FrkU

DIONYSOS

Hittade en blogg, via Monas Universum...

Ett inlägg som jag bara MÅSTE länka till....
Om detta med att sola och känna sig fräsch...

KLICKA här...

GOTT SKRATT!!!

YES!
Fyndat... och IGEN...
VARFÖR lär jag mig inte liksom... Att det faktiskt FINNS en del kläder på andra avdelningar än dam...
Tänker främst på barnavdelningen... JA, jag menar vad jag skriver.
De storlekarna går ju upp till 170 cl... Jag är inte längre än så...

H&M har ibland schyssta saker även för mig... (ska erkänna att jag inte kollat in någon annan barnavdelning...)
Och igår hände det igen...
En cardigan i exakt rätt färg och modell som jag letat efter. HURRAY!
Dotra är anledningen till att vi gick dit egentligen, jag BRUKAR inte gå dit själv liksom. HON å andra sidan i princip VÄGRAR röra sig in på dessa barnavdelningar numera, men eftersom H&M är det enda ställe där hennes numera trasiga fakejeans leggings fanns, hade hon inte mycket val än att traska in där.
Vi hittade leggingsarna... OCH varsin cardigan... hon valde en annan färg bara, och ett par storlekar mindre. Sen var hon väl inte helt överens med mig om hur den skulle bäras, men det är en helt annan sak.

Så idag är vi klädda på NÄSTAN samma sätt....
Leggings (hon har för övrigt MINA svarta), långt linne och cardigan... Min är knäppt, hennes öppen och hon stylade till det med ett av MINA långa halsband.

Kanske skulle sladda in på barnavdelningarna lite oftare....

Blodsmak...
Yr....
TUNGT....
PULS....
Teknikbeprövande....
HEJDLÖST roligt...

Det är ord som kan sammanafatta gårdagens muskelpass...
Jag är glad att jag kunde ta mig ur sängen någorlunda smärtfritt imorse. Men när träningsvärken kommer smygande redan efter ett par timmar efter avslutat pass vill jag inte ens tänka på hur det kommer kännas ikväll, ett dygn efter. Jag menar... det är DÅ jag brukar få ont... OM jag får det.
Vad som skedde?
Tja...
Lägg ihop en galen noormann (vi kan kalla honom NPT), ett stycke MINST lika galen HerrCK (hädanefter bara CK) och ett intet ont anande, träningskompistörstande FF, som glad i hågen velat träna ihop med de två förstnämnda efter att ha hört CK:s berättelser om deras träningspass...
Trots att jag hört berättelser om blodsmak i munnen, galna superset, nära-svimma-attacker mm, så lät jag mig inte skrämmas... Snarare längta ännu mer.
Visste också att spänstigheten hos dessa två herrar är något över vad jag sett. Och vad gäller CK:s spänst har jag ju redan fått en massa bevis på att den finns, med BESKED (och inte bara jag)...

Och jag säger bara en sak... tror du att du är vältränad?
Gör ett pass med NPT... han kommer bevisa motsatsen...

Jag kan konstatera att jag behöver träna explosivitet och teknik... alla fall på detta sättet... Kanske jag har styrkan, MEN jag hade INTE tekniken för att kunna aktivera rätt muskler för vissa övningar.
Jag menar.. hoppa JÄMFOTA från STILLASTÅENDE rakt upp på och landa på en plint som sträcker dig till magen (min maghöjd...). På deras upphopp höjde vi till typ  brösthöjd... hoppa upp och sen ner på andra sidan FEM gånger på raken... Efter att ha gjort 5 frivändningar (med stöt)... och avsluta sen med att fem gånger, från knäsittande, hålla en medicinboll rakt ut, HOPPA upp och ställa dig på huk (i princip "bara" dra upp fötterna under dig...) UTAN att ställa dig upp helt....
Detta set upprepades fem gånger... tror jag... tappade räkningen där ett tag...
Detta var FÖRSTA delen.. och redan här kände jag  blodsmak...
Glatt påmanad av CK och NPT... leendes...
Behöver jag säga att resten av gymmet stundtals glömde vad de själva höll på med och stirrade på oss istället... De måste ju undrat vad för galningar jag släpat dit...

