Lack of hänsyn...
Reflekterade över sak imorse... och varje dag egentligen.
Det är ... hur grisiga rökare är/har blivit...
Och för att redan nu inte skapa mer hysteri än vanligt så kan jag säga att jag faktiskt VET vad jag pratar om, eftersom jag själv har varit rökare, i ett gäng omgångar. Så... detta är inte tagit ur luften.
En fråga jag ställer mig är... HUR svårt är det... på vilken skala som helst... att fimpa sin cigg och sen slänga den på anvisad plats, som t.ex en papperskorg eller uppsatta askkoppar???!
Istället för på marken??
Imorse gick jag förbi en av stadens största matvarubutiker... utanför dörrarna ligger MÄNG
DER med fimpar, MÄNGDER. Och detta TROTS 2 papperkorgar OCH en askkopp som sitter uppmonterad...
Det är verkligen INTE inbjudande att gå in....
Detsamma gäller utanför flertalet kiosker längs gågatan...
Man kan gott och väl se vilka samlingspunkterna är på dagtid för de som inte arbetar, eller har sina luncher. Det finns ett gäng ställen i stan som skvallrar om detta...
Det "roliga" är... att det ligger massor av fimpar på platser där det cirka en halvmeter (inte ens det många gånger) längre bort står en papperkorg...
Blir man verkligen SÅ lat av att röka?
Eller vad är det som gör att dessa väljer att kasta fimpen där de står?
Och hur tänker kioskägarna i detta läge.... som låter det står en klunga med folk utanför sin kiosk och bolmar, och slänger fimpar utanför deras business? Jag tror inte att jag är den enda kunden som de förlorat på det.
Tycker de själva att det ser ok ut...? Eller har de blivit hemmablinda...?
Och tycker dessa människor att det är ok om det skulle se ut så utanför deras egna hem? På deras altan eller så?
Detta skapar även en fråga till, har rökare slutat bry sig? Visa hänsyn... eller har de bara glömt att det finns folk som faktiskt INTE röker?
Jag menar... den som ställer sig precis utanför en butik och röker, eller röker hela vägen till butiken för att sen dra det sista skälvande blosset och blåsa ut all rök OCH slänga fimpen (gärna utan att släcka/trampa på den) precis innan de tar steget in i butiken... HUR tänkte (inte) han/hon?
Eller den som går längst in i en fullproppad busskur och tänder en cigg och ställer sig och bolmar i väntan på bussen....???!!!
Jag VET av erfarenhet att det ÄR inte så svårt... man blir inte så lat.... och man slutar inte per automatik att visa hänsyn till andra bara för att man röker.
TA UPP ERT SKRÄP efter er...
TA HÄNSYN....
Jag antar att dessa människor vill HA respekt.... i alla lägen....
But do you know what...? It goes both ways.....
Det är ... hur grisiga rökare är/har blivit...
Och för att redan nu inte skapa mer hysteri än vanligt så kan jag säga att jag faktiskt VET vad jag pratar om, eftersom jag själv har varit rökare, i ett gäng omgångar. Så... detta är inte tagit ur luften.
En fråga jag ställer mig är... HUR svårt är det... på vilken skala som helst... att fimpa sin cigg och sen slänga den på anvisad plats, som t.ex en papperskorg eller uppsatta askkoppar???!
Istället för på marken??
Imorse gick jag förbi en av stadens största matvarubutiker... utanför dörrarna ligger MÄNG
DER med fimpar, MÄNGDER. Och detta TROTS 2 papperkorgar OCH en askkopp som sitter uppmonterad...Det är verkligen INTE inbjudande att gå in....
Detsamma gäller utanför flertalet kiosker längs gågatan...
Man kan gott och väl se vilka samlingspunkterna är på dagtid för de som inte arbetar, eller har sina luncher. Det finns ett gäng ställen i stan som skvallrar om detta...
Det "roliga" är... att det ligger massor av fimpar på platser där det cirka en halvmeter (inte ens det många gånger) längre bort står en papperkorg...
Blir man verkligen SÅ lat av att röka?
Eller vad är det som gör att dessa väljer att kasta fimpen där de står?
Och hur tänker kioskägarna i detta läge.... som låter det står en klunga med folk utanför sin kiosk och bolmar, och slänger fimpar utanför deras business? Jag tror inte att jag är den enda kunden som de förlorat på det.
Tycker de själva att det ser ok ut...? Eller har de blivit hemmablinda...?
Och tycker dessa människor att det är ok om det skulle se ut så utanför deras egna hem? På deras altan eller så?
Detta skapar även en fråga till, har rökare slutat bry sig? Visa hänsyn... eller har de bara glömt att det finns folk som faktiskt INTE röker?
Jag menar... den som ställer sig precis utanför en butik och röker, eller röker hela vägen till butiken för att sen dra det sista skälvande blosset och blåsa ut all rök OCH slänga fimpen (gärna utan att släcka/trampa på den) precis innan de tar steget in i butiken... HUR tänkte (inte) han/hon?
Eller den som går längst in i en fullproppad busskur och tänder en cigg och ställer sig och bolmar i väntan på bussen....???!!!
Jag VET av erfarenhet att det ÄR inte så svårt... man blir inte så lat.... och man slutar inte per automatik att visa hänsyn till andra bara för att man röker.
TA UPP ERT SKRÄP efter er...
TA HÄNSYN....
Jag antar att dessa människor vill HA respekt.... i alla lägen....
But do you know what...? It goes both ways.....
rastlös
Känner mig rastlös.
Inombords.
Vet inte varför.
Det far omkring så mycket känslor inom mig nu... och det händer så mycket att jag är rädd att jag bara springer på utan att faktiskt stanna upp och njuta av det jag faktiskt har.
