Nemo - R.I.P 101228

Det oundvikliga skedde...
Dotras käraste lämnade oss.. för hamsterhimlen...
Han har varit lite hängig ett tag och gav upp igår...

Natten spenderades i Dotras säng, tillsammans med hennes tårar...
Höll om henne... pratade... hon ville jag skulle prata hela tiden...
Kramade sina gosedjur...

Han har haft en bra tid här...
Och jag sänder en tanke till honom, där han sitter som en Hamsterängel och vakar över Dotra...

Tack för din tid på jorden... Älskade lilla Bebis....





Han ligger nu nerbäddad i en fin låda, efter Dotras förmaningar (hon ville inte själv se honom...) och tillsammans med ett avskedbrev som hon skrivit.

 



Många blir det....

Hmm....
Undra om detta är att kallas för beslutsångest.... utseendefixering... blingmani... eller bara ren och skär ombyte-förnöjer-inställning....?


även lilla jag...

WOHO...!
Det komde en tomte till oss.... till slut...

Och OHEJ vad bra saker han hade med sig....
Tror minsann att jag varit snällare än snällast i år...

ME BE LITE FÅNIGT glad....

och som sagt... scorar inte många vuxenpoäng...
Till Dotras stora förtjusning....

Hjärtat...

Jag har hört många säga "Följ ditt hjärta..."...
Men jag undrar...
om det hjärtat säger skapar ett sinne som värker, gör ont och skär, skapar tårar...?
Vad gör man då?
Och när det sinnet säger ger ett värkande hjärta... hugg, tårar och smärta...

Hur gör man då?

Det värsta...

... är över.
För den här gången.

Och trots allt blev det rofyllt.
Såg till att Dotra fick ett paket... och det var med hugg i hjärtat som jag lämnade henne sen.
Mat hos Moder och sen hem några timmar tills det blev lite bebisgos, ris a la Malta och avslappnat sällskap innan nästa anhalt bringade vin, kakor och PRINSKORV!!
Vi pratade gamla katastrof filmer och det flögs lite pappersflygplan.

Trots hjärtskärande besked under kvällen var lugnet inom mig.

Men idag...


GIV MIG STYRKA....

Det händer så mycket kring mig och jag vet inte hur jag ska ställa mig till saker och ting...
Vad borde jag göra...?
Hjärtat säger en massa olika saker... men i läge kan jag inte lyssna på det.
Hjärnan säger en sak...

Vad och hur hittar jag utvägen?
Finns det nån...?
Även om jag tar mitt ansvar så är det inte så lätt... när hjärtat inte vill... inte kan.

Hur hamnade jag här...?

4 ljus...

Fyra levande ljus är tända och står på mitt bord...
Mitt sällskap ikväll... och så tv:n... och den fina granen (som jag är mycket nöjd med...).

Klapparna inslagna och klara för utdelning, står redo liksom.

Tystnad...
Tomt...

Dan före dan...

önskar att ...

Röd och gran(n)

Efter mycket svett och jagande...
Nu är den inne...




Årets hus....

Årets hus är klart alla fall...
Tema?
Hmm... godis kanske...









TA DA...!!!



Fulländat med tomte, gris och snö.... (man tager vad man haver....)

...

Det är inte rättvist...


huskrasch...

Eller ja, kanske inte krasch direkt.
Men mitt i pågående hustillverkning slog den till...
Den hemska magsjukan...
Natten till idag var inte speciellt kul om man säger så... och när jag kände att sömnen äntligen skulle kunna få infinna sig så var det tydligen dags för isborttagning från husets tak... YAY!!!!

Men återhämtningen har varit snabb... redan typ 7 timmar senare känner jag mig tillbaka igen. Inte darrig eller svag. Dotra min sprang till ICA och fixade Proviva efter skolan, och nu, efter 2 glas Proviva, en alvedon, en halv kopp kaffe och en lussekatt mår jag prima...

Men huset får vänta tills imorgon.

Vi har dessutom en annan smärre katastrof hägrande i huset. Jag ber just nu gud att det bara är tillfälligt... Att allt är tillbaka som vanligt imorgon....

