New Year

Nytt år väntar....
Började den sista dagen med... med... äh...
Jag tog en promenad.. minus 13 grader... en timma.
Så här såg det ut:



Ha en fantastisk kväll!
GOTT NYTT ÅR
alla
ni!

Mitt löfte håller jag för mig själv!
Men önskar... att ... få ... ordning på mitt kaos....

TA HAND OM ER... och oavsett... DU är viktig för mig!!!


vetskap...

Finns det verkligen INTE något sätt att ta reda på vad som är rätt?
Valen man gör alltså...?
Hjärta eller hjärna säger många.. och det köper jag...
MEN... om hjärtat säger flera saker OCH hjärnan säger flera saker, typ samtidigt.
Hur gör man då?

Fick en gång höra att om man gör något galet kan man alltid säga att man hade lite otur när man tänkte...
Vilket stämmer... men i alla lägen?
Inte läge att ha otur i alla lägen... ibland måste man ha koll på läget.. för att tänka rätt... och det är just då det inte går... att veta OM man tänker rätt alltså...

Klurigt det där...

Så... hjärta eller hjärna...?

Märkligt...

Skumt hur en vecka kan få en ur spel totalt....
Jag menar... jobbet...
Har inte jobbat på en vecka... åkte in en sväng idag...
Och satt som en fågelholk (den) första timmen(arna)..
Frågor som:
Vad är det jag gör?
HUR gör jag...?
VAD ska jag göra...?
och framförallt, VARFÖR???....

Detta har i och för sig varit en vanligt fenomen för mig så länge jag kan minnas. Men med tanke på hur mycket mer förvirrad, snurrig och allmänt uppochner jag varit den sista tiden så kan ni ju bara ana hur det kändes idag...
TJENA....
Det tog ett tag medan det ena ljuset efter det andra tändes innaför den blonda kalufsen...
Så när en annan kollega dök upp hade jag hyfsat koll på läget, det tog bara.... typ några timmar....
Dock var det lite onödigt att väcka allt... för nu är det ju inte dags igen på ett tag... hahaha....

Men detta KAN faktiskt vara ett BRA tecken... det innebär ju faktiskt att jag HAR förmågan att släppa arbete när jag är ledig... så att jag kan vara just det... LEDIG....

Så väljer jag att se det...


svar?



VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?
 


Sparken

Undra om TV6's programplanerare har fått sparken....?
Eller om denne kommer att få det...

Dagens TV-tablå....:

TV6 - 2009-12-26

08:30 All of us
09:00 Fab 5
09:50 LA Ink
10:45 Skål
11:10 Skål
11:40 Stargate Atlantis
12:30 Stargate Atlantis
13:30 Simpsons
13:55 Simpsons
14:25 Simpsons
14:50 Simpsons
15:20 Simpsons
15:45 Simpsons
16:15 Simpsons
16:40 Simpsons
17:10 Simpsons
17:40 Simpsons
18:05 Simpsons
18:30 Simpsons
19:00 Simpsons
19:30 Simpsons
20:00 Simpsons
20:30 Simpsons
21:00 Simpsons
21:30 Simpsons
22:00 Simpsons
22:30 Simpsons
23:00 Mannen med oxpiskan
01:10 Dödsspelet
02:55 8 Mile
05:10 Bullshit
05:35 All of us


på linjen

Tänk att vita linjer har en sån makt över oss...
att när de försvinner, så försvinner ALLT förnuft... det är precis som att laglösheten släpps fri när linjerna försvinner. Förnuft, tanke.... allt liksom går upp i rök och vi hamnar i ett helt laglöst land....

Jag pratar om de vita linjer som formar parkeringsrutor. I kombination med snö...
Linjerna försvinner... och tillsammans med dom... förnuftet!!!

Suck.. Bilarna ställs på tvären, långt fram, långt bak... en och en halv bil emellan.. blockerar genomfarter...

Konstigt...
Hur saker bara kan försvinna....

Klart

Jag är här... hel (så hel som jag kan bli, men ändå...)... Jag klarade det...


Fick fina fina saker... men INGET toppar och värmde så gott som kommentaren som Dotra sa under eftermiddagen:
- Detta är en bra jul....

Känns som att NÅGOT rätt blev bra...

