FrkU

Glömt av att blogga nästan.
Eller om det är jag som inte hinner med...
KAN vara så också.

Har nedräkning till mina veckor...
Det är varmt och kommer så att vara ett tag... jag njuter.

För övrigt....
Har jag inte något att tillägga...
än

Fick ett ryck, ett tokryck... kanske lite i panik.
Ett förslag... och en förmaning - "fundera inte för mycket nu.... då vet vi hur det blir....".
Så... jag gjorde det.
Väckte Dotra med orden....
- "Gumman.. dags att vakna... jag har ett förslag... vad sägs om Liseberg, bara du och jag?"
Fick ett par mm till svar, bad henne fundera och sen komma upp.
Det tog ett par minuter så kom hon.
En timme senare var vi på väg, i min pärla, bara jag och hon.

Och JISSES... kanonväder, en härligt sprudlande Dotra, inte SÅÅÅ mycket folk.
Blev slänggungad, ivägskjuten, uppochnervänd flera gånger, snurrad, blöööööt och omskakad.
Dotra envisades med att sitta längst fram hela tiden, vilket liksom gör det hela ÄN mer gaaaaaaaah!

SJÄLVKLART skulle det spelas lite också.
Det hela resulterade i STJÄRNvinst (3kg bilar) och en FÖRSTA vinst (2 stooora påsar Daim).
SNYYGGT!!

Härligt, underbart och mysigt... en perfekt DotraModer-dag....
Fick massa pussar och kramar och kel av henne.

Stannade hela kvällen, lämnade den bakom oss runt stängning.
Behöver jag säga att jag var ensam vaken i bilen på vägen hem?

Jag säger bara en sak:
IKVÄLL MÅSTE JAG TRÄNA!!!!

GAH.... massa som måste ut...
SUCK.... AAAAAAAAAAABSTINENS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Teamdag... teambuilding...

Startade upp med lite go-kart...
AJ LAJK...
Började med att slå till med näst bästa varvtiden i min grupp, vilket sen höll sig till en femte bästa efter att bägge grupperna kört sina uppvärmningsheat.
Detta gav mig såklart en MYCKET bra placering i kvalheatet.
Det är SÅÅÅ kul att köra.. och jag... tjaa, ni känner mig... jag KÖR.. så det ryker...
Det hela slutade med att jag tog mig till A-final som ENSAM tjej (totalt 27 deltagare, varav 8 var tjejer)!
YAY!! Redan DÄR var jag supernöjd!!
Sen... gick det inte FULLT lika bra, men jag kom inte sist alla fall...
Bland grabbarna föll ursäkterna och bortförklaringarna som spön i backen. Det var sabotage, slitna däck, seg motor, andras fula körsätt etc....

Färden gick vidare till nästa anhalt och mer tävlingar.
Uppdelning i tre lag, och ett tu tre utsågs jag till lagledare för mitt lag.
Det skulle utföras diverse aktiviteter (fysiska sådana, allt från bågskytte till att lösa pussel) för att få ledtrådar vars svar skulle bli en siffra.
Siffrorna skulle sen bli kombinationer för att öppna ett gäng hänglås i finalen. Klurigt, klurigt och fingerfärdighet och kvicka hjärnor var avgörande.
Därför är inte jag förvånad att mitt lag gick vinnande ur den kampen!!
SNYYYYGGT!!

Fick ju fira det hela med ett dopp i det blå, två gånger inkluderat en liten simtur.
FRISKT!
En öl och lite grillat på det så var saken i hamn....
UNDEBAR dag!!

Dock... baksidan av det hela är ju... att man måste ju satsa, att det krävs lite uppoffringar... mina ser ut så här:

YIKES...
Snacka om TEMPO. Helgen är över och jag hann knappt reflektera över att den startade. Suck...
Det har varit Cup-helg...
Lördagen blev HYSTERISK...!!