Fast å andra sidan har det varit stunder som jag velat springa ifrån, dagar som jag bara velat ska passera utan att märkas... snabbt.
Men de har de nu.
Det är stunder som dessa som jag plockar fram bilder. Ser på dom och känner en oerhörd lycka, ler. Och ler igen för att jag faktiskt kan le åt bara en bild. Bara en bild gör mig varm och liksom får mig att tänka till, stanna upp, påminner mig.
Uttalade några ord igår som jag lovat mig själv att inte göra... skäms lite för det.
Men det mottogs bra... ska ändå inte säga så... man får inte det.
Även om man känner så.
Fast om man är rädd så måste man väl få säga det? Eller är rädd är fel ord. För det är jag inte, utan mer... ÄSCH... kan inte förklara.
Hur som helst.
En passus till mig själv att rycka upp mig... stanna upp... och inse... ta vara på...
♥ ♥ ♥
Inombords.
Vet inte varför.
Det far omkring så mycket känslor inom mig nu... och det händer så mycket att jag är rädd att jag bara springer på utan att faktiskt stanna upp och njuta av det jag faktiskt har.
Fast å andra sidan har det varit stunder som jag velat springa ifrån, dagar som jag bara velat ska passera utan att märkas... snabbt.
Men de har de nu.
Det är stunder som dessa som jag plockar fram bilder. Ser på dom och känner en oerhörd lycka, ler. Och ler igen för att jag faktiskt kan le åt bara en bild. Bara en bild gör mig varm och liksom får mig att tänka till, stanna upp, påminner mig.
Uttalade några ord igår som jag lovat mig själv att inte göra... skäms lite för det.
Men det mottogs bra... ska ändå inte säga så... man får inte det.
Även om man känner så.
Fast om man är rädd så måste man väl få säga det? Eller är rädd är fel ord. För det är jag inte, utan mer... ÄSCH... kan inte förklara.
Hur som helst.
En passus till mig själv att rycka upp mig... stanna upp... och inse... ta vara på...
♥ ♥ ♥
En fot på var sida...
MM... var fot på var sida. Lite så känner jag mig.
Handlar lite om mig själv och mina stilval.
En del av mig vill hålla kvar i det tuffa, rockiga. Ni vet, slitna jeans, en cool top kanske med tryck, höga stövlar och så vidare.
En del av mig känner sig lika bekväm (och kanske ibland mer) i avslappnat (leasure) klädd i ett par jeans, schysst stickad top, höga stövlar. Bära ett par knallröda jeans...
Ibland vill jag "mogna" (ja, det är så det känns) och ha min office-outfit, ett tight fodral, en kostym eller ett par snygga kostymbyxor med en häftig blus. Eller bara en finare top, kappa... typ.
Jag känner mig förvirrad.
Är det ok att mixa allt? Från dag till dag liksom?
Jag menar, om JAG trivs i det så måste det vara ok... eller?
Jag måste erkänna att jag många gånger väljer min outfit efter andras val. Inte på jobbet, där har jag (nästan) det jag känner för. Inte det mest rockiga, och inte det mest avslappnade, men ändå det jag känner för. Mer och mer är jag mig själv fullt ut och trivs med det... faktiskt.
Och ja, missförstå mig inte, jag har alltid på mig det jag trivs i, men det jag menar är att jag ofta lägger min trivsel i att jag ska matcha den andre, mitt hjärta.
Sunt?
Kanske inte... men om det får mig att må bra så måste det ju vara ok...
Det jag undrar är... måste man välja en stil och sen stick to it?
Jag vill inte det... jag vill kunna välja och vraka beroende på humör, känsla.
Det gäller även frissan... ibland rakt och enkelt... ibland uppsatt och ur vägen... ibland busigt lockigt, eller sexigt om man nu vill det.
Kan det vara nån åldersnoja som jag hamnat i tro?
Det känns nämligen som att jag nu borde ha valt en stil och sen hålla mig till den...
Som att jag är lite sent ute med att "leka runt".... sånt skulle jag gjort förr, inte nu.
Jag valde idag att testa att gå ut från min comfort zone lite... på shoppingrundan.
Dotras kommentar: Du ser ut som mormor....
Suck...
MEN... se det så här.
a) jag ser inte ut som en gammal tant i de kläder jag har
b) hon är ärlig och vill uppenbarligen att hennes mamma ska se ut som jag gör redan
c) hon bekräftade egentligen bara det som jag redan visste, rosetter och volanger ÄR inte min grej... hur snyggt det än är på de där modellerna....
Summan är väl.... jag behöver bara inse... alla är vi olika...
och mitt hjärta tycker om mig oavsett vilken av stilarna jag väljer... det är bara i min skalle det sitter.
Vill bara veta om det finns fler än jag som känner så här... som vill kunna köra flera olika stilar.
Eller har ni alla valt EN?
Kunskaper
Märkligt.
Hur jag inte värderar mina kunskaper själv liksom.
För mig är det ju liksom jag... och en standardnivå.
Jag glömmer hela tiden, och får påminna mig, om att det jag faktiskt kan (i många avseenden) faktiskt är mer än en normalnivå.
Svårt att förklara, jag vet.
Men jag har fått inse att den kunskap jag besitter är så värdefull och användbar på ett sätt som jag aldrig trodde. Den erfarenhet som jag har är faktiskt tillräcklig för att göra mer än det jag gjort.
Skumt det där... men som sagt... man blir lätt hemmablind.
Det är alla fall en underbar känsla och en SJUKT skön boost att få veta och höra att det jag bidrar med både uppskattas och imponerar.