Kvällen förflöt lugnt... Jag och Dotra... Hon mycket nöjd med sitt...
Hon fixande på sitt rum... jag sjungades SingStar.
Inga krav, inga måsten.

Visst saknades lite saker... men det kommer... och med hjälp av sms och tankar från underbara vänner under kvällen så kändes allt rätt ok...
De tänkte på mig, och visade det tydligt... underbart...





Det sker saker kring mig... fick en överraskning, en glad sådan, om än en lite omtumlande.

Tiden jag har framför mig kommer att bli annorlunda...
Jag behöver kämpa.. fast på annat sätt..
Måste tänka på mig själv... göra rätt saker för mig...
OM jag bara kunde få klart för mig vad det är?
Men det vet jag ju egentligen... behöver bara hålla mig till det nu...
När saker händer runt mig... saker jag inte kan påverka 


Håll i mig... nu åker vi....

Doppardag




** // Buone Feste Natalizie \\**


Dagen innan...

Blev lite jul här också...
Delar med mig med lite bilder....

   

oj då..

Det blev segt... MYCKET segt...
Knäcken alltså... jisses...
gott att jag lyckades... med Dotras hjälp när formarna trilskades och skulle lägga sig på sidan.

Så.. summering.. (det bidde lite jul här ändå):
Granen står på balkongen i väntan på att få komma in dan före dan
Knäcken är klar.
Rocky Road finns i kylen
Hemmagjorda Saffransskorpor i skåpet.
Julklappar, oinslagna, i skåpet.
Julmust på kylning..

Jahopp... verkar bli lite juligt ändå...

I väntan på annat.

Liten blir stor...

Oj...
vad konstigt det kändes...

Liten blev helt plötsligt stor...
Steget kom... och togs... bara sådär...
Hmm... annorlunda...
Reaktionen blev förskräckt, läskigt, otäckt.

Stor blev ännu större dessutom... och DET känns också skumt...
Nu är det liksom inte mycket som skiljer åt längre...

Hello world... ready or not... here we come...

Last week?

Julveckan är här...
Och det känns... på många sätt.
Skulle jag kunna skulle jag fly fältet av många många anledningar.

Det är inte bara det faktum att jag är ensam som sätter julen på en sån hemsk pidestal.
Anledningarna är många... det finns många saker som gör just den här julen till något som jag helst av allt velat slippa, velat att den liksom inte skulle komma NU, utan om liksom ett par månader.

Misstro mig inte... jag älskar julen i vanliga fall. Myset och ljusen, närheten, glädjen...
Jag är en av de som INTE stressar upp mig inför jul. Har aldrig gjort och kommer inte så att göra heller.
Jag menar... HUR kul är det att när tomten kommer sitta HELT utslagen i soffan och bara mumla osammanhängande med fingrarna spelandes på läpparna...?!

Men just allt det som gör att jag älskar med julen är det som i år gör att jag bävar inför den. Men jag kan inget göra som sagt... Så jag gör som jag brukar...biter ihop, sväljer, lägger på ett extra kol och KÄMPAR mot ALLT... För att sen... när lugnet lagt sig, släppa ut allt.
För min dotters skull... hon är inte helt inne på att fira hon heller, men en liten del av henne skiner när julafton kommer på tal.
Hade hon inte varit här, hade inte jag heller varit det.
Inte många runt mig vet...men jag vet... men jag kämpar... som sig bör...
Jag önskar att jag kunde glädjas över all stämning... över det faktum att vi verkar få en VIT jul för en gångs skull....
Men.. jag önskar mer... just nu... att den är över.... NU... av många anledningar.

Jag har en känsla i mig. En underlig, varm känsla. Det händer saker som jag inte trodde.... som gör mig... förundrad.
Mitt liv verkar färgas ...

2010 kommer inledas med buller och bång... då tas mitt näst största steg mot framtiden. Jag kommer att få hitta frid och lugn... till slut. Min vardag kommer att underlättas...

För som nån så klokt sa till mig... jag är ju Utan Anmärkning...

Friends

In really hard times your TRUE friends shows..
The ones that can be glad FOR you.
The ones that stands besides you no matter what...
The ones that really are on YOUR side...

I have met them... I know who they are... they make their apperance .... bit by bit
And I am glad.... I see... the support... they belive in me... even if I might be on the wrong side of doing the "right" thing...
They see my happiness... they belive in ME...

