en process som är fruktansvärt smärtsam men nödvändig.
Morgonens funderingar tog mig fram till ännu ett beslut.

Nu ska jag ta tag i det sista som håller mig kvar. Koppla bort de sista banden och släppa taget, låta friden och lugnet landa inte bara hos mig.
Det är TYVÄRR dags nu. Min högsta önskan lever kvar men har runnit ut i sanden... är inlåst för gott!

Det kommer att krävas mycket av mig på många sätt, det kommer att ta tid.
Men för att kunna gå vidare så är det ett måste.
Men missförstå mig inte, detta är inget jag önskade att jag behövde göra. Förtvivlat har beslutet tagits. Förtvivlat kan jag inte göra mer än titta på, och det smärtar mig så, hugger likt knivar inom mig...
Och jag hoppas att jag kommer ut på andra sidan med mig själv i behåll, med sinnet rent.


Jag må verka hård och kall utåt ibland. Men den som kan få mig att känna tygg och släppa ner min guard kommer att få uppleva min enorma kärlek, värme och omtanke jag har inom mig. Mitt hjärta är fyllt och hela jag vill bara kunna få ge det jag har till den som är villig att ta emot det.
Jag må verka glad och sprudlande många gånger. Men inom mig bor en liten ensam och livrädd flicka. En liten tjej som är otroligt rädd för att bli sårad, som ligger och gråter kväll efter kväll, som längtar efter värme och kärlek.
Längtar efter att bara få vara sig själv igen... längtar efter att räcka till och vara lycklig igen.
Som trodde på ... som ville.... som ännu vill men är förlorad och bortglömd...

TMD


bara för Besökande

Bara för besökande...?
Skulle inte tro det...

Fått parkeringsböter... för att jag stod på en parkering som enligt boten endast är till för besökande till området jag bor på.... (och jag hade parkeringskortet för oss boende i vindrutan)..
Då undrar jag... VART står det angivet på den HÄR skyltningen?



Endast för besökande... MY ASS!!

Har bestridit.... både verbalt och skriftligen...
HA... våga vägra böter...!

Booring Monday... or not...

Måndagkväll, hur upplyftande låter det då...?
Men det kan faktiskt blir precis tvärtom....
Tro mig... med lite hjälp på traven så....

Idag är det träning på schemat som vanligt.
Och idag kommer det krävas lite extra av mig känner jag och vet jag.
Nu är det liksom dags har jag hört... Så det är väl bara att köra...
Hmm... shaking already....

Tanke och önskan är dock kvar. Har verkligen gjort allt i min makt, men står inte fastvuxen längre, med skydd runt mig.
Jag önskar att förtroendet för mig inses, att min ärlighet går fram.
Att insikten över att det som finns inte ska kastas bort.
Att inse att det finns något som är starkare...

Har tagit ett beslut som kommer att tas i bruk i helgen. Ett beslut för att göra den sista rensningen.
Det är dags att göra helt rent framför min dörr.
Jag gör det för min egna ro, och för att visa min ånger, för att ge en chans till växa och förlåta (inte jag).
Beslutet togs igår, efter tanke och ord som kom till mig.
JAG tänker inte leva med ett dåligt samvete, jag tänker erkänna mina misstag inte bara inför mig själv, inte köra med fegspel och hot.
Detta är det sista jag kan göra tror jag. Visa att jag är en vuxen människa som är trött på att spilla tid på barnslighet, misstro och brist på självinsikt.
Det räcker nu....

Nu eller aldrig....!!


Orättvisa...

Vad less jag blir på orättvisor... och fegspel... och hot....


Speciellt när de vinner.... och jag förlorar...

Over and out....




Shaking arms...

Gaah!
Mina armar e skakis.. mina händer är som asplöv.
JA, jag har tränat... det bidde ett MAXApass (alltså öka vikt gentemot det vanliga, för att köra det som jag klara max). Det var dags att utmana mig lite igen.
Knäböj (med vikt på axlar) fixade jag 10 kg mer än min egna vikt...
Bröstpress ökade jag 2,5 kg per arm (i detta fall är det mycket).

Sen blev boxsäcken ett offer IGEN och jag skyller delvis på ExetB i detta fall. Det är hon som satt griller i huvudet på mig att det är en gubbe därinne som vill ut... TROTS att jag inte SKA gå på den boxbollen eftersom det ger mig blåmärken på händerna och nästintill brutna fingrar eftersom jag inte har vett på att slå med måtta.
MEN jag måste erkänna att det INTE var MIN idé att gå in och boxa faktiskt... jag hängde bara på för att, som det sas, köra ut de sista krafterna... och jag bangar INTE.... speciellt inte eftersom det dök upp att det fanns erfarenhet inom området....

Passet idag gav en del och det känns bra, tror jag.
Eller jo, det är klart det gör.
Klättermöss och målarfärg avhandlades bland annat. Även pannlampor och leksaker.
Ja jisses...