OCH att ha människor kring mig som hjälper mig (på lite olika sätt....läs "ibland putta över stup") att inse detta är jag oerhört tacksam för...
Det är ju bara lilla jag lissom.... :)
Hur jag inte värderar mina kunskaper själv liksom.
För mig är det ju liksom jag... och en standardnivå.
Jag glömmer hela tiden, och får påminna mig, om att det jag faktiskt kan (i många avseenden) faktiskt är mer än en normalnivå.
Svårt att förklara, jag vet.
Men jag har fått inse att den kunskap jag besitter är så värdefull och användbar på ett sätt som jag aldrig trodde. Den erfarenhet som jag har är faktiskt tillräcklig för att göra mer än det jag gjort.
Skumt det där... men som sagt... man blir lätt hemmablind.
Det är alla fall en underbar känsla och en SJUKT skön boost att få veta och höra att det jag bidrar med både uppskattas och imponerar.
OCH att ha människor kring mig som hjälper mig (på lite olika sätt....läs "ibland putta över stup") att inse detta är jag oerhört tacksam för...
Det är ju bara lilla jag lissom.... :)
Please excuse me....
Inget inlägg igår.
Sorry about that.
Det är ju egentligen bara ett bevis på att det är annat i mitt liv som prioriteras och i mina ögon är det bra.
En liten summering kan jag alla fall ge mig på...:
* Jobb, jobb, jobb... = massa skratt, utmaningar, fun koller, och lite mer utmaningar
* eko-känsla (hoppas innerligt att alla är tillbaka snart)
* tonåringshantering.... "mammaärvärldenselakaste"
* nyckeljagandes
* läxläsning
* matfix
* gos
* planering... = synkande av kalendrar = AJ LAJK A LOT!!!
* intressanta lemlisar... (jag VISSTE det...!!!!)
Ikväll är det återigen dags för bland det roligaste jag vet... Instruktioner igen. HÄRLIGT... Hoppas det blir NÅN tjej alla fall...!!
Kjam
Sorry about that.
Det är ju egentligen bara ett bevis på att det är annat i mitt liv som prioriteras och i mina ögon är det bra.
En liten summering kan jag alla fall ge mig på...:
* Jobb, jobb, jobb... = massa skratt, utmaningar, fun koller, och lite mer utmaningar
* eko-känsla (hoppas innerligt att alla är tillbaka snart)
* tonåringshantering.... "mammaärvärldenselakaste"
* nyckeljagandes
* läxläsning
* matfix
* gos
* planering... = synkande av kalendrar = AJ LAJK A LOT!!!
* intressanta lemlisar... (jag VISSTE det...!!!!)
Ikväll är det återigen dags för bland det roligaste jag vet... Instruktioner igen. HÄRLIGT... Hoppas det blir NÅN tjej alla fall...!!
Kjam
EFTERLYSNING....
Efter gårdagens (och även tidigare) gymbesök kan konstateras att ett gäng gymmande tjejer är på vift. De lyser med sin frånvaro på FoS och detta är lite lätt trist. Det skapade en ensamhet bland 30-talet gymmande män/killar för anmälaren som önskar att dessa gymmande tjejer eftersöks med omedelbar verkan.
Vid försvinnandet antas de burit träningskläder samt eventuellt bärande på en tom vattenflaska. De kan lätt kännas igen på den lätt rödflammiga hudtonen i ansiktet och solskens leendet, men också möjligen en lite lätt svettig frisyr.
Belöning (för dessa gymmande tjejer vid återkommandet) är utfäst och lyder som följer:
Schysstare hållning
Ökad rörlighet
Ökad styrka
Förbättrad ämnesomsättning
Ökad mental hälsa
Ökad energi
Då det kan ha med okunskap rent teknikmässigt utlovas en genomgång av undertecknad (anmälaren) vid efterfrågan.
Hoppas på att dessa gymmande tjejer återfinns inom kort....
// FF
Back.
Sköna fredag...
Klingar kanske lite skumt (för er som kommer ihåg det tv-program en gång i tiden....).
Oavsett, så var det så.
Efter en fullfart vecka är det helt sagolikt att bli mött vid bilen, få sin väska inburen och sen mötas av endast skenet från stearinljus högt och lågt överallt... ett glas vin i handen... en puss...
Tystnad...
Slog mig ner i soffan... det avnjöts kex och ost.
Sen gjordes det inte många knop kan jag säga.
Lördag ja...
Just det. Mina planer gick i TOKkras... och ack så ledsen jag blev för det. Men det var inte värt att riskera nånting :'(
Hade så gärna velat träffa girlsen... men vädrets makter sa annat.
Efter att jag agerat chaffis och sen fortsatte ner till centrum för att handla insåg jag på vägen tillbaka att det går inte... och det hjälptes inte att jag hade en bil med alla antisaker som finns. Erfarenheten sa att vägen till storstan är rent ut sagt förjäklig... så, det blev att stanna hemma (och deppa lite). Att ta sig uppför backen från gården sen var inte att tänka på, för NÅN.
Min plan fick göras om vilket resulterade i lite tvätt och sen matlagning.
Meny som komponerades av Italienfreaket himself blev (fast jag bidde ensamkock...):
Parmensan(ja, direkt från Bologna)gratinerad fänkål
Ugnsbakade kycklingklubbor med rosmarin & olivolja (båda direkt från Sicilien så klart), rödlök och vitt vin
Masalkräm med tunna mintkex
Måste säga att det bidde muuumsigt...
Kaffe och en whiskey i all enkelhet efteråt.
Och det är nu jag blir lite förundrad...
Trots kaffe och sockerintag på HÖG nivå... slocknade vi BÅDA i soffan FÖRE sju.