THANK you... for your support... and in beliving in ME... and for you saying it is MY time...
And... to not telling me it is all wrong...

NOW I know who my TRUE friends are...

(although U don't know about all my nights and evenings in tears... I go through them alone... in silence...not bothering anyone)

fjorton MINUS!!

10.38.... Det visade klockan när jag vaknade...
Verkar som att jag behövde den sömnen.... najs...

Går upp och ut i köket för att fixa kaffe... slänger ett hastigt öga ut genom fönstret och ser att det är SÅÅ underbart väder... Solen skiner, snön gnistrar. Det är SÅÅÅ fint ute...
Slänger ett snabbt öga på termometern... och hajar till... får titta igen... dra undan gardinen så jag verkligen SER... MINUS 14... hmmm...
För säkerhets skull öppnar jag fönstret för att se så inte själva mätaren är täckt av is... men icke... mätaren visar snabbt samma sak igen.... GAAH!!
Min första tanke... hoppas LL hittar sina vantar... hihi...

Har ett skogsparti utanför mitt vardagsrumsfönster.... det är så HIMLa fint där nu. Solen skiner över träden som är alldeles vita av kölden.

Man kan säga att den här dagen har startat nästintill helt perfekt.
Fått sova ut... vädret är helt underbart.... jag har en kopp kaffe.... och fått lite god morgon hälsningar och chattar just nu med bästaste LL som försöker förklara sina skumma nattliga sms till mig ;)....
Det är bara en enda sak som saknas nu... Något som skulle sätta lite mer färg på mitt liv....

Kan säga att intensivpasset igår var MYCKET välbehövligt...
Det snurrar i mitt liv och runt mig just nu. Har svårt att veta vilket ben jag ska stå på... för att inte packa ihop igen. För det VÄGRAR jag... men sannerligen så prövas jag på alla sätt. Hade det varit kring EN sak som det snurrade så FINE... men nu... allt... på en gång...

Tiden tickar... och just nu är jag tacksam för kommentarer som "Vart tog den här veckan vägen?" och "OJ, vad dagarna går snabbt". För mig... är det ljuv musik... för att för mig... är tiden en fiende...

Tiden är det som står mellan mig och min frid, min lycka just nu.
Jag vet att på andra sidan finns friden, ro, möjligheter.
Tiden är för tillfälligt olidlig och det blir värre och värre dag för dag....

Något håller mig uppe, något håller mig kvar, något ger mig kraft att kämpa, något ger mig styrkan, något ger mig tron.
Och jag håller det långt inom mig, bevarar och vårdar det ömt....
För en dag ska jag våga släppa ut det... än så länge bygger jag murar, stora höga murar, och gör det jag behöver för att de inte ska rasa igen. Tills det är dags.


Vad som är då vet jag inte... vill inte veta... men jag vågar tro... på att en dag ska allt detta lägga sig.


PLATS i korgen...

Varför...?
Varför händer allt mig...??
VAD för ont har jag gjort....??

Den här dagen som började så bra....
Jag blir så trött, less...
Allt vänds upp och ner... bara genom ETT ENDA samtal, saker bara VRÄKS över mig... och jag kan INGET göra... bara sitta och ta emot... bita ihop och traska på.. leva upp till det som förväntas av mig.... fixa.
En efter en kommer... prövningarna....

NÄR SKA JAG FÅ LITE FRID...??!!
Varför ska inte jag få njuta av tillvaron... ?
Varför ska det alltid grusas....??!

FAN!
Det är bara att inse... plats i korgen...

okej...

Inte FULLT frisk... men nästan, en sisdådär 75% alla fall....
Försökte allt träna igår, men efter att fått nästintill andningsstillestånd efter första uppvärmingslåten insåg till och med jag att det kanske inte var läge att utmana ödet mer.
Men ARGH så arg jag blev. AVSKYR när jag inte KAN träna...
Men men...
Sista värdpasset avklarat, nu väntar nya utmaningar. Och jag är tokredo... HERE I COME!

Omtumlande är tiden jag går igenom. På väldigt många sätt.
Många tankar som snurrar, känslor i omlopp.
Jag är i ett slags bitterljuvt tillstånd kan man säga.
Tiden, alltså jul, är inte något postivt alls. MÅSTE man fira den???
Känner stundom att jag helst bara vill dra täcket över huvudet, dra ner alla persienner, stänga ute ALLT och låta tiden bara gå. Inte komma ut igen förrän 2010.
Hade Dotra inte varit här, hade detta nog skett.

