Klyftor x2
Ännu en helg har passerat.
Och jag måste säga att den blev på många sätt ovanlig, fast kommer att gå mot att vara vanlig.
Efter en URSKÖN löprunda på lördag förmiddag (Personbästa IGEN) vankades det shopping med Dotra. Även hon på ett skönt humör. Vi myste och njöt av några timmar tillsammans.
Längre västerut väntade en helt sagolik middag... Du milde. Pata Negra (grillad), ugnsbakade potatisklyftor, dipper och sallad på smörstekt sparris, avokado och sallad. SOM vi njöt... Som JAG njöt... Att stå där, vid köksbänken, mellan två generationer, Dotra alldeles i närheten... Pratandes, skrattandes, skojandes. Se henne le, finna lugnet.
Och nu vill jag ge kocken en stoooor eloge... Inte bara lagades det en helt underbar middag med tillhörande efterrätt, fixandes med tilltugg efteråt, installation, så genomleds Mello för vår (Dotras) skull... Tack mitt hjärta... Tack...!
Somnade gott framåt natten, vi alla.
Söndag morgon... Trots tidigt vaknande klevs det inte upp förrän framåt förmiddagstid. Mysigt... Kaffe på sängen, lite alpint. Det var tyst i resten av huset... Härligt!
Storfrukost serverades, njutning. Lugn...
Lite ändrade planer hastade oss iväg och för att göra en lång historia kort så hamnade jag i nästa klyfta... Eller gap som det faktiskt heter... Djävulsgapet för att vara exakt. Måste erkänna att det var liiiiite skrämmande att gå under dessa megastenar som liksom kilat sig fast i gapet...
Men vilken utsikt... Älskar havet mer och mer för varje dag!! Sommarplaner lades upp, klätterväggar tittades ut till exempel.
Efter fish n' chips (hemlagat så klart) spenderades resten av kvällen tätt ihop i soffan. Trötta, nöjda...
Som sagt, en helt ny sorts helg, som jag ser fram emot blir en vanligare helg.
Kärlek till er..!