Visserligen bara typ en halvtimme... men ändå.
Snacka om att kroppen ville ha vila.
Sen passade jag på att smita ut och bygga mig en liten snölykta... så klart... MYS ska det vara.
Efter lite snöskottning av gården valdes soffläge igen.
Man kan säga att helgen har låtit mig bli helt utvilad.
Sovit som en stock varje natt...
Redo för veckan... och den kommer kräva en del av mig.
Det vet jag.
Men jag fixar det... för jag vet... och jag känner...
Klingar kanske lite skumt (för er som kommer ihåg det tv-program en gång i tiden....).
Oavsett, så var det så.
Efter en fullfart vecka är det helt sagolikt att bli mött vid bilen, få sin väska inburen och sen mötas av endast skenet från stearinljus högt och lågt överallt... ett glas vin i handen... en puss...
Tystnad...
Slog mig ner i soffan... det avnjöts kex och ost.
Sen gjordes det inte många knop kan jag säga.
Lördag ja...
Just det. Mina planer gick i TOKkras... och ack så ledsen jag blev för det. Men det var inte värt att riskera nånting :'(
Hade så gärna velat träffa girlsen... men vädrets makter sa annat.
Efter att jag agerat chaffis och sen fortsatte ner till centrum för att handla insåg jag på vägen tillbaka att det går inte... och det hjälptes inte att jag hade en bil med alla antisaker som finns. Erfarenheten sa att vägen till storstan är rent ut sagt förjäklig... så, det blev att stanna hemma (och deppa lite). Att ta sig uppför backen från gården sen var inte att tänka på, för NÅN.
Min plan fick göras om vilket resulterade i lite tvätt och sen matlagning.
Meny som komponerades av Italienfreaket himself blev (fast jag bidde ensamkock...):
Parmensan(ja, direkt från Bologna)gratinerad fänkål
Ugnsbakade kycklingklubbor med rosmarin & olivolja (båda direkt från Sicilien så klart), rödlök och vitt vin
Masalkräm med tunna mintkex
Måste säga att det bidde muuumsigt...
♥ länsade formen med kyckling så jag antar att betyget bidde godkänt.... ;)
Dock var visst masalavinet slut så det fick bli en kräm med Xanté istället.... LJUUUVLIGT!!Kaffe och en whiskey i all enkelhet efteråt.
Och det är nu jag blir lite förundrad...
Trots kaffe och sockerintag på HÖG nivå... slocknade vi BÅDA i soffan FÖRE sju.
Visserligen bara typ en halvtimme... men ändå.
Snacka om att kroppen ville ha vila.
Sen passade jag på att smita ut och bygga mig en liten snölykta... så klart... MYS ska det vara.
Efter lite snöskottning av gården valdes soffläge igen.
Man kan säga att helgen har låtit mig bli helt utvilad.
Sovit som en stock varje natt...
Redo för veckan... och den kommer kräva en del av mig.
Det vet jag.
Men jag fixar det... för jag vet... och jag känner...
Tänk om fler....
Vilken känsla...
Fick en återbokning av en klient igår...
Vi sågs för lite drygt 2 månader sen....
LYCKA....!!
Hela människan SKEN... och berättade om sina framsteg:
Och att höra att träning nu är en del av vardagen, att den prioriteras och planeras in är ljuv musik i mina öron.
Att då få ge lite mer roliga övningar, tips och råd, känns UNDERBART och är en SÅÅÅN boost.... Värken stoppade inte, utan det fanns istället en vilja till att hitta annan övning för de dagar smärtan var för hög. DET kallar jag att vara motiverad.
TÄNK om fler kunde testa och ta till sig...
För alla kommer få samma resultat...
Ska bli ett nöje att träffas igen om några veckor!!!
Fick en återbokning av en klient igår...
Vi sågs för lite drygt 2 månader sen....
LYCKA....!!
Hela människan SKEN... och berättade om sina framsteg:
- Mindre värk
-
En storlek mindre i byxor
- Mer pigg
- Bättre hållning
- Gladare..
Och att höra att träning nu är en del av vardagen, att den prioriteras och planeras in är ljuv musik i mina öron.
Att då få ge lite mer roliga övningar, tips och råd, känns UNDERBART och är en SÅÅÅN boost.... Värken stoppade inte, utan det fanns istället en vilja till att hitta annan övning för de dagar smärtan var för hög. DET kallar jag att vara motiverad.
TÄNK om fler kunde testa och ta till sig...
För alla kommer få samma resultat...
Ska bli ett nöje att träffas igen om några veckor!!!
Bring it on....
Måste återigen säga.
Jag är glad att jag är en person som kan hantera många saker på en och samma gång. Som har ett sätt att strukturera och sortera utan att bli stressad.
Är inte så lättstressad, vill jag själv påstå alla fall.
För hade jag inte varit det hade vissa dagar tagit kål på mig... TOTALT.
NU...? Nu stärker de mig, peppar mig... får mig att lägga i en extra växel och bli produktiv.
Framförallt stärker och peppar.
För ärligt... de dagar jag kommer hem och känner mig supertrött och slö, inte på humör för något, är dagar som varit lite långsamma och kanske inte så fullpreppade med uppgifter.
Dagar då jag helt tvärtom haft massa att göra.... olika saker, hela dagen och nya saker har poppat upp, DÅ minsann är jag pigg, alert... mår toppen och skiner som en sol, och är supertaggad inför kvällen (ni vet lite som en Duracell-kanin... ;) )
Det KAN i och för sig ha att göra med att det jag GÖR är något jag älskar och brinner för....
Men ändå... TÄNK om fler lade lite mer energi och initiativ i det dom gör.... så mycket bättre och lättare och snabbare allt hade gått då... för alla.