Så nu kämpar jag med näbbar och klor för att hålla mig på rätt sida så att säga. Blockerar alla känslor och tankar som påminner.... allt som river i mig... sliter mig sönder och samman inombords.
Jag försöker glömma...och jag vet ... kommer jag bara genom de närmsta 2 veckorna helskinnad så kommer det bli bättre...
Jag har en del att se fram emot den första tiden 2010. Saker som kommer att göra mitt liv SÅÅÅÅ mycket enklare.
Vägen dit är tuff och jag åker på törnar hela tiden, dagligen, på olika sätt.
Jag vill för mycket, för snabbt, tror mer på min egna styrka ibland och det gör att jag faller ner igen, åker på smällen och får lida. Straffas för min egna dumhet..... min naiva inställning till att saker äntligen faller på plats...

Hur var det nu.... ett litet steg i taget....?
Sen att stegen känns som att de tas på brinnande kol, taggar och spruckna glas må så vara.
JAG SKA FRAMÅT...

another side of thinking


Positive thinking...

jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....
jag är FULLT FRISK....


ÖVERTYGAD....

Nåväl... frisk så långt det är möjligt för min del.
Förvirrad, galen och allmänt snurrig samt tokig är ju liksom jag och inte mycket att göra åt...!!


Clown....

Lite lätt förvirrad, som många av er veta att jag är, kom jag till kontoret imorse...
Tände lite levande ljus, satt på kaffe, gjorde te (JA, jag gjorde TE...SOO??) med honung och satte igång datorn..
Myste riktigt i min ensamhet... TILLS....
Jag såg i min bordskalender... GAAH.. Tandistid kl 0820...
Slängde en blick på klockan... suck 0817.....
Jahop... det vara bara att lämna den rykande koppen blåbärste, slänga på sig jackan och rusa ut.... med mobilen i högsta hugg ;).
Lyckligtsvis så ligger min Tandis i stan, så det tog mig 5 min att GÅ tid (hade bara tagi 2 min om jag kommit ihåg att han flyttat till samma gata som kontoret men men....).
Glad att det inte finns mer lyktstolpar längs vägen också.... ;)

Men det var inga problem att komma lite sent... in och bidde röntgad, speglad och allt annat som sig bör.
Ett av begynnande hålen var nu lagningsbara.... (eller hur man nu ska säga..).
Vi bestämde att boka tid för det snarast...
Tackade den gode Tandis och begav mig till kassan....

MEN då kom Tandis tillbaka... och undra om jag hade tid direkt... för han nästa besök hade inte kommit...
Varför vänta tänkte jag och hoppade upp i stolen igen...

Så nu sitter jag här... utan känsel i överläpp och näsa... Och försöker dricka... UTAN att spilla...
Fniss... skum känsla...
JA jag vet... det går utför... ingen näsa... OCH dricker te... liksom... inte ens en skumtomte har jag ätit idag... ÄN... Undra hur resten av den här dagen kommer bli... Den startade liksom både bra och annorlunda... både olika sätt..





Vinterskrud

Woho...!!
Min lilla pärla har fått sin vinterskrud... ÄNTLIGEN.....

När jag vaknade imorse, var marken lite lätt vit, av snö...
Kändes skönt, och jag såg att det var minusgrader så det blev buss till kontoret.
Jag hade jag tagit Pärlan så hade det ju SJÄVKLART varit kontroll av våra kära lagmän.. och DE pengarna vill jag INTE betala... eftersom hon ännu inte fått sin vinterskrud....

Goa vänner som jag har så visste jag att detta skulle ordnas under dagen, så jag var lugn.

Hade en go dag som vanligt...

Och SEN... så var det dags... 
Och NU är hon redo... för att köras... HELT lagligt...
TUSEN TACK...!

Jag och Dotra började snickra på ett litet gott hus... det bidde inte färdigt idag...
Jag har även gjort lite andra saker som jag inte borde, men som så många gör, så det är ok ändå...



Sitter nu här och är MYCKET frisk...SÅ DE SÅ...
(AAAATJO.....)

Pree-Teen..

Suck morr..
IDAG var Dotra till skänks....
SUCK....