Men ja e allt en liten fegis ibland.


Vilken kväll...

Ja jösses... Vilken kväll det blev...
Slutar aldrig förvånas hur saker kan växla från lugn och ro till kaos på en sekund...
Eller från att ha en lugn söndag till att helt plötsligt få lite saker att göra.
Men det är det bästa för min del såklart, ni vet, undvika att bli sittande... Vi kör i 300 hundra istället.

Träning på agendan ikväll som vanligt.
Och lite fika blir det innan dess, och en promenad med Yrvädret.

Min tankar och böner finns kvar....

Luft...

Äntligen...
Lite luft... lite lättnad i mitt liv...
En sten lyftes från mitt bröst... och jag tackar för det.
Men tänk att det skulle vara så svårt att lita på mig och inse att jag menar det jag säger... SUCK!!

Nu kan livet gå vidare....
NU kanske jag kan se ljuset...

Nu hoppas jag bara... men tills dess lever jag på... låter det flyta liksom.

Men jag vet.. att det finns något, jag vet något, som enda person.
Jag håller fast vid det en liten stund, det är min lilla gnutta lycka. Jag gömmer det långt inom mig... och myser faktiskt vid tanke...
för JAG vet vad det betyder.... JAG vet... men inte ensam...

och jag hoppas att det inses.... snart... att styrkan kommer, modet att göra sig själv lycklig, modet att inte finna sig i något som egentligen inte är det som fungerar.
Man ska inte behöva känna sig ensam i en tvåsamhet... det finns andra alternativ, vägen dit är bara lite krokig och jävligt...
Men fatta vad skönt när man kommer ut på andra sidan och äntligen kan få leva ett liv värt att leva...

Men det ligger inte i mina händer... jag har gjort mitt....!!




ensam lördag

Lördagmorgon...
vaknar ensam, men det är ju inte någon överraskning nu för tiden i och för sig.
Men så jäkla tråkigt eftersom det för med sig så mycket annat, som tankar, funderingar och längtan, tårar.

Jag bara hoppas att den här mardrömmen är över snart.
Tråkigt nog är det inte något jag kan styra över. Och hur länge till detta ska fortgå vet jag inte heller, men jag antar att det blir ett x antal veckor till.
Förstår inte varför mina känslor är så betyldeselösa, varför min önskan är så oviktig, varför min glädje kan stampas på, varför tilltron på mig inte finns?
Undra....

Det ska städas idag, och en lååååång promenad ska avverkas.
Mörka moln har parkerat i skallen och de vill inte ge sig av, jag har ingen kraft att själv göra mig av med dom längre. Så frisk luft är mitt enda hopp just nu.

Jag är bortglömd i ett hörn med min önskan och förtvivlan.
Varför bry sig liksom?

Dagens tips!!

från en vän med armarna fulla...:

www.klockren.nu

Tom

Vad läskigt det är...
Att känna sig tom liksom.
Det är en skum känsla. Det är ingen känsla som jag på något sätt uppskattar, den är snarare hemsk att känna.
Jag undrar om jag blockerar för mycket, om jag inte kommer tillåta mig själv att känna mig riktigt glad och till och med kär, för att rädslan att bli sviken, ledsen, krossad igen kommer att ligga som ett moln över mig.

Jag har den senaste tiden gjort saker som smärtar men också allt jag har kunnat för att få det att vända. Jag har tagit kommandot men önskar inget hellre än att det för med sig det som jag högst önskar. Har förlorat och förlorats..... undra om det var värt det....
Saker kan ändras, visst, men det ligger inte hos mig.

Idag är en dag av insikt... känslorna är inte med mig...
FAN att jag inte kan ta mig ur det här..... KAN INTE....


Något som inte går fram?

Funderar på en sak med tanke på dessa säljare du stöter på i gallerior etc.

Om du kommer med barnvagn, stannar till för att kolla läget på den lite knorrande bebisen i vagnen, försöka rätta till och trösta, BORDE inte det vara ett tecken till säljaren att du är lite upptagen och inte riktigt har fokus på telefonabonnemang just då?
Eller...?

Är det bara jag som bryr mig mer om det lite missnöjda barnet i vagnen jag kör än om mitt abonnemang är hos rätt leverantör?

Hmm....

Mitt i

Onsdag... IGEN....
Här rullar det på minsann, med full fart...
Det var ju fredag, typ igår... eller... Hmm.. undra om jag verkligen hade råd att förlora de där hjärncellerna...

Har som sagt återinträtt på FB och det känns ok antar jag.
Händer lite annat den här veckan som sätter sig inför framtiden.
Vissa saker känns bra och andra dåliga.

Summering av resten av veckan:
träna, värda, träna, städa.... städa igen, dricka sig lite vin, fikapaus... promenad, chatta... få veta
(fick iofs höra igår att jag är en nyutkommen partypingla... det kom iofs från en som är lite avis misstänker jag....)