Och trivs man inte...? Gör något åt det då.... men sluta gnäll... för DET mina vänner.... Hjälper INGEN ... men stjälper ALLA.
PÖSS....
Jag är glad att jag är en person som kan hantera många saker på en och samma gång. Som har ett sätt att strukturera och sortera utan att bli stressad.
Är inte så lättstressad, vill jag själv påstå alla fall.
För hade jag inte varit det hade vissa dagar tagit kål på mig... TOTALT.
NU...? Nu stärker de mig, peppar mig... får mig att lägga i en extra växel och bli produktiv.
Framförallt stärker och peppar.
För ärligt... de dagar jag kommer hem och känner mig supertrött och slö, inte på humör för något, är dagar som varit lite långsamma och kanske inte så fullpreppade med uppgifter.
Dagar då jag helt tvärtom haft massa att göra.... olika saker, hela dagen och nya saker har poppat upp, DÅ minsann är jag pigg, alert... mår toppen och skiner som en sol, och är supertaggad inför kvällen (ni vet lite som en Duracell-kanin... ;) )
Det KAN i och för sig ha att göra med att det jag GÖR är något jag älskar och brinner för....
Men ändå... TÄNK om fler lade lite mer energi och initiativ i det dom gör.... så mycket bättre och lättare och snabbare allt hade gått då... för alla.
Och trivs man inte...? Gör något åt det då.... men sluta gnäll... för DET mina vänner.... Hjälper INGEN ... men stjälper ALLA.
PÖSS....
Mjölpåse...
Måste lära mig. Minus 0,1 till minus 1,5 innebär DIMMA...
DIMMA innebär synbarhet NOLLA... typ.
DIMMA innebär synbarhet NOLLA... typ.
Och DET mina vänner är sådär fun på vägar som är:
A) inte helt jättekända
B) lurigt såphala på sina ställen
C) inbäddade i ett morgonmörker
D) beträdda av fyrbenta saker... UTAN trafikvett.
Det som jag i dessa lägen inser är att:
* Mitt ena extraljus pekar TOTALfel... Hej månen.... ;)
* de vitmålade strecken i mitten av vägen är helt underbara...!
* helljus är lika kasst som halvljus.
* lite spänning på morgonkvisten får igång pumpen HELT klart
* jag ligger helst i kö
* det hela tar liksom lite längre tid...
* inklusive ickesolljus gör det heladubbelt så osynbart.
Får kolla väderutsikterna för morgondagen minsann....
Trodde aldrig - part 2
En sak till som jag aldrig trodde...
Eller trodde är fel... inte HAFT är bättre ordval.
Men NU har jag, eftersom ♥ kom med en så himla vacker till mig och då gäller det att ta vara på tipsen som inkom på fejjan igår.
Är dock liiiite skeptisk till ett av dom... salt... SALT...??
Hmm...
Väljer nog att köra på de andra tipsen först.
Men help mig att hålla tummarna för att jag lyckas... Denna vackra skapelse är värd det.
Vill ha den blommande i all sin prakt.
Som en sa; hur svårt kan det vara..??
Tja... jag lyckas ju ta död på en Garderobsblomma så...
Eller trodde är fel... inte HAFT är bättre ordval.
Men NU har jag, eftersom ♥ kom med en så himla vacker till mig och då gäller det att ta vara på tipsen som inkom på fejjan igår.
Är dock liiiite skeptisk till ett av dom... salt... SALT...??
Hmm...
Väljer nog att köra på de andra tipsen först.
Men help mig att hålla tummarna för att jag lyckas... Denna vackra skapelse är värd det.
Vill ha den blommande i all sin prakt.
Som en sa; hur svårt kan det vara..??
Tja... jag lyckas ju ta död på en Garderobsblomma så...
Trodde aldrig...
Har numera en sak i min ägo jag aldrig trodde jag skulle ha. Eller rättare sagt två, men den här sista är liksom införskaffad till MIG...Vi snackar flugfälookalike.... goggles.
Japp ni läste rätt. Goggles..... MEGAstora.
Även om de inte är ens i närheten av ♥ts megaHIGTECHavancerade (som är historia HELT för sig själv, återkommer om dessa....) så är det något jag aldrig trodde JAG skulle ha...
Med dessa och hjälmen (i äkta burberry stil, som är den andra nämnda ovan) så kommer det bästa... Inte en själ kommer känna igen mig på afterski:n sen.
Fast vänta... damn.. kom just på... Min ILLröda (SUPERSNYGGA) skidpants kommer nog avslöja mig... Suck. Fast å andra sidan... alla har ju varit nybörjare NÅN gång, även om de flesta då var 2 äpplen höga. Jag får ta det helt enkelt.
Och med tanke på min privata lärare så gör jag det mer än gärna.
Fast ... om det är så bra lärarande att stanna upp, låta mig passera, för att sen komma farande förbi mig, BAKLÄNGES (och ja, vinkandes...), göra ett snurrhopp, fara ut mellan två granar... försvinna ur min syn, för att sen stå och vänta i liftkön...
Men å andra sidan... det måste ju bevisa att han är komfortabel med att jag tar mig ner för egen maskin utan att behöva hjälpen och stöttande, vilket kanske borde tolkas som att jag lyckats bättre än jag tror/trodde/inser.
Nu är jag nästan fullt equiped alla fall.
Inom kort hoppas jag på invigning.
GREAT BALLS OF FIRE....
One of those days....
Tycker inte om såna här dagar.
Det är inge kul alls och stör hela mitt väsen liksom.
Dagar då alla kläder skaver, klämmer och är allmänt obekväma.
