FrkU

hmm.... har nästan hål i magen... är alla fall ÖM...
Även om jag är van vid att springa in i det mesta så var detta lite, vad ska man säga... mindre smart, eller nåt...

Speedad som vanligt, effektiv och snabb, som det ska vara, gör jag det sista på officet.
Fram och tillbaka, upp och ner, även upp och fram samtidigt. Och det var just DÅ som det gick lite mindre bra. MEN jag skyller på ondsinta dörrhandtag, som inte har vett att flytta på sig när de ser att jag kommer farande. Dessutom har de ju hållt sig ur vägen tidigare...
Men hur som helst.

Uppochfram kommer jag, i tempo... bara för att bli attackerad av dörrhandtaget (se bildpilen), rakt in i magen, precis där höger höftben slutar. Och JA, det missar det hårda partiet... och får liksom inte något schvung tillbaka, utan det tar i princip tvärstopp... i min mage...
Som alla vet tar det ett par sekunder, millisekunder, för hjärnan att registrera att något hänt, och några sekunder till för att registrera att det gjorde ont.
Vart e jag efter några sekunder...??? JO, såklart... LÅÅÅÅÅNgt därifrån, inne i nästa rum.
Lyckas ignorera smärtan totalt... totalt.. visst, det brände till.. men inte en min jag visade...

Kunde nån timma senare konstatera att det blivit ett sår och var HEJDLÖST öm. Fick hjälp med att snabbt kolla om det såg ok ut, om det såg ut att ha skadat något inuti.... men det verkade inte så. Blev bara lite illamående och yr av det petades på det SJUKT ömma stället.
Ett pass på gymmet gjorde susen... fick bort tankarna alla fall, och så stelnade jag ju inte till.

Kände senare under kvällen att det började strama lite, så nu känns det en del om jag hostar eller sträcker på mig eller rör mig hastigt.
Ska se om jag kan genomföra passet sen. Det värker ju inte alla fall, så allt inuti verkar ha hållt. Kanske ska tacka mina magmuskler för det... hahahaa....

Tja vad säger man... inte direkt förvånad. MER förvånad över att det inte hänt tidigare....

Ska man vara fin får man lida pin....
eller vänta... det där blev inte rätt...
Hmm.. ÄH...

Tjing på er..

TMD

Har inte glömt....
Bara inte hunnit....

Ska uppdatera en sväng senare....
Just nu full rulle på alla sätt och vis.. både här och där...

fann några ord....
som i sig lika gärna kunde stavat mitt namn...
för så mig är dom....

Empty heart...
empty body...
empty feeling...

Sadness har built a castle inside me, cold and dark...
Makes my mind hurt... brings hurtful thoughts... brings longiness...
brings reminder of aloneliness...
brings reminder that I don't matter

Reminds me... that I am alone... that I am...

I am lost... out...
I don't matter...

Vi missade inte detta såklart...
En hel timme... i tystnad... och jag tror... att det behövdes...

Har just fått the laugh of the day...
OCH grabbar... ett tips på vad som INTE fungerar....

Kompis ute på festligheter.... grabbs dyker upp, propra, medelålders sådana... titlar minsann...
Trevligt prat.. inget mer ... tills... den ena lutar sig mot kompisen och säger (och jag råder er, håll i er nu..):
- Om du känner något hårt i min ficka så är det nog min plånbok, men du kan aldrig veta... Känns efter... Det vore väl gott med något stort och hårt...?

Tror att berätta att kompis med följe... vände och gick hem...
UTAN att passera gå.....

Fredag.

Ännu en vecka har passerat.
en vecka med trådar hängande...

Trådar som skulle klippas, skulle tas bort.
Knutar som skulle lösts... för länge sen sades det.

Men de är kvar... hopplöst kvar... tysta... knäpp tysta.
Dag för dag... utan insikt.

Men jag har en egen sax. Som jag inte vill använda, för den gör bara en enda sak.
Och det är saker jag inte vill.
Men att vilja och behöva är, som jag vet, två olika saker.

Saxen smyger fram... den är lite slö och klipper sakta, sakta... millimillimeter för millimillimeter dag för dag.
Men det gör det... för något annat val finns inte längre.

Jag antar att mer än så här var det inte.
Lika korkad som vanligt... lika naiv.

TMD

Kunde inte låta bli....
Det bidde:

 

Satt gott... mums...

