FrkU

Hur som helst, mitt hjärta är på samma spår som jag är i detta, har samma inställning (om inte lite mer faktiskt) så i år smet vi. Barnen var hos sina respektive föräldrar så vi kunde liksom göra som VI ville.
Så.... min julklapp blev en långweekend på en av de bästa skidorterna nearby. Bilen fylldes med det som krävdes.... sen drog vi.
Och vilket lyckodrag det visade sig bli. Vädrets makter var helt klart på vår sida. Enligt hjärtat som är MYCkET insatt i dessa saker sa vid flera tillfällen att med detta föret så skulle jag bli MYCKET bortskämd. Det snöade lätt hela tiden, MASSA puder...
Min skidåkning har mycket att lära, och det är ju det jag har siktet på.... De svarta backarna fullkomligt ropar på mitt hjärta men tålmodigt han åker vid min sida, stöttande, rådande och pushande.... både baklänges och i skogen....

Inte lätt att pusha nån som är så ensvis som jag, men jag har mött min överman... tro mig.

 

Och mitt sista åk för denna gång satt PERFEKT... fick med ALLT som det tjatats om... flytet fanns där. Men redan långt innan, i bilen på väg upp, visste jag... att skidåkning.... är nåt som jag verkligen älskar.... ännu med en skräckblandad förtjusning... för trots att jag fullkomligt kallsvettas, har ett hjärta som klappar av skräck på väg ner i backen, en mage som gör trettioelva volter på toppen av backen... så ler jag... full och helt... av känslan när åket sitter... när linjen neråt bara finns där, när skidorna under mig gör exakt som jag vill, när snön yr kring mig, när jag hittar känslan av kontroll....

Tack mitt hjärta för du leder mig, står ut med mig och pushar mig... Det tålamodet önskar jag att jag hade.

 

Lite bilder bjussar jag på osså....

 

 

Tid ja.

Så var det.
Vissa dagar flyger iväg och vissa inte.

 

Sen sist har det hunnits med både det ena och det andra.
Här är ett par av resultaten....

 

 

Söta va?

 

Känner ingen direkt inspiration till att skriva. 
Kanske beror det på att det är FULLT upp kring mig med massa saker.

Har satt ner foten vad gäller Dotras skola, DET tar energi.

Har en bil som inte vill det jag vill.

Bland MYCKET annat.

Ser fram emot helgen... Mitt hjärta och jag... själva, långt bort från all julstress.

 

Puss.

och de lär bli ÄNNU skummare nu....

Eller om det är JAG som kommer bli det...

Kolla bara

Tack Belizzen alla fall....

 

Just det. Årets skinka är klar också. Trots att vi smiter i år så kommer det vankas lite julmat, julskinka är ett MÅSTE, hemmagjord... samt hemmagjorda köttbullar som nu ligger i tryggt förvar i frysen tills avresa.

 

Jag har en önskan om att kanske få med mig Dotra och fixa lussiga katter och pepparkaksfudge i helgen. Vi får se... Om inte, så blir det lika bra ändå.

 

Pöss på er.

Helt ärligt.. jag har längtat. Efter kylan. Efter att få använda sina mysiga vinteraccessoarer.... får nytta av dessa lurviga inköp, rejäla kängor och vantar.

Det ger en speciell känsla.

 

Det enda jag ser som en nackdel är att bilköringen blir lidande. Jag verkligen AVSKYR biltrafiken här på kusten så här års. JAG vet att JAG kan hantera MIN bil... och att JAG anpassar min hastighet och körsätt efter min förmåga och väglag. Det som jag är rädd för, är andras körning. Efter de senaste dagarna är jag inte speciellt tryggare.... Det ska köras i över 100 km/h på snötäckt motorväg, där lös snö gör att bilarna med enkelhet kan få sladd. Det ska köras om oavsett... det ska hållas samma hastighet som alltid. Det ska liggas MAX 2 meter bakom mig och trycka på... 
Det är DESSA människor jag är rädd för... för även om jag anpassar mig, så hjälper inte det om stollen i vräkigaste bilen i sin omköring får sladd och far in i mig... eller ser till att nån annan måste väja och i sin tur far in i mig.

Snälla... om alla liksom sänkte hastigheten och tog det lugnt när snön vräker ner så skulle det inte bli trafikKAOS... okej??

 

Dotra har julfixat lite... bakat lite.. .MUMMA.. favvisen är Mariannetryffel och så här sjukt goda ser de ut, och jag kan lova att det ÄR MINST lika goda....