Upp tidigt och ut på planen. Dock var det ett gäng timmar dötid mellan ett par matcher så jag åkte hem och sen passade jag på att inhandla lite och sen tillbaka till planen.
Ivirigt hejande på tjejerna....
Vi var ett gäng mammor som hejade både ljudligt och yvigt... vid kanten.
Av nån anledning drog sig fäderna längre och längre bort....


Till slut hamnade de bakom vårt mål, med lagom avstånd mellan varandra (en vid vardera hörna och en tredje i mitten), med armarna i kors och solglasögonen på näsan. STENCOOLA såklart.
Enligt deras egna uttalande efter matchen peppade dom vår målvakt och försökte skrämma slag på motståndarna i anfall (de sa att de försökte se lite lagom hotfulla ut).
Nåja.. det hela verkade fungera, dagen förflöt obesegrade.

SEN bidde det stressigt.. YIKES...
Dotras sista match började 17.40... (2x15min...)
Jag var inbjuden på taklagsfest... som började kl. 19.
HÄR insåg jag min begränsning och tog kontakt med värdinnan för att underrätta henne att min ankomst skulle försenas en sväng...
Eftersom jag efter avblåst match skulle ut till en plats utanför staden och hämta Dotras kompis som skulle vara nattgäst. Tillbaka in till staden och hemmet, fixa övernattningsplatsen, ta fram pengar för inhandlande av snacks, duscha och göra mig fin inför festen.
Jag kom 45 min försent.... men hej... fint folk kommer sent...

Festen avlöpte lugnt, mycket god god mat och trevligt sällskap. Det pratades vitt och brett och jag var hemma sent... huga...!!
Och vet ni, jag SATT ner nästan hela tiden.... ;)

Morgonen inleddes med frukostfix, köra Dotra och kompis till planen för mera matcher, tillbaka in i stan för att lassa mat åt cupdeltagare.
Föräldrarna i laget gör det varje år, hjälper till i köket i olika pass och jag hade lunchpasset tillsammans med ett gäng andra.
LIIIITE skum känsla att kliva in i den matsal som jag inte satt min fot i på FJORTON år... ännu märkligare var det att stå BAKOM kantinerna och servera maten... över 3 000 pannkakor såg jag försvinna, och ett megaberg av hamburgare. Totalt serverades nästintill 680 personer... GAH....
Baksidan av denna upplevelse bestod i att jag missade hela slutspelet... och fick istället resultaten via hennes tränare som messade samt en av tjejernas mamma som messade sin son som hjälpte oss...
Inför sista finalen var det tät kontakt. De sista skälvande minuterna var SÅÅÅÅ Långa.. och nagelbitande....
tills ÄNTLIGEN det efterlängtade sms:et kom... 8-4 vann vi med!!!
HURRA!!! Applåder och visslingar...!
Det andra laget (vi hade ju två lag med) kom också till final, dock föll dom där. Vi är superglada att BÅDA lagen tig sig till en final...

Slängde mig i bilen och for ut till planen och hann precis i tid för att beskåda en huttrande dotter (de hade efter slutsignalen slängt sig i poolen med kläderna på....) gå upp på scenen och ta emot medalj och mästartröjor!!!
LYCKA i laget!! LYCKA...! Blöta och kalla, men lyckliga.
Obesgrade genom hela cupen.... UNDERBART!!!


Vi landade hemma framåt kvällen. Och då.. var det dags för resten... TVÄTTSTUGA...
Upp och ner, upp och ner...
GAAAAH!!!!

Behöver jag säga att jag är TOTALT slut... TOTALT!!!
Sinnet vill inte vara med.... kroppen i princip strejkar...

Så NU.. ska jag lägga mig...
För det är måndag imorgon.. och som jag ser det, världens bästa måndag!!!

Då hände det....
Jag gav mig... eller.. hur ska man säga...
valde detta... Dotras önskan blev sann....
Att ta in en man i huset.... fast ur hennes point of view...

