FrkU

Nej, jag gör inte det, hittar nån bra rubrik till mitt inlägg.
Ett spontant sådant... precis som känslan som föll över mig från klar himmel. Känslan, insikt, tankar.

Vet varifrån de kommer och varför.
Och det är svårt. Det gör ont. Insikten är inte kul.

Detta handlar inte om mitt förhållande eller mitt familj eller mitt älskade ♥. Han gör allt för mig...!

Detta handlar endast om mig och mitt ickevarande. Vad jag inte är, vad jag inte gjort och vad jag gjort.

Det var otäckt att känna det bara smälla till så där...
Förstår att det blev en chock.

Försöker nu vända på det.
Inte så lätt, mycket är försent. PÅ tok försent. Mycket kan jag inte påverka.

Ska göra mitt bästa och göra som ♥ sa:
"Man ska inte gråta över spilld mjölk"...

Kan man stanna tiden?