Skönhet på 4 hjul....!
ÄNTLIGEN!!
Här är min nya bil... en SÅN vill jag ha...
Längtan....
Så sa nån till mig.
Och det är väl så.
Spontan...
Allt slutade med middag för 5 i mitt lilla kök.
Samlade tillsammans, pratandes, mumsandes och mysandes.
Dagen efter blev det inte som vi tänkt, eller precis som vi tänkt.
Dotra iväg över natten, och så även vi. Spontant till den större staden och fick en halv miniweekend.
UNDERBART är bara förnamnet ;).
Veckan är fullspäckad, TACK OCH LOV liksom.
Tycker gott och väl att resväskor kunde göras lite större...
P&K...
Utveckling på topp...!
F******N så nöjd jag är nu.
Löpningen har liksom funnits i mitt liv ett tag nu, men det har gått lite motigt liksom.
Och det på grund av massa saker. Jag vet det.
Vissa saker har förändrats och jag kämpar hårt med vissa saker varje dag.
Därför var det sagolikt skönt att idag kunna genomföra rundan, med en skön känsla (utan svimningskänsla, illamående och tung andning), liksom med krafter kvar och se när jag är klar att delmålet är slaget... Med besked..!!!
De senaste veckorna har gått superbra, bättre och bättre tid varje gång. Och detta till trots småsviter efter en liten förkylning.
Detta kunde inte komma mer lägligt... SOM jag behövde det... Att få lite lön för mödan liksom, att få se utvecklingen som gör mig taggad..!
Det behöver jag för att fortsätta, ett tecken på resultaten.
Och... Måste erkänna, det känns också bra att veta att jag kommer kunna ge Hjärtat en liten utmaning nästa runda. Fniss... Hänger du på?
Lite så...
Hmm.
Måste säga. Det är trivsamt med ett fullt hus.
När Dotra till och med väljer att sitta i soffan hos oss en hel kväll (istället för i sitt rum med dator, musik, dvd och tv med väljasjälv), trots att det är fotboll på tv:n, då vet man att det som är, är mycket bra...!
Liksom tappar ord....
Mitt i en dialog, genomgång på engelska, kommer nån annan och frågar något, på svenska... Växlar över på direkten för att svara på svenska.
SÅ DE SÅ!
God natt...
God natt helgen.
God natt alla...
Omtumlande, rörigt.
Känslor i mängd.
Trötthet, nedstämd, oro.
Uppgiven.
Tacksam för mitt hjärta. Tacksam för att du ser och säger. Tacksam för att du finns.
Ibland blir det liksom för mycket.
Tack kärleken för att du hittade hem till mig.
Värk from hell....
Fast å andra sidan så boostades jag av det just i stunden, och då är det helt klart värt det.
MEN.... jag KAN inte förvänta mig att köra lika hårt, mycket och så, som en 20-årig grabb och mitt hjärta, och sen tro att jag kommer kunna röra mig smärtfritt dagarna därpå....
Alla fall inte nu efter en sommar utan mycket träning....
OCH definitivt inte hålla samma tempo som en elittränande 20-årig vältränad grabb.
Ska helst inte nysa, andas djupa andetag, resa mig från stolen, sätta mig ner, gå upprätt, skratta, hosta, dra armarna ovanför huvudet...
Men återigen, för stunden var det underbart.
Hade en mindre bra dag och kände mig rätt hängig, nere och BLÄ... Men som alltid med träning.... jag går storleendes därifrån.
Så tack ändå...
Outside the box....
Nånstans är vi ju alla nybörjare på det här. Har inte gjort det förut. Det lockar.... det triggar.
Tack vare proffset...
En upplevelse.... som gärna gås igenom igen.
För konsten... ;)
