FrkU

Fredagen inleddes med ett Gleerathon med Dotra. vi matade igenom ett helt gäng avsnitt och mumsade fredagsmys. Detta efter att vi kört en rejäl omgång på gymmet. Måste säga att jag är stolt över henne. Hon kopplar övningarnan direkt och kämpar, det syns att hon VILL lära sig. Vi körde nästan samma pass fullt ut, med lite chins och armhävningar bland annat.
Härligt!!

Vaknade upp superpigg och med ett härligt humör.
Dagen gick åt till att städa och fixa lite.... inhandla inför Dotras TacoMellokväll med kompis.
Vi vuxna spenderade kvällen hos bästaste LL med rovdjur, där vi avnjöt en SUPERnajs tvårätters... gott vin och sen en massa spel. Med andra ord en KANONERSkväll...
Sent om sider stöps det i säng... och TJENA vad trött jag var när jag vaknade... URK!!!

Tacksam att få kaffet serverat... macka fixad.
Efter några timmar så blev det till slut människa av mig också och vi drog iväg för att fixa en liten leksak åt ♥ ... JA, klart man MÅSTE ha sånt. Och jag kan inte mer än hålla med. Ska bli hejdlöst kul att få se resultatet sen, att liksom få vara med.
Strosade runt och njöt av tillvaron.

Efter en skön promenad på Strandis vankades det middag, också signerad ♥.
TACK!

Nu väntar en vecka som jag har lite mixed emotions inför.
Jag gör mitt bästa för att hålla igång....

Jag vet vad jag har... jag vet.
Magi... ren och skär magi.
Vissa mail sätter sådana spår i mig ... finner inte ord... "när jag blundar...."


Och nu kommer en undran.... varför bloggar jag...?
För vem liksom?
Vem vill jag ska läsa...?
Vilka är intresserade av mina dagar... mina tankar och funderingar?
Kanske jag bara ska blogga när jag verkligen funderar över nåt och inte alls när det är vardagshändelser i mitt liv.
Funderar och rådgör med mig själv. Känner inte samma flyt i mitt skrivande längre... blir ofta framtvingade inlägg "bara för att"...



Jag vet ju att jag hade en anledning till att blogga när jag startade upp den här bloggen. För ventilera, för att inte gå under. Men nu... nu är det inte så alls längre.
Det återstår att se hur länge det finns liv i den här bloggen.... kanske det är dags att byta bloggnamn? Som en markering, för ett nytt liv... en ny tid, en ny känsla, mitt verkliga jag.
jag vet inte.... än.