Känsla av att ha pusselbitarna inom räckhåll....
Att sträcka sig ut efter en bit för att få pusslet lite mera helt...
Att i princip kunna känna biten under fingret.... för att sen känna hur det rycks bort, se den fara iväg, en liten en liten bit, utom räckhåll igen.
Höra hånskrattet vagt vagt... se pusselbiten nästan småle... hånle....
Att sträcka sig igen, efter en annan bit... för att i nästa sekund känna och se den ryckas bort...
Att hinna känna vissa bitar under fingret.... att se vissa bitar ryckas bort just innan fingrarna når fram... som om de är fästa vid en tråd som nån rycker i när de ser fingrarna närma sig...

Att göra det.. om och om och om igen...


Gör ont.

Kom igår....
så idag har jag något som hon också har...



Här kan du läsa om det....

och här kan du också se till att bli som oss....

Årets samtal avklarat....
Det sista på den skolan...

Och jag TROR bestämt jag vuxte ett par centimeter på kuppen....
Pratar om kvartssamtal för Dotra.

Hon ligger MYCKET bra till.
De nationella proven hade gått strålande, hon var felfri på de flesta delproven.
UNDERBART!!!

Det vi lade som mål förra samtalet är uppnått, och hon har koll på SJÄLV vad hon vil förbättra och bör förbättra.

Jag är SÅÅÅ stolt.... över min fislisa... mitt troll... min soontobeteenarger.....

Ett krux... hon är lite pratig på lektionerna...
Förstår INTE vart det kan komma från... måste vara nån gen som smög sig in obemärkt  lissom ;)

Regn ute....
regn inne...
tungt sinne....

Måndag igen.
Första vardagen efter den stora festen...
Som representerade min nystart. Och nu är det verkligen nystart.
Lämnar det gamla bakom mig, för att gå vidare på en annan väg, hitta tillbaka till mitt liv igen.
Ett liv som jag trivs med, även på den sidan som är JAG, efter officehours.

Jag tar små, små steg varje dag.
Jag vet vad jag vill och vad jag behöver göra.
Vad jag vill är EN sak.... den biten kan tyvärr inte jag påverka längre.
Vad jag BEHÖVER göra är en annan.... jag försöker att göra det... för jag vet innerst inne att det är det som är det bästa för MIN skull, för MITT välmående. Men det är här det dyker upp en massiv konflikt, det liksom krockar. Det jag tänker och borde, och det jag gör.

Men jag inser att jag inte kan fortsätta i samma spår som tidigare. JAG MÅSTE...
Det räcker nu... jag är klar...
Går... dag för dag, ett steg längre bort... ett steg längre från ....

Inte för att jag vill utan för jag behöver... för att jag är inte värd det som är...
jag är värd att ha mitt liv...  att ha kontrollen... att vara den om är ...
Förloras hellre...

Jag är klar och vet vad jag vill, jag är beredd, jag var beredd.
Mitt mål riktas om... det är dags...

NOW OR NEVER!!!!


TMD

WOW...
PUST....
Gääääääääääääääääääsp......

dagen efter... men ändå helt ok...
GAAAAAAAAAAh... det är bevisat igen....
Girlsen är helt loss... vilket gäng.... galningar...
Vilken fest...
Sång... skvaller... muskler.... leksaksbilar.... bollar... drinkar... vin... sång sång sång..
Sen.. dans... .... SEEEEEEEEENT... eller tidigt.. välj själva....

Som sagt... en kväll med girlsen och vad som helst kan hända.
SHIT vilken kväll!!!

TUSEN TUSEN tack för att ni gjorde min kväll
För att ni är ni
för att ni är mina vänner.!!!!!

En märklig dag?
Eller bara en dag?

Hmm... känns skumt alla fall.
För den här dagen har liksom bara gått, obemärkt förbi liksom. Inte några saker som berört mig, utan det har liksom bara flutit på...

Eller fel, saker berör mig. Men jag gör mitt bästa för att blocka och inte låta det komma nära inpå.
Det finns saker jag saknar, men det får stanna vid en saknad, och ett försök i att INTE låta den komma inpå. Jag vill inte längre. Punkt.
Men det finns.. och det känns... djupt där inne...
Men jag försöker, allt jag kan. Är på gränsen hela tiden.

TMD

Oj då....

undra vart detta ska sluta....

Gick upp som vanligt imorse. Vanliga rutinen liksom....
Ut och sätta på kaffet, fixa gröten åt Dotra och plocka fram allt annat som sig bör till frukost...
In och ruskade lite i Dotra... som knorrade lite lätt som vanligt.
Ut igen, gjorde klart resten... och ropar på henne:
- KOM nu.... gå upp!!
varpå hon morrar tillbaka:
- VARFÖR??
- EH??... för att det är skola.... svarar jag lite frågande...
- NEJ, vi är ju lediga idag..... säger hon då...

