Trodde aldrig...

Har numera en sak i min ägo jag aldrig trodde jag skulle ha. Eller rättare sagt två, men den här sista är liksom införskaffad till MIG...
Vi snackar flugfälookalike.... goggles.
Japp ni läste rätt. Goggles..... MEGAstora.
Även om de inte är ens i närheten av ♥ts megaHIGTECHavancerade (som är historia HELT för sig själv, återkommer om dessa....) så är det något jag aldrig trodde JAG skulle ha...

Med dessa och hjälmen (i äkta burberry stil, som är den andra nämnda ovan) så kommer det bästa... Inte en själ kommer känna igen mig på afterski:n sen.

Fast vänta... damn.. kom just på... Min ILLröda (SUPERSNYGGA) skidpants kommer nog avslöja mig... Suck. Fast å andra sidan... alla har ju varit nybörjare NÅN gång, även om de flesta då var 2 äpplen höga. Jag får ta det helt enkelt.
Och med tanke på min privata lärare så gör jag det mer än gärna.
Fast ... om det är så bra lärarande att stanna upp, låta mig passera, för att sen komma farande förbi mig, BAKLÄNGES (och ja, vinkandes...), göra ett snurrhopp, fara ut mellan två granar... försvinna ur min syn, för att sen stå och vänta i liftkön...
Men å andra sidan... det måste ju bevisa att han är komfortabel med att jag tar mig ner för egen maskin utan att behöva hjälpen och stöttande, vilket kanske borde tolkas som att jag lyckats bättre än jag tror/trodde/inser.

Nu är jag nästan fullt equiped alla fall.
Inom kort hoppas jag på invigning.

GREAT BALLS OF FIRE....

One of those days....

Tycker inte om såna här dagar.
Det är inge kul alls och stör hela mitt väsen liksom.

Dagar då alla kläder skaver, klämmer och är allmänt obekväma.
Känslan är som att känna sig som en blobb, en ballong, typ.
Trivs inte alls...
Humöret tryter och jag vill helst vara ifred (tror jag).

Jag gör mitt bästa att slå dessa känslor ifrån mig. För nånstans vet jag att fullt så illa är det inte.

men ändå... varför känns det som att jag svalt en ballong... som nu sväller mer och mer...

NÄE... vill hem, på med myskläderna, krypa ner i soffan under filten och gömma mig från omvärlden.

SUCK....!

Elak???

Har fått lite indikationer på att vissa tycker jag är grym...?
Förstår inte alls...

Jag menar... att fnittra lite åt att Dotra har träningsvärk både här och där, som vi har orsakat är väl inte så farligt....

*hehe...*

Jag menar... det bevisar ju bara att vi visade rätt, att hon gjorde rätt och att hon behvöer det.
Lika bra att visa henne direkt hur det ska gå till menar jag...

Undra om hon hänger med nästa gång.....

Åren de går

En kolle till mig firar ett år på bygget idag.

Vilket gjorde att jag gjorde lite efterforskningar för min egna del vad gäller kombinationer. Det hela resulterade i SJU år...
SJU....
Eh... ok? Vad hände där liksom?
Men det är galet coolt om man tänker efter... och nåt bra gör vi ju uppenbarligen.

För övrigt så snurrar det på.
Jag gör mitt yttersta för att ta plats, sätta ner foten och se till att omge mig med sånt som får mig att må bra. Det tar tid, kraft och ork, MEN jag får massa kvitton på att jag gör sätt, att min intiution var rätt från start.

Funderar lite på framtiden och saker som jag förr kände var totalt otänkbart börjar gro... Sakta.
Av många anledningar.

Det jag har vårdar jag ömt, för det jag har är så värdefullt. Det vi har skapat är unikt för oss båda. Det som sker är magi.
Hjärtat, du tror... och det räcker för mig.

FLÅÅÅÅT....!!