Jag blir GALEN!!!

Undra varför de har fått öron..?
Eller vänta, flåt... OOOOOTROLIGT dum fråga av mig..
Såklart att de är till för att ha sina örhängen i och håret bakom....
SÅÅÅÅÅ dumt av mig....

GAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hjälper ju INTE att det är måndag morgon, jag är ensam och TRÖTT och allmänt ja... ni vet......!!!

Instinkt...

Idolfinal igår...
Jag och Dotra i soffan.
Vännerna på MSN, sms och FB.
Diskussionerna var livliga, OCH fantasirika som vanligt *ler*.

Jag fick rätt för 3e helgen i rad... instinkt.... Tänk om man vågade nyttja det lite mer...
Vissa kallar det tur, andra säger magiskt... Jag säger att det är JAG, såklart... *fniss*

Dagen som gått har varit en skön dag.
Gammeldags julmarknad med Dotra, brottats med Laptop (JAG vann), gjort lite gott, gått en promenad, pratat med vänner.
Nu är soffan och Dotra, FB samt MSN och sms, mitt sällskap. En vanlig avlappnad lördag såsom mitt liv ser ut.

Lugnet ligger över mig...
Veckan har lyft mig, gett mig saker, färgat min tillvaro... på MÅNGA sätt... jag vet att framtiden är MIN...
Jag är bra på det jag gör och det står jag för...  jag är jag... take it or leave it...
En rätt skön känsla... SNYGGT som jag brukar säga...

Take care folks... I know I will..!!

Speed...

OK...varför har ingen sagt till mig att man inte SKA mixa skumtomtar och Polly...??!!
GAAAH!!

Drabbades av något igår...
Kände mig TOKladdad, speedad... som  en Duracellkanin på speed... Helt galet....
For omkring som en tok... med SÅN makalös energi... hela jag bara, bara... ja jag hittar inte rätt ord....
Kände mig TOK TOK LADDAD!!!
Överskottsenergi... nån som vill ha??

Gymmade med vänner...som (självklart) undra hur det stod till... De försökte med diverse saker för att få mig tagga ner... men ICKE.... Döm om min besvikelse när de GAV UPP träningen.. för det ORKADE inte mer...
- VADDÅ ORKAR INTE MER... vi har ju nyss börjat.....??!!
- Hörru... vi har kört, maxat, i en och en halvtimma nu... tagga NER... och så gick dom...
- men men men....

Full av energi... TOKLADDAD... speedad... skuttade ut till bilen... suck... ja jisses...

Fick dock lida för detta inatt...
Sova...?? jasså.. men vad bra... HUR TUSAN SKA DET GÅ TILL NÄR DEN INRE KANINEN INTE VILL??!!

sitter nu här... astrött....
Känner att skumtomtar och polly får stå på menyn i dag också... för ikväll är det ju sexpass!!

BE READY!!

Eller... så kommer energin från något annat...NÅGOT är det... som inte är som förr...

Makalöst...

Älskar mitt arbete.
Det har nog ingen misstolkat. Har äntligen kommit till en punkt där jag känner att när jag går upp på morgonen och ska till jobbet så ser jag SÅ fram emot det. Trivs som fisken i vattnet och får göra det JAG vill.

Det är tydligt att den känslan speglar av sig i sitt utförande.
För igår hände något... som jag bara kunnat drömma om.
HELT GALET underbart...

Jag blev rörd till tårar....
När VD säger ord som "utan dig vet vi inte hur vi hade klarat den här hösten..."
Allt som var fixat kring det hela, en eftermiddagsfika ... glögg, julgran... klädd för mig... med något i bara till mig... i massor... Massor... GALET massor... som var fixat till MIG...
Till mig... lilla mig... det är ju bara JAG... som gör något som jag tycker är så roligt och trivs med!!

Den uppskattningen som visades är helt överväldigande... visste inte riktigt vad jag skulle säga... mer än... TUSEN TUSEN tack!!!
Är så tacksam för att ha fått chansen... möjligheten och det förtroendet... redan...
Mållös.... men så glad... underbart glad...

Det är så MAKALÖST....

Behöver jag säga att jag är glad...??!!

Styrka...



Styrka är något underligt egentligen...
Man kan vara stark fysiskt på flera sätt och stark mentalt på flera sätt.
Styrka kan också ligga i ord.

