FrkU

 

Dotra är utomlands... ja, utan mig... och sin far också för del delen.

Fast nej, inte med BARA vän. Ni är tossiga om ni tror att jag för mitt liv skulle släppa iväg en 15-årig dotter inklusive lika gammal kompis SJÄLVA utomlands. De ska vara glada om de ens får åka till närmsta storstad själva... 
Tro mig, jag sitter redan NU och laddar argument för att INTE släppa iväg henne på den "obligatoriska" Magaluf-resan sista året på gymnasiet... Speciellt sedan jag i år hörde smeknamnet på orten... Raggamuff... HUUUGA!

 

Nej, hon är med... hmm... hur ska jag uttrycka det... några som betyder oerhört mycket för henne, och som hon betyder mycket för. De har växt upp tillsammans och är väl som en familj, inte mycket som skiljer alla fall. Tack söta ni för att ni bjöd med henne, för att ni tar er till henne som ni gör... för att ni bryr er om henne... guld värt för alla.
Som den goda Dotra hon är har hon varit flitig med sms där hon förklarar hur varmt och gott det är, att de ligger vid poolen, badar i havet, lapar sol och shoppar... samt en och annan bild på en vacker strand, poolhäng etc. JÄTTEkul att få när man själv sitter på kontoret och det SPÖregnar ute... TACK älskade Dotra... TACK.

 

Skämt å sido, för hennes skull är jag sjukt glad. Sista veckan på sommarlovet, och få spendera den på det här sättet... Helt sagolikt.
Pratade med henne igår och det gick inte att få en syl i vädret, hon hade SÅ mycket att berätta... Söndag kväll kommer att bli en lyssnakväll, helt klart. Saknar henne lite nu, även om hon bor hos sin far varannan vecka sen mååååånga år. Pratar ju alltid med henne varje dag då, och vi ses då och då, eftersom hon tassar hem till oss efter skolan och ibland ännu är kvar där när jag kommer hem.

 

JOBBveckan är avklarad.
Gått fint, förväntade mig inget heller.

 

Minns ni att jag sa något om denna sommars tema? 
Bra... kan nämligen uppdatera er på detta... Förutom de sedvanliga blåmärken (idag på höger armnbåge, insida höger lår, insida höger knä, utsida vänster lår, baksida höger vad osv.) så har jag lyckats få ett under foten... Ja, UNDER...

Titta bara:

Häromdagen bestämde jag och ♥ oss för att ta en terränglöprunda... vid havet på klipporna... FIF*en, så trött jag blev... Upp och ner, hopp, skuttande, över sten... över klyftor, genom snår... in i skogsparti, hoppandes över rötter...

SJÄLVKLART låg en sten JUST där jag satte ner foten... och AJ vad ont det gjorde. Men, sånt händer.
Vi höll på i 50 minuter... Sjukt kul och väldigt bra träning... rekommenderas.

Har ökat dosen efter sommaren igen. Löpning har det blivit, klättring, paddling och cykling, men inte så mycket mer. Core, terränglöpning och gympass de senaste tre dagarna.
Det känns i kroppen... den där sköööna träningsvärken som påminner mig att jag sliter.... Underbart.

Nu är det HELG... egen helg men kärleken, som gjorde så här gullig när jag bara ville ta en skuggbild på oss i somras... underbara man.

Tjing på er...!