Känslan är som att känna sig som en blobb, en ballong, typ.
Trivs inte alls...
Humöret tryter och jag vill helst vara ifred (tror jag).
Jag gör mitt bästa att slå dessa känslor ifrån mig. För nånstans vet jag att fullt så illa är det inte.
men ändå... varför känns det som att jag svalt en ballong... som nu sväller mer och mer...
NÄE... vill hem, på med myskläderna, krypa ner i soffan under filten och gömma mig från omvärlden.
SUCK....!
Det är inge kul alls och stör hela mitt väsen liksom.
Dagar då alla kläder skaver, klämmer och är allmänt obekväma.
Känslan är som att känna sig som en blobb, en ballong, typ.
Trivs inte alls...
Humöret tryter och jag vill helst vara ifred (tror jag).
Jag gör mitt bästa att slå dessa känslor ifrån mig. För nånstans vet jag att fullt så illa är det inte.
men ändå... varför känns det som att jag svalt en ballong... som nu sväller mer och mer...
NÄE... vill hem, på med myskläderna, krypa ner i soffan under filten och gömma mig från omvärlden.
SUCK....!
Elak???
Har fått lite indikationer på att vissa tycker jag är grym...?
Förstår inte alls...
Jag menar... att fnittra lite åt att Dotra har träningsvärk både här och där, som vi har orsakat är väl inte så farligt....
*hehe...*
Jag menar... det bevisar ju bara att vi visade rätt, att hon gjorde rätt och att hon behvöer det.
Lika bra att visa henne direkt hur det ska gå till menar jag...
Undra om hon hänger med nästa gång.....
Förstår inte alls...
Jag menar... att fnittra lite åt att Dotra har träningsvärk både här och där, som vi har orsakat är väl inte så farligt....
*hehe...*
Jag menar... det bevisar ju bara att vi visade rätt, att hon gjorde rätt och att hon behvöer det.
Lika bra att visa henne direkt hur det ska gå till menar jag...
Undra om hon hänger med nästa gång.....
Åren de går
En kolle till mig firar ett år på bygget idag.
Vilket gjorde att jag gjorde lite efterforskningar för min egna del vad gäller kombinationer. Det hela resulterade i SJU år...
SJU....
Eh... ok? Vad hände där liksom?
Men det är galet coolt om man tänker efter... och nåt bra gör vi ju uppenbarligen.
För övrigt så snurrar det på.
Jag gör mitt yttersta för att ta plats, sätta ner foten och se till att omge mig med sånt som får mig att må bra. Det tar tid, kraft och ork, MEN jag får massa kvitton på att jag gör sätt, att min intiution var rätt från start.
Funderar lite på framtiden och saker som jag förr kände var totalt otänkbart börjar gro... Sakta.
Av många anledningar.
Det jag har vårdar jag ömt, för det jag har är så värdefullt. Det vi har skapat är unikt för oss båda. Det som sker är magi.
Hjärtat, du tror... och det räcker för mig.
Vilket gjorde att jag gjorde lite efterforskningar för min egna del vad gäller kombinationer. Det hela resulterade i SJU år...
SJU....
Eh... ok? Vad hände där liksom?
Men det är galet coolt om man tänker efter... och nåt bra gör vi ju uppenbarligen.
För övrigt så snurrar det på.
Jag gör mitt yttersta för att ta plats, sätta ner foten och se till att omge mig med sånt som får mig att må bra. Det tar tid, kraft och ork, MEN jag får massa kvitton på att jag gör sätt, att min intiution var rätt från start.
Funderar lite på framtiden och saker som jag förr kände var totalt otänkbart börjar gro... Sakta.
Av många anledningar.
Det jag har vårdar jag ömt, för det jag har är så värdefullt. Det vi har skapat är unikt för oss båda. Det som sker är magi.
Hjärtat, du tror... och det räcker för mig.
FLÅÅÅÅT....!!
Flåt mig... att jag varit HELT borta de sista dagarna...
Haft lite annat kring mig och sammanfattar det lite lätt kort nu (KANSKE kommer mer sen):
OH JA!!!!!!!!
Ska bara övervinna ett och annat först... och inköpa om inte annat.
En av de skönaste kommentarerna: Det märks....!
Haft lite annat kring mig och sammanfattar det lite lätt kort nu (KANSKE kommer mer sen):
- Att se hockeyfinal fram till 04:45 för att sen ha glömt fimpa alarmet klockan 06:00 en ledig dag är inte helt jättesmart.
- Frozen Daquiry SER ut som en snöstorm... hahahaaaa
- Imse Vimse spindel KAN vara rockig... speciellt iklädd full mundering ski-outfit
- Sol mot snö är sagolikt vackert
- Vissa åker helt klart snabbare än andra.
- Bloody Mary sätter fart på saker och ting
- det GICK att bromsa... stanna... YAY!
- Vet nu hur det känns att bli paralyserad av skräck...
- Piggdekk får man inte ha vart som helst.... fniss...
- Man har satt sina spår (hahahaha) om man lyckas få en backe uppkallad efter sig ;)...
- Vyssan lull kan i vissa fall få totalt motsatt effekt
OH JA!!!!!!!!
Ska bara övervinna ett och annat först... och inköpa om inte annat.
En av de skönaste kommentarerna: Det märks....!
Lovat...
Insåg igår, under min lilla egentid, vad 2012 är för år, vad för år jag kommer att skapa.
Det finns självklart en massa saker jag kommer att anamma, men framför allt två saker kommer att ha huvudrollen...
Det må vara en klyscha, men det hela stämmer... det han säger i reklamen;
livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns.