Denna del efterföljdes sen av ett ryggset (3 övningar på raken, 3 gånger...), och sen mage/bröst.
Att jag inte svimmade... bland annat: 36 stående enhandsrodd, 60 utfallsHOPP med rotation av viktplatta... 100 varierande crunches på pilatesboll, i EN FÖLJD... och sen totalt 64 armhävningar med ena handen på en medicinboll (32 på var sida...)...
Jag har ALDRIG känt mig så totalt utpumpad NÅN gång... det fanns INGA krafter kvar... ALLS...
Mina muskler var SLUT... HELT domnade.. BORTA... förstår inte varför CK och NPT såg sååå himla nöjda ut. Fick mig en dask i rumpan för att kunna ta mig upp vid ett tillfälle.

MEN... för sakens skull vill jag bara påpeka att det inte bara var JAG som var totalt slutkörd... de två var minst lika skakis som jag efteråt... och svettiga.

Det som jag var så glad över var att ÄNTLIGEN få ha träningssällskap... som pushade mig... som utmanade mig, som gav mig nya tips på övningar. Hade jag gjort detta på egen hand hade jag kunnat ge kanske 70% av mina krafter. NU var det annat... och att höra denna mycket erfarna (som jobbar med sånt här, heltid) säga till mig: "Envis är du...." och sen var det något om en man också... men jag var inte i nåt läge att lyssna då... ;) är HELT underbart...
Jag fick en påminnelse om varför jag älskar att träna... helt klart.

Och vad jag vet är detta inte sista gången vi intar gymmet tillsammans.
Det ska testas annat och jag är medbjuden. HEJA MIG...
Kanske ska smygträna lite under tiden... för att orka menar jag.

WOHO!!

Titta... vad jag hittade....
Vill HAAAAAAAAAAAAAAAAAAaa

ÄÄÄÄLSKAR POLLY.....

DOCK ska nämnas... de andra "modellerna" av Polly har inte fallit mig i smaken... det ska vara orginalet... MEN.. MÅSTE JU TESTA..

WOHOOOO... snart lördag...!!

Vissa delar av ens pågående liv kan du vara tillfreds med, vissa delar känns tunga och vissa extra bra. Och då menar jag det som sker just nu och kan delas in i delar, jobb, träning, vardag etc. till exempel.
Det jag har kommit underfund med, en reflektion som snurrar i mig är den att det är jämförelse med mycket annat som bestämmer hur EN del av livet känns och upplevs.
Svårt att förklara men...

Under en tid i livet kan vardagen kännas helt ok, det snurrar på och det är kanske inte BRA, men helt ok. Man kan känna ett uns av lugn och tillfredställelse. Och denna känsla jämförs ofta med känslan i de andra delarna (för att hitta upplevelsen, mårjag bra, dåligt eller ok), jobbet och träningen till exempel.
Men så sker något i en annan del av livet, på jobbet till exempel, eller så utvecklas en ny del i ditt liv, och där känslan blir helt underbar. Magisk och du känner lycka, genomäkta lycka.
Det som sker nu är ju det jag vill komma fram till.
ÄVEN om det inte skett något i de andra delarna i livet, och själva känslan där inte har förändrats (den är precis lika helt ok som innan) så blir just upplevelsen av den känslan en helt annan.
Eftersom den känslan där nu jämförs (omedvetet antagligen) med den känslan som jobbet (eller den nya delen) ger dig.
Detta i sin tur kan till och med skapa en upplevelse av olycka i de andra delarna i livet, TROTS att det egentlilgen är lika ok som innan. Ok jämfört med ok blir, ok... men ok jämfört med WOW, underbart och härligt blir... inte så bra.

Hur ska man tolka detta då?
Det finns många sätt att se på det.
Ett är ju att man "nöjt" sig med att ha det bara ok alldeles för länge, du har vant dig vid det, att man inte känt lycka på så länge, att den ljuvliga känslan tar över helt och hållet.
Och det blir nog så (att det tillåts ta över så) eftersom man är livrädd för att inte få uppleva lycka igen... du håller krampaktigt tag i den där lyckan.
Det kan ju också bli så att du nu upplever hur varje människa ska få (borde) känna hela tiden, hur gott du är värd att må, och att detta i sin tur blir en sporre för att ändra de andra delarna av sitt liv till att bli lika bra så att du även där känner den där sprudlande lyckan.
Men, KAN man vara helt lycklig på alla plan samtidigt?
Jag vill tro det...
Kanske inte EXAKT lika MYCKET lycka men bra mycket mer än helt ok.
Det du ska eftersträva är nog att inte ha för stort mellanrum mellan de olika känslorna så att du kastas som en vante mellan detta varje dag.
Jag menar... att gå från total lycka, till misär och sen tillbaka till helt ok för att sen ett, tu, tre kasta sig in i lyckan igen, under en och samma dag, vecka, KAN inte vara nyttigt...
Att plana ut är nog det bästa... en schysst nivå liksom. UTAN att rucka på den delen som ger dig den där härliga, underbara känslan, eftersom DEN borde vara riktlinjen. Sträva UPP mot den istället för att kapa av så du strävar ner mot helt-ok-känslan.