Utan Dotras vetskap, och så här såg hon ut innan (totaaaaaaaaaalt ovetandes):

MEN... lycklig som få....:

och här är... NEMO!! (nej... jag fick inte igenom Bosse, Sölve, Justus eller Didymus.... fnys...)





ON THE MOVE (i favvo leksaken...):



och SJÄLVKLART hade herrn en självklar plats i soffan ikväll:

Jahopp... sånt händer... antar jag....

Solen sken....
Vinden borta....
Lugnet....
tänkte att NU är det dags...
Efter träning...

Resultatet?
Mumsigt, halvt badande Dotra, ro....

Gah.. vilka dagar... OHEJ...
Det är TOKÖS nu...
Ni vet.. såna där dagar man kastar sig rakt in i saker, och liksom bara matar på .... för att efter (som man själv känner) tag kolla klockan och inser att HELA dagen liksom bara försvunnit...
Så hände igår... skulle BARA göra ett par timmar...
Hela dagen gick... bara sådär, utan att jag reagerade. Är man inne i det man gör då?
Drog och musklade en och en halvtimma, och sen en timmas promenad på det.
Ja, jag försökte springa men ... fick sånt SJUKT håll, ramlade i princip ihop av smärta... YIKES. Så.. min första date med RunKeeper bidde INTE som jag räknat med.

I och för sig så tappade den bort mig efter 0.84 kilometer ändå....
Undra hur jag ska tolka det....?

Även idag blev en sån dag.
SJUKT mycket att göra. Men jag känner mer och mer att jag liksom trivs med det, trivs med tempot, trivs med att pressas till det yttersta, trivs med att ha HUR mycket som helst att göra.
För att... fly.. kanske.. eller bevisa något för mig själv.
Klockan rullade på... kollade klockan och VIPS så var den 16.05.... HUR nu DET gick till?
Yikes...

Ja just det.. RunKeeper...
Har glömt berätta....jag har en ny leksak.
Försöker fortfarande komma på hur bra det EGENTLIGEN är för mig att ha tillgång till en sån... (ni som känner mig, och vet vad jag menar...)
Men men.... OHEJ vad kul det är....
Massa nödvändiga appar man inte visste man behövde...

Kvällen blir lugn hoppas jag.
Kroppen och sinnet har ännu inte insett att vi är hemma och SKA TA DET LUGNT.... hela jag snurrar omkring som galna.. liksom på högvarv. Detta inlägg skrivs mycket för att tvinga mig att sitta still i ... typ 5 minuter. Ja med tanke på fingrarna och händernas hastigthet så inser ni nog att detta var snabbt gjort...

Hmmm.... undra vad jag ska hitta på nu....

YIKES!!
Eller... hurra kanske?

Det var skolavslutning igår som jag nämnt tidigare.
Allt gick som smort på morgonen, klänning, skor och håret. Jag lyckades få till en supernajs frisyr på första försöket, Dotra blev VÄLDIGT nöjd. Som tidigare utlovat fick hon ha lite make-up också, enbart mascara.
När allt var färdigt, tog jag en bild på henne... och DÅ... kom det...
Lite smygande... den där insikten....
För när jag tittade på bilden, så såg jag en en tjej, en tonårstjej, inte en flicka, utan en tjej.
Hon var så vacker.... verkligen.
Kläderna och allt annat var perfekt!!

Insikten slog till ännu hårdare sen, kvittot på det jag anade på morgonen.
När hela skolan samlades på skolgården, alla klasserna från 0an till 5an...
När jag såg henne stå där, tillsammans med kompisarna, intill tjejerna i 3an... så slog det mig fullt ut. Hon har växt upp till en tonåring... och jag hade liksom fastnat i 3an på något sätt.
Det var DÅ jag såg... vad som verkligen har hänt... hon har blivit SÅ stor...
Mindes tillbaka på den första skolavslutningen på skolan, då jag såg det årets femmor och kände att OJ vad stora de tjejerna var...
Och nu... helt plötsligt... så var MIN dotter... en av de där stora tjejerna...