Jag vill nog gå lite längre än så, att det inte bara är dagarna man minns, utan minuterna, stunderna.
Våga njut av de små små stunderna... Det har jag blivit lärd den senaste tiden, och vad det är härligt att få den instikten... tack för att du finns och "tjatar" på mig... :)
Listan kan göras hur lång som helst.
Och vad gäller just upplevelser så tänker jag ta fasta på det de kommande dagarna... ;)
Wiiiiiii!
Det finns självklart en massa saker jag kommer att anamma, men framför allt två saker kommer att ha huvudrollen...
- Upplevelser - stora som små
- Ta vara på och njut av ögonblicken, stunderna - stora som små, vardag so
m fest
Det må vara en klyscha, men det hela stämmer... det han säger i reklamen;
livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns.
Jag vill nog gå lite längre än så, att det inte bara är dagarna man minns, utan minuterna, stunderna.
Våga njut av de små små stunderna... Det har jag blivit lärd den senaste tiden, och vad det är härligt att få den instikten... tack för att du finns och "tjatar" på mig... :)
Listan kan göras hur lång som helst.
Och vad gäller just upplevelser så tänker jag ta fasta på det de kommande dagarna... ;)
Wiiiiiii!
Winter....
Minns ni detta...?
Mitt "offer...."?
Hur som helst....
Vart jag vill komma är följande...
Om människan nu ska lyfta på hjälmen för att dricka SÅ KAN DE VÄL FÖR TUSAN HÅLLA KVAR KAMERAN där och ZOOMA....?!
ÄR det verkligen för MYCKET begärt???
va .... va ... VA????!
Ställde frågan på FB igår...
Och fick några kloka svar även om inte ALLA hängde med... (LL som vanligt...).
Men det är sant... jag har ju redan löst det där så sett.
Jag menar... jag har ju en egen hunk redan.
UTAN hjälm... eller ja... för det mesta alla fall...
Så jag kunde luta mig tillbaka i hans famn och njuta av det som faktiskt försigick i rinken... nämligen en sjukt bra match. Där ovan nämnda bidde hjälte minsann... ;)
SPÄNNANDE var det...
Mitt "offer...."?
Hur som helst....
Vart jag vill komma är följande...
Om människan nu ska lyfta på hjälmen för att dricka SÅ KAN DE VÄL FÖR TUSAN HÅLLA KVAR KAMERAN där och ZOOMA....?!
ÄR det verkligen för MYCKET begärt???
va .... va ... VA????!
Ställde frågan på FB igår...
Och fick några kloka svar även om inte ALLA hängde med... (LL som vanligt...).
Men det är sant... jag har ju redan löst det där så sett.
Jag menar... jag har ju en egen hunk redan.
UTAN hjälm... eller ja... för det mesta alla fall...
Så jag kunde luta mig tillbaka i hans famn och njuta av det som faktiskt försigick i rinken... nämligen en sjukt bra match. Där ovan nämnda bidde hjälte minsann... ;)
SPÄNNANDE var det...
En insikt....
jag har nu fått en insikt... Eller ja, inte bara JAG...Konstaterandet är att... från och med nu ALLTID dubbelkolla med LL om VEM det är HON egentligen menar i sina sms. Hon har en tendens att blanda ihop sina rovdjur... (som om det inte räcker med felskickande och felstavningar....) förvånade va??
För ibland går det faktiskt inte att vara helt säker på det ena eller det andra.
Som igår....
// Hmm... nu trodde jag att Bj låg och tuggade på en pinne en det var vinden och stooooora regndroppar... //
Seriöst.... Take my word for it... hon ÄR tillräckligt galen för att faktiskt KUNNA tro en sån sak... men jag valde att ända messa tillbaka och skriva:
// Vågar jag ens fråga VARFÖR Bj skulle tugga på en pinne....//
Fick snabb(a) replik(er) (och här kommer NÄSTA konstaterande in "Tips från coachen till er andra:"... när det inom loppet av 5 sekunder plingar sms-signal i min fån och det är från LL så VET man att det är ett felsänt, felskrivet eller dementi-sms...):
//HUH???//
//Faaaaaan//
//BOBBY BOBBY BOBBY//
Så visst är det inte så konstigt att mitt ♥ ställde frågan "vem är det som är sjuk egentligen, Bj eller Bobby, har du kollat det?" när jag berättade att LL skrivit att Bj är lite krasslig.....???
Märkligt nog fick jag bara ett
//Morr...// tillbaka när jag messade och frågade LL....
Min sista dag 2011
Man kan väl säga att det hela liksom småstartade redan på fredagen.
Lämpade av Dotra hos sin far och for sedan västerut ÄNTLIGEN.
Lite jobb några timmar... omväxlande.
Hamnade hos grannen där flera grannar samlats, vilket även var de som nyårsfesten skulle gå av stapeln hos. Måste väl erkänna att det blev några fler drinkar än beräknat. Kvittot på det var nog när ingen av oss hade koll på när vi egentligen kom i säng. Det visade sig senare, tack och lov att det blev tidigare än trott...
De första timmarna den sista dagen på 2011 spenderades på bästa sätt.
Kvällen skulle inledas med en sammanstrålning lite under eftermiddagen så det hanns med en underbar promenad i solen längs vattnet. Hand i hand med solen som gassade i ansiktet. Ljuvligt!
Lugnt och skönt resten av dagen innan mitt fix drog igång.
Fram på eftermiddagen samlades hela gänget för en gemensam promenad fram till Harrys, där det vankades Irish Coffe medan det sedvanliga fyrverkeriet smälldes av i hamnen.
Hur mysigt som helst att sitta tätt ihop och se detta skådespel på himlen ;)...