Men vägen dit är svår...
Speciellt när känslorna tar överhanden...
Speciellt när du känner dig liten....
Speciellt när du känner dig ensam...
Speciellt när du blir trött på dig själv...
Speciellt när du inte bara kan tillåta dig att bara vara och sluta tänka så mycket.
Speciellt när du är livrädd.

Höstens första helg har varit.
Vilken helg det blev...
Inleddes med en terränglöprunda... PHEW... 5,6 kilometer i skogen känns... snacka om att vara på sin vakt HELA tiden. Att ha en tiondels sekund på sig att bestämma VART bland virrvarret av rötter du ska sätta fötterna på en stig i en nedförsbacke där det är lite lätt fuktigt är sannerligen lite halvfarligt... att sen växla detta med att helt plötsligt springa uppför i en stenig backe tar kraften ur vem som helst.
Men skönt var det och nöjd blev jag. Att inleda helgen så var perfekt... samvetet var gott sen, för att mumsa i sig ett par varma mackor och vin.

Och jag ska inte älta... såg matchen... förutom det som hände efter sista målet då tv:n åkte av på direkten och grannarna fick lite besök istället...
Men som A. Timell sa imorse: Hade det inte varit bättre om Oscar Wendt när de gick ut på planen....?

Lördag ja... varmt... och uppe med tuppen... eller inte med tuppen direkt eftersom halv 9 tydligen är det nya förmiddag... och klockan 6 ska man tydligen vara pigg och alert... SUUUUCK!!!! och GÄÄÄSP framförallt.

Dagen var planerad sedan kvällen innan.
Båttur och sen lunch på Bryggcaféet (Bovall) för att sen ha grillkväll a la nostalgi...

Vi lyckades hålla borta regnet och mumsade en sagolik skaldjurssoppa. Nu kan FrkU sätta musslor på sin "ja,-jag-har-ätit-lista" också. MUMSIGT var det...
(och... btw.... puttifrånkorvar... hahaha...)

Sjön suger har man ju hört... och inte så nådigt heller.
Stapplade in i soffan när vi återkommit hem igen... och PANG... en och en halv timmas "vila..." (läs STENSOV...)...
Jag VISSTE att jag inte är skapt till att studsa upp klockan SEX en lördagsmorgon....
så sköööönt det var...

Eftersom HerrCK (min födelsedagsmiddagskock) är en mästare på detta med smaker och mat så var det han som bestämde menyn för kvällen. Och detta kräver ju sin förberedning vilket innebar att entrecôte och kalkonbröst lades i marinad INNAN vi drog ut på båtturen, vilket gav marinaden hela 6 timmar att gotta sig....
Menyn i sin helhet:

Grillspett med:
- torrmarinerad (Balsamico & svartpeppar) entrecôte
- chili/lime/vitlöksmarinerad kalkonbröstfilé
- färska champinjoner
- kryddig korv
- paprika i 3 olika färger
- färsk charlottenlök
- körsbärstomater

Såser:
- gorgonzola/matyoghurt
- paprika/vitlök/matyoghurt
- lime/chili/svartpeppar/cremefracihe

Dryck:
- Chianti Piccini

Grillspett a la nostalgi var det ja... haha... Dessa skapelser hade rotats fram... såg riktigt kul ut men jisses vad snabbt det gick att grilla... och utan os eller kladd.
och så SAGOLIKT gott det var....
Vi satt läääänge.. och mumsade...pratade och mumsade... MÄTT är bara förnamnet...

Till efterrätt vankades det kaffe och sen en god marängtårtsvariant... och Cointreau...
YUMMIE.....

I LOVE THOSE SATURDAYS....

UPPDATERING på läget efter ikväll......

Upplägget för veckan som jag har för avsikt att få till är:
2 - 3 gympass á 1 timma - 2 avklarade
3 instruktioner -  1 avklarat
1 löprunda á 5 km - not yet
2 löprundor á 5,6 km - not yet
kanske, kanske det kan bli en hinderbana också...
man vet ALDRIG vad helgen har att vänta.... - helgen är som bekant inte här än.....