MIN dotter... MIN bebis.... MIN LILLA tjej... är stor... växer upp till en ung kvinna...
faaast.... hon kommer alltid vara lilla gumman... no matter what...

MEN jag vidhåller å det bestämdaste.... detta innebär INTE att JAG blir äldre....
Vill bara poängtera det.... det är ju en av fördelarna med motherhood .... eller nåt...

Hmm... eh alltså....
NÅNTING hände....
Jag hade för avsikt att ta en power efter avslutat gympass igår. Vädret var underbart, so why not.
Men tydligen ville mina ben något annat...

Sista delen, där det blir grus... så liksom gickte benen snabbare.... till springnivå.
Det hela slutade med att jag sprang... mer än halv rundan (sista delen till vändningen och sen hela vägen tillbaka).
Benen bara fortsatte.... av sig själv. Jag tänkte inte, lät de bara springa... (TJOHEJ vad varm jag blev...)

JAG.... som inte springer.... som inte gillar att springa... inte min grej...
hmm... något flög i mig.
Kan tilläggas att jag kört över en timma på gymmet innan... och ett par timmar dagen före det....
Kan tillägga att jag har lite möra ben idag...
Kan tillägga att det är ett favvispass ikväll...

Nånting fel är inte rätt, eller om det är just det.
Kanske kände mina ben eller jag, undermedvetet, att jag behövde en ny utmaning....
Kanske är det uppladdning inför nästa år....???

Kom ÄNTLIGEN iväg till gymmet....
och möttes av en glad "överraskning..."..
Ja, jag visste ju OM det, men hade glömt bort leveransdag!!

Vi hade fått in de nya maskinerna till gymmet... WOOHOO!!!!
Hann knappt med uppvärmningen för att få kasta mig över allt det nya...
OHEJ vilka kuliga saker.... vissa såg ut som värsta rymdfarkosten.....
Mina "kollegor" kom kort därefter och kunde inte bärga sig tills de bytt om utan rusade in i gymmet för att inspektera....
Fly/Rear Delt, FreeMotion CableCross, Axelpress... mfl...

Behöver jag säga att det LÖS i ögonen på dom som på barn på julafton.... fniss...
Körde en omgång och ikväll lockar det igen...

jag menar ... kolla bara... vem vill INTE kasta sig in i dessa goingar liksom....?
TUNG lycka!!!

YIKES......
Har inte kommit åt att träna på flera dagar nu... OHEJ vad det kryper i kroppen på mig nu.
FY tusan.

Ikväll får det bli ett rejält pass på gymmet, TRO mig.... musklerna SKRIKER åt mig... hela min kropp är i KAOS känns det som.
Abstinens även kallat.
Kanske inte bara på grund av att det gått ett tag utan att jag även har min träning som terapi.... behöver elda ut lite nu... och inte så lite heller!!!

Avslutningsvecka för övrigt.
Dotras sista vecka på skolan som hon haft i 6 år nu.
Hon ser mest fram emot det nya och det förstår jag.
Men som sagt.. Pree-teen som hon är så är allt väldigt viktigt inför den stora dagen.
Klänningen är upplagt och struken, smycken valda, skorna står i garderoben.... och Dotra är där inne och hämtar dom för att prov-gå dom ideligen (Ja, jag måste ju gå IN dom, säger hon). Frisyren håller på att bestämmas.
Jag har lovat att hon ska få ha vissa saker den här dagen som hon inte får ha annars under skoldagar.

Var på show igår, som klassen fixat ihop.
Gustav Vasa var temat, och sen följde lite uppvisning av dans och sång från vissa.
MYCKET uppskattat.

