Egentid

Egentid...
Bitterljuvt!

En del av mig älskar det... Planerar.

Men när tiden har gått kommer det... Påminnelsen om hur det var... När egentiden inte var "självvald", tidsbegränsad.
Kan slå bort det där onda, dumma utan större problem. Jag vet ju vad som väntar om en dag eller två.
Men ändå, jag minns.
Och det kanske är just den smärtan som gör att jag vårdar, ömmar och uppskattar det jag har...
Vilket i sig är positivt... Jag tar inte det jag har för givet, och jag vet, känner, att det inte är så från andra hållet heller.

För det jag har är... Magi.

Min kärlek hittade hem...
Och där ingen, allra minst jag, trodde den skulle finnas...
Därför, gör jag allt för att vårda den, med mitt liv...

Min familj är mitt allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0