Ny vecka...
Ny fart...
Upplägget för veckan som jag har för avsikt att få till är:
2 - 3 gympass á 1 timma
3 instruktioner
1 löprunda á 5 km
2 löprundor á 5,6 km
kanske, kanske det kan bli en hinderbana också...
man vet ALDRIG vad helgen har att vänta....

Suck....!!

Hade skrivit ett lååångt inlägg om helgens shopping... rensning... och så...

sen... hände ngt... och ALLT raderades... GAAAAAAAAAAAAH....

så nu får det räcka med två bilder på skor... mina och Dotras som vi köpte....

Andra saker jag skrivit om var:

• Undanstoppande av sommarkläder
• Utrensning av kläder och skor = 2 sopsäckar att få väck
• Att jag är lite lost vad gäller vad för kläder jag vill ha... vet lite varken ut eller in just nu... suck.
• Att vakna av att man pratar i sömnen
• Mardrömmar.. :(
• Dumma mig....
• Abstinens...

Mitt livs första instruktioner... fantastiskt kul. Hur smidigt som helst och så underbart inspirerande. Mötte härliga människor som bara vill komma igång, få inspiration  och kunskap... av MIG... haha....

Att sen mötas av en lägenhet som doftar underbart.  En Dotra i toppform på alla sätt.... vet inte om det var för att hon fick bossa över mig lite eller själva maten, svårt att avgöra... men på topp var hon... och hade varit hela tiden.
Ett dukat bord... och jag fick inte göra nånting... bara sätta mig vid bordet... som såg ut så här:

 

Det vi ser är torrmarienerad oxfilé (medium rare), karamelliserade körsbärstomater, sparris, pommes och bearnaisesås.... LJUUUUVLIGT.... till det en underbar Appassimento...

Behöver jag säga att I was in heaven...
Efterätt serverades också minsann... en klassiker som är PERFEKT för ett gottegris som mig... After Eight gratinerade päron med glass. YIKES.... mmm....

Presenter och ett fång med rosor väntade sen i vardagsrummet...

mm... perfekt ... precis vad jag önskade mig. Tack.... ;)

TACK alla som uppvaktade mig igår...
ett speciellt tack till kocken...

Lilla dotra...
Gickte upp lite för tidigt...
Ville inte väcka sin mor... för tidigt....
Spenderade ett tag så här... innan hon väckte mig med tänt ljus, sång och paket...
Vågade inte ens sätta på lite kaffe för att det väsnades så... Omtanke... Sötis....!!

Ingen bra morgon...
som har några dagar av mindre bra diskussioner bakom sig... mindre bra upptäckter....

Är trött...
Är trött på att känna som att jag bankar huvudet i väggen och inte når fram.
Trött på att känna att det bara går in genom ena och ut genom andra... inte tas på allvar... inte kunna lita på. Få sitt förtroende trampat på... Utan förståelse för att det faktiskt är rätt allvarligt.

Visst... det är min nivå jag är ute efter... men viss nivå vill jag ha eftersom jag vet att finns det inte så är det ändå till slut jag som påverkas negativt av det i form av sura miner och allmänt pissigt humör. Och det ORKAR jag inte ha... dels för att det är SÅÅÅ himla enkelt att undvika det.

Just nu upplever jag det som total nonchalans... respektlöshet.
Jag har gjort allt för att förbättra saker och ting, speciellt med ny inredning... och detta är liksom tacken. Tacken för allt som fås...
Gång på gång bryts regler... struntas i ... TOTALT... Det ena efter det andra.
Märkligt eftersom ett straff är under pågående... ÄNDÅ fortsätts det att bryta regler, förtroende.
Förtroendet har varit högt, har gått med på mycket och litat på att det följs, de rutiner... men... fi tusan vad ont det gör när jag märker att de ignoreras, bryts, struntas i... och svaret blir "jag vet inte...".

Försöker lägga "bestraffningarna" på en viss nivå... men de verkar inte bita... och jag vill inte bli hårdare... jag klarar inte att ignorera det heller genom att säga "det är hennes val och hon som får stå ut med konsekvenserna..." För det är inte så.. det går ut över mig och jag klarar inte av att skaka av mig det på egen hand. Tyvärr, önskar jag kunde.
Det är för hennes eget bästa.
Många småsaker som nu blir en flod... en massiv flod... och jag blir lika ledsen varje gång...
Mycket för att jag är ensam i det också. "Fighterna" är det jag som får ta själv, tillrättavisningarna..... Inte undra på att det inte längre lyssnas på mig....