Back

Musklade idag... och på nåt sätt så hittade jag styrkan... eller om det bara var i ren frustration.
Oavsett vilket så var det SÅÅÅÅ underbart att känna styrkan i musklerna, totala värken, smärtan av tyngderna och känna svetten lacka...
Och jag misstänker att jag kommer få sota för det i morgon... men det är helt underbart.
Så skönt att hittat orken, känslan och framförallt, motivationen igen.

I min kyl står nu resultatet av dagens sysselsättning.
3 olika rätter som kommer räcka långt kommande vecka. Gott det.

Ska plocka upp några av mina hembakta lussekatter ur frysen och förbereda tills Dotra kommer hem imorgon. Då firar vi lucia med pepparkakor, lussekatter, hembakta Chocolate Crackle och julmust.
Vi ger oss nog på att tillverka pepparkakshuset också.
och NEJ, inget färdigt bara-att-sätta-ihop-variant inte... Här är det kan-själv som gäller.
Dock funderar jag på att köra med blockchoklad som cement istället för smält socker. Vad tror ni om det?
Dekorationen delar vi på, jag och Dotra, halva huset var...
Non-stopisar, geléhallon och mintkulor.

Är glad att helgen är över.

Förståelse

Jag har fått en förståelse...
för hur vissa människor kan tappa kontrollen....
för hur vissa människor göra saker som kan verka sanslösa...
för hur vissa helt enkelt inte kan hantera det som sker inombords.

Det krävs mycket för att hålla det i shack.
Det krävs mycket att hålla näsan ovanför vattenytan.
Det krävs mycket, väldigt mycket att ta det där enda lilla simtaget som får dig över ytan igen.
Det krävs mycket att fortsätta andas.
Det krävs mycket för att undvika utbrott på alla sätt.

Jag är glad och tacksam att jag kan.

Fas

Är inne i en märklig fas.
Hela jag är trött och omotiverad.
Och när till och med träningen inte lockar, då... då är det inte kul.
Kroppen är trött, sinnet är trött...

Har väl ingen direkt förklaring, tror jag.
Jag tror att det kan var flera faktorer. Mitt sätt att träna och i övrig spendera mitt fritid den senaste tiden, och då pratar jag senaste 2 åren, tillsammans med det senaste halvårets arbetstempo, till slut sätter sina spår, tar ut sin "rätt".
Jag har fått tecken långt tidigare men har haft den mentala "stryrkan" att kunna blockera dom, att bortse och ignorera dom. Det har funnits en liten boost nånstans som har fått mig att fortsätta...
Men inte nu... nu "ger jag upp" liksom.
För det finns ingen ork.

Känner mig inte utarbetad, stormtrivs på mitt arbete, med de jag arbetar med. Det är inte övermäktigt på så sätt. Krafterna går dit, det är sen det tar stopp.

Jag ser fram emot lite lediga dagar under kommande storhelg, och hoppas att jag kan hitta tillbaka till min motivation och ork igen.
För jag behöver det, min träning om inte annat. Saknar det VÄLDIGT mycket....

...


Motit...

Fredag...
Jag är HELT slut... på alla möjliga sätt.
Arbetet kräver väldigt mycket energi, och jag stormtrivs. Det är verkligen galet hela tiden. Mycket av mycket är en bra beskrivning... Tanken får växla inriktning HELA tiden, en här, en där och så VIPS en dit...
Som sagt, stormtrivs... Atmosfären, uppgifterna, kollegorna... (ett dårhus... ja, jag menar det... GALNINGAR...)

Parkeringen för idag är soffan, mer orkar jag varken kroppsligt eller mentalt. Det går bara inte.
Det ska dessutom röjas imorrn så batterierna behöver laddas ikväll.

Ska njuta av Jays härliga stämma och drömma mig bort lite.

För drömmar är vad jag har!

Beroendeframkallande....


+


Årets julkalender...

Då så.. då var det klart.
FrkU's julkalender 2010....!!!

24 egenhändigt inslagna godisbitar i olika modeller och storlekar... enkelt, billigt och lite mysigt, inte som alla andra.
Den 24:e väntar en liten påse med marsinpangrisar...
Varje godisbit har fått en siffra på en liten lapp (också tillklippta och skrivna av undertecknat), och Dotra få själv leta rätt på dagens siffra i skålen...
Nedräkningen kan börja:


.... a la FrkU

RSS 2.0