Flåt mig... att jag varit HELT borta de sista dagarna...
Haft lite annat kring mig och sammanfattar det lite lätt kort nu (KANSKE kommer mer sen):

  • Att se hockeyfinal fram till 04:45 för att sen ha glömt fimpa alarmet klockan 06:00 en ledig dag är inte helt jättesmart.
  • Frozen Daquiry SER ut som en snöstorm... hahahaaaa
  • Imse Vimse spindel KAN vara rockig... speciellt iklädd full mundering ski-outfit
  • Sol mot snö är sagolikt vackert
  • Vissa åker helt klart snabbare än andra.
  • Bloody Mary sätter fart på saker och ting
  • det GICK att bromsa... stanna...  YAY!
  • Vet nu hur det känns att bli paralyserad av skräck...
  • Piggdekk får man inte ha vart som helst.... fniss...
  • Man har satt sina spår (hahahaha) om man lyckas få en backe uppkallad efter sig ;)...
  • Vyssan lull kan i vissa fall få totalt motsatt effekt
Mersmak?
OH JA!!!!!!!!
Ska bara övervinna ett och annat först... och inköpa om inte annat.

En av de skönaste kommentarerna: Det märks....!


Lovat...

Insåg igår, under min lilla egentid, vad 2012 är för år, vad för år jag kommer att skapa.
Det finns självklart en massa saker jag kommer att anamma, men framför allt två saker kommer att ha huvudrollen...
  • Upplevelser - stora som små
  • Ta vara på och njut av ögonblicken, stunderna - stora som små, vardag som fest

Det må vara en klyscha, men det hela stämmer... det han säger i reklamen;
livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns.
Jag vill nog gå lite längre än så, att det inte bara är dagarna man minns, utan minuterna, stunderna.
Våga njut av de små små stunderna... Det har jag blivit lärd den senaste tiden, och vad det är härligt att få den instikten... tack för att du finns och "tjatar" på mig... :)


Listan kan göras hur lång som helst.

Och vad gäller just upplevelser så tänker jag ta fasta på det de kommande dagarna... ;)

Wiiiiiii!

Winter....

Minns ni detta...?
Mitt "offer...."?

Hur som helst....
Vart jag vill komma är följande...
Om människan nu ska lyfta på hjälmen för att dricka SÅ KAN DE VÄL FÖR TUSAN HÅLLA KVAR KAMERAN där och ZOOMA....?!
ÄR det verkligen för MYCKET begärt???
va .... va ... VA????!

Ställde frågan på FB igår...
Och fick några kloka svar även om inte ALLA hängde med... (LL som vanligt...).

Men det är sant... jag har ju redan löst det där så sett.
Jag menar... jag har ju en egen hunk redan.
UTAN hjälm... eller ja... för det mesta alla fall...

Så jag kunde luta mig tillbaka i hans famn och njuta av det som faktiskt försigick i rinken... nämligen en sjukt bra match. Där ovan nämnda bidde hjälte minsann... ;)
SPÄNNANDE var det...

En insikt....

jag har nu fått en insikt... Eller ja, inte bara JAG...
Konstaterandet är att... från och med nu ALLTID dubbelkolla med LL om VEM det är HON egentligen menar i sina sms. Hon har en tendens att blanda ihop sina rovdjur...  (som om det inte räcker med felskickande och felstavningar....) förvånade va??

För ibland går det faktiskt inte att vara helt säker på det ena eller det andra.
Som igår....
// Hmm... nu trodde jag att Bj låg och tuggade på en pinne en det var vinden och stooooora regndroppar... //

Seriöst.... Take my word for it... hon ÄR tillräckligt galen för att faktiskt KUNNA tro en sån sak... men jag valde att ända messa tillbaka och skriva:
// Vågar jag ens fråga VARFÖR Bj skulle tugga på en pinne....//

Fick snabb(a) replik(er) (och här kommer NÄSTA konstaterande in "Tips från coachen till er andra:"... när det inom loppet av 5 sekunder plingar sms-signal i min fån och det är från LL så VET man att det är ett felsänt, felskrivet eller dementi-sms...):
//HUH???//
//Faaaaaan//
//BOBBY BOBBY BOBBY//


Så visst är det inte så konstigt att mitt ♥ ställde frågan "vem är det som är sjuk egentligen, Bj eller Bobby, har du kollat det?" när jag berättade att LL skrivit att Bj är lite krasslig.....???
Märkligt nog fick jag bara ett
//Morr...// tillbaka när jag messade och frågade LL....