Och det slog mig... att det är nu väldigt väldigt tydligt hur olika snabbt barn utvecklas.
I klassen finns allt från tjejer som klär sig som värsta tonåringarna, sminkar sig varje dag och har pojkvänner (eller min babe som de även kallades), till tjejerna som ännu inte intresserat sig för varken smink, kläder eller killar. Även på själva utvecklingsstadiet skiljer det sig väldigt väldigt mycket.
Påpekade detta för Dotra som tycker att det är grymt jobbigt att ligga i framkant när det gäller det här. Hon är långt ifrån ensam i klassen.
Av nån anledning såg hon lättad ut... som om hon inte själv reflekterat över att flera av tjejerna är som hon, utan bara sett sig själv liksom.
Hoppas att det underlättar för henne till hösten också. Det kommer nog hända en del under sommaren för ganska många tjejer.

Längtar till kvällen...

Vill bara berätta att jag har en ny kompis.
Vi har just mötts men inte umgåtts på riktigt ännu. Tänkte vänta med det till Dotra kan vara med.

Känns som att vi kommer att bli mycket goda vänner.

 

I övrigt har jag inget att säga...
Ännu.

 

 

NOTE to SELF...: Tomater som kommer ur ugnen är VAAARMA... och det GÖR ont att bränna sig inne i munnen...

Suck... För bråttom...
Bränt mig på en liten, lömsk körsbärstomat som så fiiint, SKÅLLHET, trycktes mot flärpen som sitter bakom framtänderna i gommen. Den är nu svullen... ÖM och gör ont (tog en stund innan jag reagerade på att det liksom gjorde ont.. eller ja... det KAN varit så att jag inte brydde mig också.. JA? Jag var hungrig....)
Varje gång jag biter i nånting gör ont, eftersom det jag biter i trycks mot den där lilla flärpen.
GAH!!!

Vet inte om det är värt att nämna att jag förmanade Dotra TVÅ gånger innan vi åt: "Nu är det varmt gumman...."

Det man inte har i huvudet får... eh... man bränna sig på .... eller nåt...

Var det smart eller inte?
Att ta med sig 16 pree-teens tjejer (med AAAAALLT vad det innebär) och lära dom boxas?
Finns både för- och nackdelar självklart.
Det jag KAN säga med säkerhet är att det är ett gott gäng tjejer.
De kämpade på trots att koordinationen i vissa uppvärmningssteg mest slog knut på dom... och blicken i deras ögon avslöjade TOTA förvirring. Ibland var det verkligen som att kopplingen mellan vad de SÅG och det dom gjorde själva var totalt obefintlig.
De skrattade gott åt sig själva ett tag... eftersom HELA ena väggen är gjord av speglar....

När själva boxandet kom igång.. då ni... YIKES!!
Det sparkades och slogs hejvilt... OHEJ vad de hejadade på och sporrade varandra HELA tiden.
Till slut hördes knappt musiken längre...
Det tjoades och IIIIIIIIIIII HA... om vartannat... JÄTTEkul.

Själv lekte jag slagpåse för instruktören och tro mig.. det är MINST lika jobbigt.. att hålla EMOT slagen... från en som KAN boxas... och lägger HELA kraften rätt i VARJE slag...
Armarna darrar hejvilt just nu...

Jag antar att när allt kom omkring... så var det inte så farligt att visa dom ett och annat...
Om inte annat så fick de testa något nytt!

Me be nöjd!!

Inte bloggad... på många timmar... FY PY på mig...
MEEEEEN... jag har haft mycket att göra ...
Fixa avslutningskläder till Dotra... OHEJ vad det inte blir lättare med åren... YIKES...!
MEN.. vi löste det till slut. Nu ska den bara om-modifieras lite, sen så...

Skor till detta löstes igår, smidigt som skam...

Det är full rulle lite överallt måste jag säga. Det rör på sig, på många sätt.
Solen är finally här och det blev tvåt hjul igår, till kontoret.
Men imorse bidde det stopp... fick ta fyra. SUCK... men men...

Ska muskla idag och se till att det blir en svettig power också!!

AJ LAJKI....!!