Ett ord som kommer till mig idag är:
TRUST!!!!

I will never let U down!


Jag har gjort något....


Jag har gjort något som smärtar mig något fruktansvärt.
Något som bar mig emot och gav mig ett stort hål inom mig.
Något som jag tvingades till för att överleva
Något som jag inte vet var rätt eller inte....
Något som jag hoppas vid allt jag äger en dag kanske blir ogjort.

Men nu sitter jag här med en tomhet, ett hål inom mig. Med en smärta så obeskrivlig.
Trots att jag vet att jag drevs av högre makter, trots att jag vet att det nu inte ligger i mina händer. Låg aldrig i mina händer, eller ens det som skedde.
Det som händer drivs och övervakas av något som med sin makt styr. Styr hela situationen, styr andra människors lycka, driver de till saker som smärtar.

Men trots allt så är det jag som lider... alla helvetes kval.
Det är nu min framtid visat sig, och jag ser på med blotta förskräckelsen för detta var inte vad jag hade tänkt, hoppats eller alls trodde.
Jag trodde att JAG för en gång skulle betydde något, att JAG verkligen var det som sas, skrevs. Att jag verkligen inte skulle förloras och puttas undan.
Men min tro grusades, min verklighet drogs undan. Min tillit betydde ingenting.... att lita och tro på mig existerar inte... att tro på mig och den jag är idag betydde inget.
Min tanke och mina känslor har stampats på, som om inget var värt.
Högre makter fanns... något som var mer värt. Allt var förgväves!!!

Oavsett så visste jag, jag trodde, jag var beredd, jag vill inte DETTA....

Men jag är tvungen... och hålet som det efterlämnade kommer jag alltid hålla tomt, vakta med mitt liv. Inget annat är värt att få ta plats där. Inget!!

Återinträtt...

Här...

Cannot help it...


Välkomna!!

Välkomna till första dagen på resten av mitt liv!!!

Vem vill vara med?
Vilka vänner har jag VERKLIGEN?
Vem vill dela detta med mig?

Frågorna är många... svaren kommer....
Känslan idag är lite märklig, jag vet inte helt säkert hur jag ska göra, vad som sker. Men jag antar att de mesta svaren kommer. Det är saker som jag inte velat behöva göra, men inser också att för mitt egna bästa är lösningen den här.
Hoppas dock ännu, en liten stund.... bara jag får veta något... bara något hänt...


The day after...

Summering....: WOW... SKITKUL... MEN vad trött jag var sen....

OK... det hela startade hos Tränarfrun som bjöd på middag tillsammans med familjen. Vinet korkades upp och vi var igång....
Planen var att fördriva tiden fram till 23 då vi skulle sammastråla med resten av gänget.
Under tiden hann vi även avverka ett besök hos grannen som för kvällen skulle på Friskis-fest, UTAN röst.... sen gick vi vidare till nästa granne som även hon och kompis skulle med oss på resan.
Vi festade och hade skitkul...

Runt halv 23 avgick bilen ner till staden och mötesplatsen.
Där möttes vi av en mycket munter skara människor som precis som vi var sugna på att få komma iväg...
Installerade oss snabbast möjligt och sen bar det av....

Summering av resan ner....: PARTY!!!!! Vin, drink, öl, jäger, musik, allsång, klädpoker, snack, skratt, rökpauser. Tja.. FEST helt enkelt.
Och vilken fest...:!!! Ja jisses.... Somnade till runt halv 6, 6. För att bli väckt 1 timme senare då vi var tvugna att gå av bussen och upp på färjan... SUCK!! Ja ja, det var ju bara att gilla läget...
Blev lite musiklös dans på bryggan istället... hahaha!!!

En timme senare var vi på plats för att börja handla.... hmm... kan ju säga så här... att jag på något sätt hunnit sova bort det som jag fått i mig ikvällen var helt otänkbart!!!! Pimplade i mig kaffe och sen var det bara att handla på.

Gick fin fint... och JA, jag lyckades faktiskt med att inte få med mig en enda vitvins box den här gången... SÅ de SÅ!!!

Hemresan gick fint... faktiskt inte bakis ALLS, bara mycket trött. Fick ett par timmars sömn i Danmark, men sen blev det inget mer. Plugga in min walkman och softade till musik istället. Lät tankarna komma...
Det var ett gäng som tog tag i festandet även på vägen hem.... SUCK!!!





Totalt sett var det återigen en superkul resa..!!!!
Och väl arrangerat...!!

TUSEN TACK Rosamunda med familj...

Det är nu söndag och jag har fått sova 12 timmar inatt... välbehövligt!!!

Dagen idag består av tvätt, promenad, kanske träning, softa....
OCH.. jag fick just ett MYCKET glädjande besked från LittleLibrarian... HON vet det bästa sättet att glädja mig.... DU E GRYM!!!!


RSS 2.0