OOOOOJ... jag har missat något.....
Faast inte bara jag....

Frågade henne varför hon inte sagt något om detta.... Hennes svar:
- Men jag sa ju att jag kanske ska till badhuset imorgon....

Eh visst... ok... eller VA???? (ska DET få mig att fatta att de är lediga... VAD för tonårsslang har jag missat NU??)

Till saken hör att:
- jag sa till henne 3 gånger igår att jag vill att hon diskar när hon kommer hem från SKOLAN idag. Hon svarade bara JA på den saken (VARFÖR INTE SÄGA DÅ att hon är ledig....????)
- hon ville ha kompis att sova över tills idag, varpå  jag svarade att INTE på en SKOLdag (varför inte DÅ påpeka att det inte ÄR skola.....???)

Vet inte om det hör till saken att JAG brukar ha STENKOLL på sånt här...
I vanliga fall... typ...

Välkomna till förvirrade familjen....

Kundtjänst och kundservice, speciellt när det gäller teknik, är väl något som många har fördommar om...
Men jag har släppt mina nu... tack vare TVÅ olika leverantörer faktiskt....

Bemötandet har varit:
SNABBT
trevligt
effektivt
trovärdigt
hjälpsamt

Leverantör ett: Snabba frågor, kopplade snabbt att jag visste vad jag pratade om (frågade inte alla "standard" frågor som om jag har startat om etc.), jobbade effektiv och förklarade hela tiden vad han gjorde. Inga diskussioner om huruvida felen var mina... utan "vi sänder nytt, du har det om 4 dagar, gör då så och så....".
Det kom efter 2 dagar.... jag kopplade in.. fungerade DIREKT... förutom EN sak... som jag ringde om.. efter 5 min INKLUSIVE kötid var det löst... med en trevlig och glad röst i andra änden....
Behöver jag säga att jag är glad att vara deras kund??!!

Leverantör två: Samma här, snabba frågor... lyssnade på mig... inga diskussioner... Grejen hämtades upp på plats, emballage kom med budet.... 6 arbetsdagar var den tillbaka, MED installation...
Snabbt, lätt och effektivt!! AJ LAJK...

Så för er alla kundsupportar därute... som inte har detta....
DET FINNS HOPP och det GÅR att vara en BRA support!!!!

Just nu...
känner jag... bara för att SKRIKA....

GAAAAH....

Tack för förtroendet!!
Tack för möjligheten!!
Tack för pausen från mitt egna kaos!!
Tack för insikten!!
Tack för tacksamhet....

NU.. är jag tillbaka... i mitt liv...
och det KÄNNS... det märks.. för det var som det var när jag lämnade det...
trodde i och för sig inget annat...
Men hoppades slippa en del, hoppades slippa elefanten i min kropp.

Men en sak tar jag med mig från helgens flykt, ett beslut, som växt fram, och som fick ljus på sig... blev en klarhet. TACK för det.

Är tre vitt skilda saker.
Vad jag ville, vad jag trodde och vad som fungerar.

Den som vann var vad JAG ville. Den berör mig, texten är stark, hon är personlig och egen i sin röst.
Vad jag trodde?? Hmm... beror på i vilket sammanhang antar jag. Pianot trodde jag definitivt på. Men även Jackson-kopian.
Vad som fungerar...? Pianot definitivt... men även Jacksonkillen och även AAkillen.

Men oavsett... kvällen är över... och jag sitter just nu och lyssnar på 2 unga damer som lyssnar på kvartetten och sjunger med för fulla muggar, är inne på 4e omgången nu.... suck.... räkna hur många KOM det blir...

Så var dagen över, lika snabbt som den kom.
Och temat för helgen är som sagt Turn Back Time.
Trots att tiden har sprungit iväg sen dess, så är lugnet hos mig.
Känner ingen stress, eller oro eller något sånt. Känns lugnt, harmoniskt.
Så det är väl så, som att lära sig cykla, ones U've been there, U know the drill.

Lugnet är totalt här nu.
Jag sitter nöjt i soffan, mätt i magen, laptopen i knät, utan sladdar.
Dotra i närheten, kommer snart att göra mig sällskap i soffan.

Jag kämpar på i min ensamhet...
och är lika hopplös som alltid. Förvirrad... men vill... och vågar...

Helgens tema....
turn back time....

Håller er uppdaterade...

Sak efter sak landar på plats...
Gammalt får sin nya plats, eller ingen plats, ersätts.
Nytt kommer in, får ny plats eller får ta över.
Saker byter plats, kommer till ro...