Min sista dag 2011

Man kan väl säga att det hela liksom småstartade redan på fredagen.
Lämpade av Dotra hos sin far och for sedan västerut ÄNTLIGEN.
Lite jobb några timmar... omväxlande.

Hamnade hos grannen där flera grannar samlats, vilket även var de som nyårsfesten skulle gå av stapeln hos. Måste väl erkänna att det blev några fler drinkar än beräknat. Kvittot på det var nog när ingen av oss hade koll på när vi egentligen kom i säng. Det visade sig senare, tack och lov att det blev tidigare än trott...

De första timmarna den sista dagen på 2011 spenderades på bästa sätt.

Kvällen skulle inledas med en sammanstrålning lite under eftermiddagen så det hanns med en underbar promenad i solen längs vattnet. Hand i hand med solen som gassade i ansiktet. Ljuvligt!
Lugnt och skönt resten av dagen innan mitt fix drog igång.
Fram på eftermiddagen samlades hela gänget för en gemensam promenad fram till Harrys, där det vankades Irish Coffe medan det sedvanliga fyrverkeriet smälldes av i hamnen.
Hur mysigt som helst att sitta tätt ihop och se detta skådespel på himlen ;)...

Gemensam promenad hem igen, till festlokalen där det dukats upp och minsann även bordsplacerats. Hade bra koll på kanske 2 av 17, och hejat på 4 tidigare. Resten var en gåta, men vad gjorde det liksom... Gott gäng, härlig stämning... MÅÅÅNGA skratt.
Det vankades tre-rätters och lite tävling.
Sen SJÄLKLART lite dans... och minsann... hängde det inte på den ena efter den andra ;).... underbart att dela även detta och jag är sååå glad för det.


När klockan slog 00:00 skålades det i champange... i skenet av fyrverkerier... på en brygga vid havet... en kyss... och en till... sen bara tysta beskådande detta mirakel...
drunknade i varandras ögon, tätt sammanslingrade... ett leende...
Stannade upp och bara tog vara på stunden, varandra.
de första minutrarna av 2012

Några timmar senare kröps det ner under täcket... i hyfsat städat tillstånd.


Tack 2011... för allt.
För alla insikter, kloka ord... men framförallt för modet, modet att ge mig ut på den väg som ledde mig hit.
Tack 2011...

Summeringen 2011

Har bestämt mig. Det blir en liten summering bara.
Eftersom jag varken har tid eller lust att väcka ALLA minnen till liv så väljer jag att endast göra detta kort.
Det har lite med att göra också, att det jag VILL minnas faktiskt inte KAN summeras eftersom det inte är slut liksom.

Summeringen blir;
att kunna lyfta blicken och snegla åt sidan... och då se vad som sitter intill mig... gör mig varm. Lyckan sitter där... nära.
Kan inte heller hjälpa att känna att tack vare allt som skett, good and bad, så är jag där jag är idag.
TACK alla ni som varit och är i mitt liv och gör det till den underbara härliga resa jag nu får uppleva.
Att få vara en del av detta är magi... att få höra dessa ord... att få känna så här... och få en annan att känna så här...
Ibland tror jag knappt att det är sant....  men det är det, i allra högsta grad... och det är MITT.

2011 har varit ett omtumlande år, mer än nånsin... fast denna gång omtumlande på ett bra sätt, eftersom allt har resulterat i lycka till slut.

Och jag kan lova er... den sista dagen på 2011 KUNDE inte börjat så mycket bättre... :)

Första januari tjugohundratolv...

Hej hej bloggen...

Ledsen att jag varit lite frånvarande ett tag. Lovar att återkomma med liten uppdatering inom kort.
Det har liksom varit lite fullt upp, förutom idag som har spenderats i soffan förutom en promenad i solen....

Trött och seg men utan andra efterdyningar...

Kram så länge...!


Note to self....

En note to self.... eller tips från coachen, välj själva:

Börja INTE fundera över en årskrönika, läsa ett år gamla blogginlägg, väcka massa minnen och försök sortera allt detta en timma innan läggdags!

Ickesomna kommer som ett brev på posten sen, trust me.
YIKES...
snurr snurr, kunde nästan höra kugghjulen gnissla i de ytterst små tankepauserna i min skalle.

Så.. är vi överens?
Låt sånt vara om du har tänkt somna inom nån timme efter du lagt dig.

Valde att muskla ikväll, packa, förbereda och näcka granen ikväll istället.

Hoppas att det hjälper.

Kram till er alla...

Ger vika

Trevlig syn som mötte mig när jag till slut valde att tassa ut sängen...
Det var liksom lite mörkar i vardagsrummet.

Kan säga att jag är tacksam att jag har grejer ståendes på golvet under fönstret därute, de har hindrat väggen från att slamra rakt in i fönstret.

Är det inte regnande takpannor är det väggar som ger upp..

God morgon...!


Krönika eller inte....

Några få dagar kvar på detta året.
Sitter och funderar lite över en sammanfattning, en kavalkad, en revy, eller kanske mer en krönika.
Jag har inte bestämt om eller hur eller när jag kommer att skriva en. Problemet, eller ja, det är väl inget problem SÅ... 2011 har varit ett OERHÖRT händelserikt år. PÅ måååånga sätt.
Och att sammanfatta det blir inte helt enkelt.
Det har ju liksom varit ett år som har gett mig både oerhörd glädje, faktiskt mest, men också sorg och besvikelse.
Rent spontant blir jag nästan förvirrad när jag tänker tillbaka på vart jag var för exakt ett år sen, hur mitt liv såg ut, och hur mitt liv ser ut idag, vägen hit.
Denna ROCKY road...

Så... låt mig fundera lite till...
Årskrönika eller inte. Kanske jag plockar några av godbitarna från bloggen (som iofs är lååååångt ifrån allt som skett).
Det är ju också så här; jag vet inte om jag VILL dela med mig till alla heller...

Summan är alla fall... Där jag är idag, vill jag för mitt liv inte byta bort. För det är så här, det är MIN tur nu.

Min dröm, min saga...

Vill passa på att sända en tanke och minnas Nemo... söta goa...
Hoppas att du mår gott och ser ner på oss och ler...
Det är ett år sedan du lämnade oss, och du är saknar. Din skylt sitter kvar på Dotras dörr, din tavla hänger på samma ställe som förr...


Ett tu .... tre....

Vanlig dag.
Det är det idag.
Inte för mig. Jag jobbade hemifrån några timmar.
För vissa blev det pannkaka, men planerar man inte bättre än så, kan jag inte mycket göra.

Vill hylla tekniken lite.
Perfekt bild, ljud och lätt. Ett klick här och så vóila.... film.

Verkar som att nyår är settled. Eller inte.... Det märker jag nog när dagen kommer. Oavsett är jag redo och så tacksam. Det kommer bli en att minnas oavsett vart det blir. Och det är mycket tack vare sällskapet.

Innan dess väntar lite annat fix.
Jag SKA ha tag i ett par löpartights i MIN storlek, det var då själva f*****n....

Önskar alla er som läser en sköööön vecka...


och snälla... SLUTA MED DESSA förbaskade smällare och raketer... det är inte kul för NÅN.
Tänk på de stackars djuren....

Snacka om att bränna upp sina pengar och samtidigt ge bara lidande åt våra fyrbenta.

En annan dag...

Sitter med lite alla möjliga känslor invändigt. Märkligt att det alltid ska bli så här i dessa situationer.
Undra vad det betyder?

Vill inte tolka eller analysera utn väljer att nu bara "rida ut stormen".

Lite kompletterande av Dotras klappar idag.
Minneskort och lite sånt. Fick även fatt i en jacka till henne, så hon kan sluta ta min...

Värme från hennes ord senare ikväll finns kvar inom mig. Jag är stolt och glad för att kunna göra det för henne, att HON märker det.

Jag kämpar vidare.

Snart, snart... :)

Magi...

Vilken dag, vilken kväll.
Underbart att bara få vara, som man vill.

Kommer inte att skriva om allt, väljer ut några av alla godbitar bara.

Tomten hade varit även hos mig under natten och jag fick öppna paket i sängen. HUUURRA vad jag blev glad. Har uppenbarligen varit väldans snäll heeeela året... FNISS....

Grötfrukost som sig bör, med tillhörande skinkmacka...
Sen lite mys och sakta fixande inför lunchen, dagen till ära som alltid finklädda, allihop.
Gästerna kom och det vankades mumsigt julbord... Ett par nubbar till det och vi åt sakta och länge.
Lagom till Kalle kröp vi ner i soffan och jag fann mig inklämd mellan Dotra på ena sidan och CK på andra. Trötta och mätta... Dotra smög in sin hand i min och där satt vi hela denna måste-timme.
Vår egna tomte delade ut klapparna och glädjen var stor.

Resten av kvällen spenderades i soffan. Inga måsten, inga krav. Bara gott att dricka och mumsa på. En omgång alphapet avklarades (med mig som vinnare OF COURSE...) bland mycket annat.
Högläsning och många skratt.
Och ett konstaterande att mina köttbullar var mer än ok... ;)

Magi.

Trött, belåten och underbart nöjd, MER än nöjd, somnade vi sen.

TACK för att denna stund...
Lycka.

GOD JUL



HA det helt underbart.... För det har jag...
Lyckan är total....

Tomten kom tidigt till mig ;-)
Traditionsenliga grötfrukosten intagen
Myser

Dagen fortsätter och jag kan inte sluta le....

GOD JUL!


Varför liksom...?

Har varit lite ettrig idag...
Dock är det faktiskt inte mer än rätt. Jag försöker att inte bry mig, försöker se det som att var och en gör som den vill, är som den vill och tycker vad den vill. Men ibland känner jag att gränsen är nådd, och det är definitivt när andras brist, oförmåga, oförnuft, egoism, lathet eller vad det nu må vara sätter mig i en sits där jag får rensa upp, ger mig merjobb, skapar stress för mig...!
DÅ är det inte ok längre...!

Jag bara hoppas att what goes around comes around....!!!

Bitter? Inte det minsta!
JAG är kapabel till att lösa saker
JAG är villig att göra mitt yttersta
JAG tar ansvar för mitt

Gnällig? JA, men med all rätt.
Ibland rinner det över...

Kanske bäst att krypa i säng nu....
Och tacka min lyckliga stjärna. För vad jag har i mitt liv...


Stryka

Känns lite bättrigare idag.
Tack och lov.

Sömnen infann sig snabbare igår. Utmattad med ena armen kring en läsande...

Stryker en massa saker från min lista och jag måste säga att den har hjälpt. jag har visserligen inte MINDRE saker att göra men eftersom jag placerat ut dom på en lista, när jag ska göra dom, så flyter det liksom på och jag är helt säker på att jag kommer hinna med allt, med råge.

Jag har svårt för den här tiden... och jag är inte ensam om det, vilket i sig är skönt. Eftersom det inte finns krav eller förväntningar från varandra. Vi bara gör det vi känner för, fixar det vi känner är ok.
Och DET, mina vänner är underbart. Fördelningen liksom bara är där, det flyter på.
Det finns förståelse, en uttalad sådan och stödet på dagen vet jag kommer finnas där.
Jag är inte ensam i det...


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0