Gemensam promenad hem igen, till festlokalen där det dukats upp och minsann även bordsplacerats. Hade bra koll på kanske 2 av 17, och hejat på 4 tidigare. Resten var en gåta, men vad gjorde det liksom... Gott gäng, härlig stämning... MÅÅÅNGA skratt.
Det vankades tre-rätters och lite tävling.
Sen SJÄLKLART lite dans... och minsann... hängde det inte på den ena efter den andra ;).... underbart att dela även detta och jag är sååå glad för det.
Några timmar senare kröps det ner under täcket... i hyfsat städat tillstånd.
Tack 2011... för allt.
För alla insikter, kloka ord... men framförallt för modet, modet att ge mig ut på den väg som ledde mig hit.
Tack 2011...
Lämpade av Dotra hos sin far och for sedan västerut ÄNTLIGEN.
Lite jobb några timmar... omväxlande.
Hamnade hos grannen där flera grannar samlats, vilket även var de som nyårsfesten skulle gå av stapeln hos. Måste väl erkänna att det blev några fler drinkar än beräknat. Kvittot på det var nog när ingen av oss hade koll på när vi egentligen kom i säng. Det visade sig senare, tack och lov att det blev tidigare än trott...
De första timmarna den sista dagen på 2011 spenderades på bästa sätt.
Kvällen skulle inledas med en sammanstrålning lite under eftermiddagen så det hanns med en underbar promenad i solen längs vattnet. Hand i hand med solen som gassade i ansiktet. Ljuvligt!
Lugnt och skönt resten av dagen innan mitt fix drog igång.
Fram på eftermiddagen samlades hela gänget för en gemensam promenad fram till Harrys, där det vankades Irish Coffe medan det sedvanliga fyrverkeriet smälldes av i hamnen.
Hur mysigt som helst att sitta tätt ihop och se detta skådespel på himlen ;)...
Gemensam promenad hem igen, till festlokalen där det dukats upp och minsann även bordsplacerats. Hade bra koll på kanske 2 av 17, och hejat på 4 tidigare. Resten var en gåta, men vad gjorde det liksom... Gott gäng, härlig stämning... MÅÅÅNGA skratt.
Det vankades tre-rätters och lite tävling.
Sen SJÄLKLART lite dans... och minsann... hängde det inte på den ena efter den andra ;).... underbart att dela även detta och jag är sååå glad för det.
När klockan slog 00:00 skålades det i champange... i skenet av fyrverkerier... på en brygga vid havet... en kyss... och en till... sen bara tysta beskådande detta mirakel...
drunknade i varandras ögon, tätt sammanslingrade... ett leende...
drunknade i varandras ögon, tätt sammanslingrade... ett leende...
Stannade upp och bara tog vara på stunden, varandra.
♥ de första minutrarna av 2012 ♥
♥ de första minutrarna av 2012 ♥
Några timmar senare kröps det ner under täcket... i hyfsat städat tillstånd.
Tack 2011... för allt.
För alla insikter, kloka ord... men framförallt för modet, modet att ge mig ut på den väg som ledde mig hit.
Tack 2011...
Summeringen 2011
Har bestämt mig. Det blir en liten summering bara.
Eftersom jag varken har tid eller lust att väcka ALLA minnen till liv så väljer jag att endast göra detta kort.
Det har lite med att göra också, att det jag VILL minnas faktiskt inte KAN summeras eftersom det inte är slut liksom.
Summeringen blir;
att kunna lyfta blicken och snegla åt sidan... och då se vad som sitter intill mig... gör mig varm. Lyckan sitter där... nära.
Kan inte heller hjälpa att känna att tack vare allt som skett, good and bad, så är jag där jag är idag.
TACK alla ni som varit och är i mitt liv och gör det till den underbara härliga resa jag nu får uppleva.
Att få vara en del av detta är magi... att få höra dessa ord... att få känna så här... och få en annan att känna så här...
Ibland tror jag knappt att det är sant.... men det är det, i allra högsta grad... och det är MITT.
2011 har varit ett omtumlande år, mer än nånsin... fast denna gång omtumlande på ett bra sätt, eftersom allt har resulterat i lycka till slut.
Och jag kan lova er... den sista dagen på 2011 KUNDE inte börjat så mycket bättre... :)
Eftersom jag varken har tid eller lust att väcka ALLA minnen till liv så väljer jag att endast göra detta kort.
Det har lite med att göra också, att det jag VILL minnas faktiskt inte KAN summeras eftersom det inte är slut liksom.
Summeringen blir;
att kunna lyfta blicken och snegla åt sidan... och då se vad som sitter intill mig... gör mig varm. Lyckan sitter där... nära.
Kan inte heller hjälpa att känna att tack vare allt som skett, good and bad, så är jag där jag är idag.
TACK alla ni som varit och är i mitt liv och gör det till den underbara härliga resa jag nu får uppleva.
Att få vara en del av detta är magi... att få höra dessa ord... att få känna så här... och få en annan att känna så här...
Ibland tror jag knappt att det är sant.... men det är det, i allra högsta grad... och det är MITT.
2011 har varit ett omtumlande år, mer än nånsin... fast denna gång omtumlande på ett bra sätt, eftersom allt har resulterat i lycka till slut.
Och jag kan lova er... den sista dagen på 2011 KUNDE inte börjat så mycket bättre... :)
Första januari tjugohundratolv...
Hej hej bloggen...
Ledsen att jag varit lite frånvarande ett tag. Lovar att återkomma med liten uppdatering inom kort.
Det har liksom varit lite fullt upp, förutom idag som har spenderats i soffan förutom en promenad i solen....
Trött och seg men utan andra efterdyningar...
Kram så länge...!
