FrkU

Känner mig rastlös.
Inombords.

Vet inte varför.
Det far omkring så mycket känslor inom mig nu... och det händer så mycket att jag är rädd att jag bara springer på utan att faktiskt stanna upp och njuta av det jag faktiskt har.
Fast å andra sidan har det varit stunder som jag velat springa ifrån, dagar som jag bara velat ska passera utan att märkas... snabbt.
Men de har de nu.

Det är stunder som dessa som jag plockar fram bilder. Ser på dom och känner en oerhörd lycka, ler. Och ler igen för att jag faktiskt kan le åt bara en bild. Bara en bild gör mig varm och liksom får mig att tänka till, stanna upp, påminner mig.
Uttalade några ord igår som jag lovat mig själv att inte göra... skäms lite för det.
Men det mottogs bra...  ska ändå inte säga så... man får inte det.
Även om man känner så.

Fast om man är rädd så måste man väl få säga det? Eller är rädd är fel ord. För det är jag inte, utan mer... ÄSCH... kan inte förklara.

Hur som helst.

En passus till mig själv att rycka upp mig... stanna upp... och inse... ta vara på...
♥ ♥ ♥