Det tar form, jag landar... hittar min plats, skapar atomsfär... ett krypin... min plats.
Lite är kvar, lite är gjort...
Det sker något varje dag.... lite under min kontroll, lite utom.
Nästa vecka sker det större...

Och DÅ kommer jag kunna pusta ut lite mer, hitta tryggheten, hitta min plats. Skapa ro och lugn, en plats att vara på.

Känns skönt... jag behöver det...!

Fy bubblan...
Vad det är läskigt...
att se ens pärla bli hamrad på... skakad... puttad... gungad....
Hissad upp i luften...
satt med hjärtat i halsgropen hela tiden...
Av oro...

Fast vid närmare eftertanke var det nog mest så att oron var över om min pärla skulle passera testet...
Den är ju lite till åren... och har fått stå ut en del...

MEN.. å andra sidan är det ju MIN pärla vi pratar om...
Så egentligen är det ju inte SÅÅÅ förvånande att den kom ut på andra sidan... prickfri!!!!
Det enda som behövs är den lilla triangeln som ska finnas, den var botta...

ÅHHHHH vad jag var lättad efter...
MYCKET skönt att ha detta avklarat...!!!!

Kvällen har spenderats med att packa upp nytt, massa nytt, montera skåp, sätta upp nya gardiner, testa, montera bänkbelysning, träna, köra dotter till träning, handla, käka lite kvällis, och nu blogga...
OCH .. se DH, INTE att förglömma!!!

Har en dotter som vill ha något.. när jag kom hem idag, låg denna instoppad under locket på min laptop.... Hmm... fantasi och kreativitet har hon. Och en STOOOOOR önskan!!

Undra om jag vågar mig på att testa det där... för att få det jag önskar!!
TMD

Varför är det så?
Att vissa saker är omöjliga?
Varför man bara inte kan låta bli att göra vissa saker?
Trots att man vet att det vore det bästa, det vore det smartaste, att det är de man egentligen måste göra?

Vad är det som driver?

Starkt är det, MYCKET starkt.
Hoppas bara att den betydelsen inses.

Eller släpps...

COOLT... Underbart....
Varit på promnix... INTILL vår vackra Strandpromenad.... lissom

Vandrade ut till den lilla holme man ser på sommaren...
Så sjukt fint det var...
Kolla här:

Jahopp

Kommit hem från ett mindrefriskthus där en vän befinner sig, helt plötsligt.
Vännen skulle bara kolla upp en sak på VC, och ett tu tre bidde de en plats i ett rum på ett mindrefriskthus ett par dagar.
Med meduciner och apparater.... pratas om sprängningar....
Hmm... utan att egentligen känna sig sjuk... men att vara instängd ändå.
SUCK...
Var där en sväng, med ett gäng läsbart och sällskap... uppskattat.

Vännen är en som tar hand om sig.. äter rätt, tränar regelbundet, röker inte och dricker inte speciellt mycket alkohol. Ändå kommer det.... inte rättvist alls.
Men det är väl som en annan vän sa, vissa personer har det liksom i sig. Kan det stämma?
Som uttrycket öronbarn, eller halsbarn som jag var (5 halsflussar under en höst)....

Otäckt är det...

Minuterna tickar....
de blir timmar....
många timmar....

Men vad hjälper det...?
Ingenting...

Fattas....
Tomhet....
Borta....

oviljan är stor...
svårt... men bortom...

Frågorna haglar... inom mig... i tysthet, för jag får inte.


TMD

Den är här...
Tackar min moder för detta,.... för vi fick varsin, Dotra och jag....
Och fler kommer, tror jag, fast en annan modell..

YAY!!

Det händer... och har hänt mycket runt mig.
De senaste veckorna har varit mycket turbulenta.
Många känslor som flyger och far, tankar som kommer och går... Upp och ner hit och dit.

Jag behöver landa nu, när mitt största steg är klart.
Landa in i en ny tillvaro på många sätt.
En tillvaro där jag på något sätt behöver få ro, få tankarna att sluta snurra, få känslorna att lugna sig, sätta sig.
Mycket är inte som jag ville, som jag önskade eller hade en förhoppning om.
Mycket försvann på vägen, mycket tunga saker, svåra att förstå och inse.

På det hela taget har hela min extistens vänts upp och ner känns det som.

Landar sakta... men inte än...
Gjort förändringar, genomgår förändringar.
Vissa sådana som inte var min vilja.
Men jag har gjort mitt allt. Jag visste och jag vet.

TMD