Jag bygger allt ... och har mycket styrka att ge, mer än jag trodde.
Underligt...
Jag har starka ord, muskler och sinne.... just nu.. kom det över mig.

PIPPI kort och gott...


Upp eller ner... ut eller in?

Det är en tid av tankar, en tid av funderingar.
En tid av känslor i mängd. Känslor som vänder upp och ner på hela tillvaron, som vänder ut och in på mig.
Hur kommer det sig att det blir så?

Jag är rädd... orolig... nervös... tankspridd.... glad... uppåt... ledsen.. tankfull.
Liksom allt på en gång...

Ibland önskar jag att jag kunde få blunda en stund och öppna ögonen en tid framöver.
Ibland önskar jag att jag kunde få dela upp mig i 2 delar, för att på något sätt kunna ge mig svar, göra det rätta.

För hur vet jag vad som är det rätta?
Hur vet jag...?

Det jag vet är att jag är förvirrad över mig själv...
Och rädd för mig själv... för att jag tappar tron igen... tappar allt... för att jag gör något som till slut slutar i kaos igen.



En annan sak som slog mig är....
Finns det verkligen människor som är ute bara efter att gotta sig i andras olycka?
Jag tror det... och jag tror jag vet varför....
För att de inte har tillräcklig tro på sig själva och sin egna förmåga att göra sig lyckliga...
Tro mig.. har sprungit på dom många gånger... och jag vet vart ....
Välkomna in i mitt liv, hit... Ni skrämmer mig inte.... jag känner bara empati...

Berusande galet förvirrat.....

Mitt i helgen....

Update summary ...

Fredag - fullt ös... från start.. vin och mys på kväll med brudarna....mycket snack... mycket annat... leenden stod som spön i backen. Utgång runt midnatt.... hemgång för min del TIDIG morgon, vi snackar halv fem snåret.
Lördag - vaken relativt tidigt... INGE känningar från nattens bravader.... Fixade lite... sen maratonjympa, 4 timmar i sträck, med ett några vätskekontroller ibland. Inga raster. Kvällen avslutades i soffan, mör, trött... chatt och Robinson, Facebook. Sömn..!!
Söndag - arbete.... just nu.. sen...vet jag inte...

FULLT ÖS!!!

Tip toe....

Fredag... den första snön har fallit. Men det var inte mer heller, den föll, sen försvann.

Tiden går och det är jag tacksam för.
Jag fyller mina dagar med arbete och annat. Annat kunde i och för sig vara annat i sig.
Jag är där jag är, inte mycket jag kan göra åt det. Mer än att visa att jag finns, på något sätt.
Det finns ett ljus, nånstans. Hur det ter sig kan bara tiden utvisa, men jag tror mig ana.

Jag har framtiden i mina händer men mycket spelas runt omkring mig.
Jag håller mig på den kant som är uttalad och låter resten ske. Jag är inte längre rädd för det som tiden ger mig, jag har hittat en acceptans, men också en insikt. En insikt över att det som är nu är det som kommer att bestå.
Det blir lite enklare då.

För jag vet att nånstans finns det....
Jag vill, jag vet... jag har en stark känsla...

It's my time!!!!






LÅÅÅÅÅGT....!!

Märkligt hur en enda kommentar kan träffa mig så i hjärtat... så det skär i mig... och skapar sån smärta....!!!
Vill inte behöva isolera mig... Vill skrika... LÅT BLI!!
Den här gången kändes kommentaren SÅ riktad mot MIG!!! Som ett hån... bara för att såra... förstöra...
SOM OM JAG INTE REDAN vet.. OCH lider...

Onödigt kanske?? But HEY...why should you care....?

FY FAN rent ut sagt!!!
Vrid om kniven bara, gör det... som om det inte räcker nu!!!

Eget twilight....

Twilight Zone....
Känns som att jag befinner mig där....
Liksom mitt emellan på ett sätt....

Märklig känsla egentligen... att vara mellan saker... att vara men ändå inte liksom.
Jag lever på men i ett vaccum...

Att inte veta varken ut eller in, upp eller ner... det tär på mig.
Kanske därför jag bär med mig viktplattan från gymmet... på dagarna också..
Hmm...

Undra när jag kommer ut i verkligheten igen.. och vad den verkligheten är...?

Only tim will tell....

RSS 2.0