FrkU

Ingen bra morgon...
som har några dagar av mindre bra diskussioner bakom sig... mindre bra upptäckter....

Är trött...
Är trött på att känna som att jag bankar huvudet i väggen och inte når fram.
Trött på att känna att det bara går in genom ena och ut genom andra... inte tas på allvar... inte kunna lita på. Få sitt förtroende trampat på... Utan förståelse för att det faktiskt är rätt allvarligt.

Visst... det är min nivå jag är ute efter... men viss nivå vill jag ha eftersom jag vet att finns det inte så är det ändå till slut jag som påverkas negativt av det i form av sura miner och allmänt pissigt humör. Och det ORKAR jag inte ha... dels för att det är SÅÅÅ himla enkelt att undvika det.

Just nu upplever jag det som total nonchalans... respektlöshet.
Jag har gjort allt för att förbättra saker och ting, speciellt med ny inredning... och detta är liksom tacken. Tacken för allt som fås...
Gång på gång bryts regler... struntas i ... TOTALT... Det ena efter det andra.
Märkligt eftersom ett straff är under pågående... ÄNDÅ fortsätts det att bryta regler, förtroende.
Förtroendet har varit högt, har gått med på mycket och litat på att det följs, de rutiner... men... fi tusan vad ont det gör när jag märker att de ignoreras, bryts, struntas i... och svaret blir "jag vet inte...".

Försöker lägga "bestraffningarna" på en viss nivå... men de verkar inte bita... och jag vill inte bli hårdare... jag klarar inte att ignorera det heller genom att säga "det är hennes val och hon som får stå ut med konsekvenserna..." För det är inte så.. det går ut över mig och jag klarar inte av att skaka av mig det på egen hand. Tyvärr, önskar jag kunde.
Det är för hennes eget bästa.
Många småsaker som nu blir en flod... en massiv flod... och jag blir lika ledsen varje gång...
Mycket för att jag är ensam i det också. "Fighterna" är det jag som får ta själv, tillrättavisningarna..... Inte undra på att det inte längre lyssnas på mig....

Trött... besviken... frustrerad... uppgiven.