Trött... besviken... frustrerad... uppgiven.

Jag erkänner.... Mitt förra inlägg... En AAAANING snurrigt...
hmmm.....
Men.. som jag hoppas ni förstod så ÄR det lite snurrigt kring mig.
Mycket som sker och händer, både med mig och andra, samt annat.
Svårt att förklara, eller ja, inte SVÅRT kanske, men jag vill inte gå inte på det mer än så....

Det jag tror att jag ville få fram var detta:
fler och fler bitar faller på plats som jag inte vågat drömma om ens...
BRA saker... MYCKET bra saker.



Det är NU allt börjar... eller inte NU (för det hade ju redan börjat innan detta), men det är alla fall ett STORT steg som tagits... för att det som en gång började ska få utvecklas...

<3

Pärlan gav som bekant upp.
Men jag hade allt på min sida, och har nu en SnowFlow istället....
Känns underbart. För bil behöver jag, trots allt.

Det hela skedde raskt... MYCKET raskt.
Samtidigt som Pärlan behövde tas hem för sista vilan hemma...
Samtidigt som mycket annat skedde kring mig... MYCKET känslor hit och dit, som rev och slet, pockade på uppmärksamhet.
Summan av helgen är ... ÄNTLIGEN....

Bitar faller på plats, många snabbare än jag nånsin vågat drömma om.
Bitar som jag inte ens trodde skulle falla plats, dundrade inoch skapade en märklig lycka inombords. Nästan så jag inte trodde det var sant...
Detta kom sen att styra hela tillvaron...
och jag kan lova.. INGEN är mer nöjd än vad jag är...

För nu... nu verkar det vara över... och jag är så tacksam för det...!

Ja jag vet, dags att blogga.
MEN... den senaste veckan har varit väldigt omtumlande på alla de sätt.
SÅ.. jag behöver landa lite och smälta alla intryck och känslor och allt annat som liksom far omkring. Försöka få lite ordning på saker och ting liksom.

Men en sak är säker.... är helt säker på att jag lever och det med besked....
Och att saker kan förändras snabbare än man tror.

GULP...
trippel GUUUULLP!!!

Detta möttes jag av precis just nu...



Snacka om att ALLA nervositetshormoner springer omkring som galningar här nu....
GAH!!!

Min första...
Det är på riktigt liksom...
Detta HÄNDER verkligen....
Drömmen är SANN, JAG gjorde den sann...
men... HJÄLP....

Vilket jag gjorde.
Och det känns nu... blåsor på bägger hälisarna.... AOUCH.
Kondisen är verkligen nere på NOLL, men har mig själv att skylla. Eller ja, skylla och skylla.... jag har njutit av sommaren och verkligen slappat.
Men uppbyggnaden är på G och jag tar ett steg i taget liksom.

Pärlan ja... Hon får nu spendera sina sista dagar hemma. Stakkas liten.
Men hon är i gott sällskap av SnowFlow...
Vit, söt och utrustad så jag är så nöjd så. Hon blir en mycket värdig ersättare.

Back in business...

Du var min första....
Du var röd...
Du hade charm...
Du har gett mig många skratt...
Du har gett mig frihet...
Du har varit mig så trogen trots allt...

TACK för den här tiden min lilla Pärla!!
Glömmer dig aldrig och våra strapatser...

Ok... no more excuses...
Time to run....

Lagt beslag på ett par "riktiga" löparpjux.
Insåg efter förra löprundan att det INTE är optimalt att springa ute med ett par MYCKET utslitna workout sko, modell aerobic stuk... Blåsor UNDER foten eftersom skon är sååååå worn out så fötterna liksom glider runt därinne i skon. Inget grepp eftersom sulan är i princip blanksliten. Och jag vill ju fortsätta springa även i höst.
Nej, de där dojjorna får nöja sig med att vara "tillochfrångymmetskor"... såna där att bara sticka fötterna i och dra liksom.
Rea me like och fick ett par för ett gäng hundringar mindre än "normalt".

Så... nu har jag inte möjligheten att säga "jag har inga bra löparskor" längre...
Invigning sker imorrn... eller sen... får se.
Nästa inköp får bli ett par långbenta löparbrallor osså... för att stänga ute höstvindarna, och sen kanske ett par löparhandskar, och en vindjacka.

Då har jag ju kompletta outfits för löpning, musklande (även om ett par nya handskar och dragremmar inte skulle sitta fel) och jympande...
Massa sätt att hålla formen på...

Ja just det, skorna.
Här är dom: