FrkU

Dotras sköna ord idag. 

Dagen då vi tog avsked för nu.

Otroligt tungt för oss

Smärtsamt att ta farväl, lämna rummet för sista gången 

Du var högt respekterad i din kår, det fick vi många kvitton på idag.

Din heder var hög, ditt anseende otroligt stort. 

Stolt är vad jag är, och kan jag bara göra hälften av det du åstadkommit är jag oerhört glad. 

Min pappa, vår stolthet 

Tack.... Och svinga allt du kan med änglarna... Och kanske en styrdans eller två...

Älskar dig!

Igen.

Du fattas mig.

Orättvist.

Du ska vara här.

Du skulle vara min pappa massa år till.

Du skulle vara morfar massa år till.

Tårarna vill inte ta slut.

Varför var det din tur.

Du

Fattas

Oss

Mig

Älskade pappa

Älskade morfar

Du borde vara här.

Orättvist!

ATT det ska vara så härligt lockande med skor.
Kan liksom inte låta bli...

 

Rensningen i höstas... har liksom gjort sitt.
HEEELT galet, men SOM jag älskar dessa FYND... 

Nu ska jag bara komma ihåg att lära mig KOMMA ihåg ATT jag har dom....

Här är en bild på 1 av de 2 senaste paren.... 
LOVE them....

 

Jodå, jag lever allt.
Hösten har varit... man kan säga hyfsat turbulent. Bloggen är det första som får ta stryk. Orkar inte, hinner inte, vill inte och ... ja, glömmer bort emellanåt.
Även andra sociala medier har fått på foten. Har helt enkelt valt att fokusera på mig och det som är IRL liksom. Mig, mitt hjärta och min Dotra.
Nytt år är det och det är spännande och lite läskigt. Jag känner i magen att det kommer vara mycket som händer i år. Det har rivstartat lite redan.
- Alpresa, en vecka med goda vänner. En veckas SJUKT bra skidåkning och jag känner mig som värsta "schlaaalom baby, schlaaalom..."
- 2 besök på Systemet = 2 "har du legitimation..."

Jo ja tackar ja... haha... eller nåt.

Hur som helst, jag lever och har fullt upp.
Bara så att ni vet.

KRAM.

... vad det blir få inlägg här.

 

Hmm... vad har skett sen sist. 
Tja en massa faktiskt.

 

Medicin är numera ett inslag i mitt liv. Konstaterad lätt ansträngingsastma resulterade i en inhalator att använda vid mina löprundor. Jag hoppas att det hjälper. Blir helt vansinnig av känslan att inte få luft, "inte orka"... när jag VET att jag BORDE orka. Borde fixa på bättre tider.
Trots illamående av utmattning samt håll under sista delen av senaste rundan blev det ett årsbästa vad gäller minuter per kilometer, som är det som jag räknar. DET mina vänner kändes som en liten seger, äntligen på rätt väg liksom.

 

Vardagsrutinen är igång, fast ändå inte.

Vi har varvat med lite extra krydda och det är helt ljuvligt. Man kan säga att vi gör det bästa av oss liksom.

 

Satt häromdagen, såsom så många gånger förut, och läste igenom gamla mai. Eller ja, inte SÅ gamla, men ändå. Mail från första tiden med ♥...
Sitter och ler hela tiden. 
I och med att fånen snart ska uppdateras passade jag på att rensa bort en MASSA bilder, vilket resulterade i att jag tittade även på gamla bilder jag tagit med fånen.
ÅHEJ vilka minnen som kommer, och vad påmind jag blir om alla resor.
Berlin, Stockholm, Hemsedal, flygturen med Dotra, Hemsedal igen och igen, Kreta, Turkiet, weekends, klättring, bryggmys, hemmamys, hemmalyx... you name it...

Mitt råd till er som har det lite travelt.... ta en stund och titta igenom gamla bilder, läs mail som ni sparat. Kan garantera att det även hos er sprider sig en värme, en glädje...
om inte... kanske den här videon kan skänka ett leende....

 

Puss på er....!

 

Dotra är utomlands... ja, utan mig... och sin far också för del delen.

Fast nej, inte med BARA vän. Ni är tossiga om ni tror att jag för mitt liv skulle släppa iväg en 15-årig dotter inklusive lika gammal kompis SJÄLVA utomlands. De ska vara glada om de ens får åka till närmsta storstad själva... 
Tro mig, jag sitter redan NU och laddar argument för att INTE släppa iväg henne på den "obligatoriska" Magaluf-resan sista året på gymnasiet... Speciellt sedan jag i år hörde smeknamnet på orten... Raggamuff... HUUUGA!

 

Nej, hon är med... hmm... hur ska jag uttrycka det... några som betyder oerhört mycket för henne, och som hon betyder mycket för. De har växt upp tillsammans och är väl som en familj, inte mycket som skiljer alla fall. Tack söta ni för att ni bjöd med henne, för att ni tar er till henne som ni gör... för att ni bryr er om henne... guld värt för alla.
Som den goda Dotra hon är har hon varit flitig med sms där hon förklarar hur varmt och gott det är, att de ligger vid poolen, badar i havet, lapar sol och shoppar... samt en och annan bild på en vacker strand, poolhäng etc. JÄTTEkul att få när man själv sitter på kontoret och det SPÖregnar ute... TACK älskade Dotra... TACK.

 

Skämt å sido, för hennes skull är jag sjukt glad. Sista veckan på sommarlovet, och få spendera den på det här sättet... Helt sagolikt.
Pratade med henne igår och det gick inte att få en syl i vädret, hon hade SÅ mycket att berätta... Söndag kväll kommer att bli en lyssnakväll, helt klart. Saknar henne lite nu, även om hon bor hos sin far varannan vecka sen mååååånga år. Pratar ju alltid med henne varje dag då, och vi ses då och då, eftersom hon tassar hem till oss efter skolan och ibland ännu är kvar där när jag kommer hem.

 

JOBBveckan är avklarad.
Gått fint, förväntade mig inget heller.

 

Minns ni att jag sa något om denna sommars tema? 
Bra... kan nämligen uppdatera er på detta... Förutom de sedvanliga blåmärken (idag på höger armnbåge, insida höger lår, insida höger knä, utsida vänster lår, baksida höger vad osv.) så har jag lyckats få ett under foten... Ja, UNDER...

Titta bara:

Häromdagen bestämde jag och ♥ oss för att ta en terränglöprunda... vid havet på klipporna... FIF*en, så trött jag blev... Upp och ner, hopp, skuttande, över sten... över klyftor, genom snår... in i skogsparti, hoppandes över rötter...

SJÄLVKLART låg en sten JUST där jag satte ner foten... och AJ vad ont det gjorde. Men, sånt händer.
Vi höll på i 50 minuter... Sjukt kul och väldigt bra träning... rekommenderas.

Har ökat dosen efter sommaren igen. Löpning har det blivit, klättring, paddling och cykling, men inte så mycket mer. Core, terränglöpning och gympass de senaste tre dagarna.
Det känns i kroppen... den där sköööna träningsvärken som påminner mig att jag sliter.... Underbart.

Nu är det HELG... egen helg men kärleken, som gjorde så här gullig när jag bara ville ta en skuggbild på oss i somras... underbara man.

Tjing på er...!

Hej hopp

 

semestern är över och första dagen at the office är snart avklarad.

 

Lite av det som avverkats under årets sommarsemester är:
- Toppbestigning

- Champangeprovning

- Badtunnebad

- Ostronätande (FIRST time...)

- Havskajakpaddling

- Tältcampande

- Scenarbete (med RIKTIGA roddare....)

- PAAAAARTY i kvadrat

- Kattgos

 

med mera...

 

Pics kommer... och kanske lite mer utförligt om något of the above...

 

Skulle vilja slå ett slag för en grundläggande sak som hållning...

När sommaren är här och fler människor rör sig utomhus syns det tydligare än någonsin. Jag pratar om människor utan hållning. Som liksom ha säckat ihop, så ordet potatissäck bäst beskriver dom.
Kvinnor, män, ungdomar (mest skrämmande), tjocka, smala, korta, långa... spelar ingen roll. 
Axlarna faller fram så deras ryggar liknar Ringaren i Notre Dame i unga år... Resultatet blir en mage som trycks ihop och liksom faller fram, och expanderas. 

Resultatet blir följande:
- Du ser kortare ut är du är

- Du får större mage än du verkligen har

- Du utsrålar osäkerhet och loj

- Din rygg kommer att skapa dig många problem

 

Ja, jag vet att många ÄR osäkra både i person och i sitt utseende, och trust me, jag vet precis att det är välidgt lätt att göra just så krypa ihop för att inte synas eftersom man inte känner att man duger.
Problemet är att du syns ännu mer eftersom sättet du rör dig på är onaturligt.

 

Mitt råd är :
STRÄCK på dig...

I alla lägen....

 

Du kommer att avlasta ryggen, som kommer att tacka dig längre fram.
Dina kläder kommer sitta SÅ mycket snyggare.

Du kommer att stråla säkerhet och pondus

Din längd kommer till sin rätt.

 

Fram med bysten

Bak med axlarna

Sträck på dig

In med rumpan och magen

 

Vi måste komma ihåg att vi lämnat apstadiet för lääänge sen och är inte längre skapta för att gå som gorillor. Vi är skapta för att sträcka på oss...

Så en deal inför sommaren...:
LETS sträcka på oss...
Be proud of what you have...
Och är du inte det har du 2 alternativ:
1. sträck på dig ändå och låt omvärlden TRO det
2. Gör något åt det, det är inte försent för NÅGON, man måste bara förstå att det handlar om en förändring av din livstil och det tar tid så TÅLAMOD.

 

Kom igen nu.....
Ni kan....

Hej läsare... vem du än är.

 

Aktiviteten är låg här, jag vet det.

 

Sommaren kommer och mycket med det.
Tiden som finns varje dygn har jag fyllt med allt annat än min blogg, och det med rätta.

Ville bara titta in och säga att jag har det bra.
Är lycklig och mår gott. Ser sköna resultat av mitt slit och kämpande, på många sätt.

Sänder en tanke till andra som har det lite struligt, som liksom hamnat lite i kläm.

Styrka till er...!

 

 

Och så var det detta med min sommar... och hur den skulle se ut... Jag fortsätter i den goda andan... I give you, my knees...

 

 

Det är tydligt vilket tecken den här sommaren kommer att ha, med tanke på den här inledningen.

 

Pratar om detta med att vara aktiva... det sätter sina spår...

Se här bara...

 

Försommar... smaka på det ordet. Sitter rätt skönt va?

Jag älskar de ljumma kvällarna då vi kan sitta ute... göra saker tillsammans utomhus.

 

Det har varit rätt intensivt den senaste tiden, vilket sätter sina spår. 
Bonusdottern tog studenten och självklart har detta firats med allt som hör till. Jisses...

Vädergudarna har varit på vår sida och den svenska flaggans dag spenderades med hjärtat. Åh, vilken helt sjukt bra dag...

Fick sova länge då golfträning stod på schemat för vissa...

Så snart hemkomsten aviserades sattes resten av dagen i rullning. Det vankades klättring, ute.
Vi har ju lyckan att bo nära, NÄRA havet och alla dessa klippor. Det finns en del leder utmarkerade och förbultade (bultar för säkring är uppe och klara att användas), så vi tittade ut lämpligast.
2 ryggar packades, den ena med all utrustning så som rep, karbiner, klätterskorna, kilar, repbromsar, klätterselar och quickdraws, och den andra med extrakläder, fika, kikare och vatten.
Upp på cyklarna och så iväg.
Helt galet underbart... (och lite pirrigt... både att hänga fritt och sen vara den som säkrar....) längst ut på en klippa spred vi ut oss och spenderade flera timmar på plats. Klättrade, fikade, pratade, klättrade och bara mådde allmänt gott.

Cyklade hem och såg till att få en skön kväll på terassen med grillat och gott vin.

Att vara aktiva tillsammans ger så mycket utbyte. Att umgås och trivas tillsammans, att trivas med det man gör tillsammans, det är bland det bästa som finns.

 

Och ja, en och annan skråma blev det, men naglarna höll ;)....

 

Några pics:

 

 

 

Hallå tiiiiiden.... vart tog du väääägen....??!

HJÄLP... det är NÄSTA vecka studenten är... det är EN VECKA kvar....!

HUR gick det till?

Det var ju FLERA veckOR kvar.... juh... Jag hade ju TID på mig.

 

Suck... 
Det är bara att sätta fart och fixa det som fixas ska och bör.

Hur kom juni till att bli en stor månad liksom? Student, midsommar och konfirmation...

och jag undrar varför jag sover oroligt...? KAN det ha med detta att göra måntro? Behöver inte direkt vara kärnfysiker för att räkna ut det.

 

Ja just det... I helgen gjorde jag något (igen) för första gången. 
Kan låta som en bagatell, baggis för många, utom för er som verkligen känner mig. Jag har kört med släp... och inte vilket som helst... en båttrailer... den är LÄNGRE och bredare (jooohooo) och skramlar mer (så de så) än en vanlig kärra...!
Den ångesten.
Men ... överlevde... och firade med lots of skumpa i solskenet.

 

Hej då helgen... vi ses om 5 dagar igen.

Men...

 

hjälper det verkligen att bränna upp en bil för att man är arg på någon?

 

Och stå inte och gnäll över att brandmännen inte kommer och släcker era bränder, som ni startat, när ni väljer att kasta sten på dom...? Hur tänkte ni där?

 

Våld löser väl inte det här?

 

Snälla tänk efter lite....

GÖR OM GÖR RÄTT...

 

Förstår er frustration över arbetslöshet och så... men att slå sönder någon annans egendom ger inte dig ett jobb, ger dig inte mer pengar. Alla bränder kostar pengar... skattepengar... som DU får betala genom högre skatt och mindre ersättningar... och JAG. Du får ÄNNU mindre pengar.

Trist... trist... trist...