En löptur...

Ger mig mycket....
Väldigt mycket. Ibland mer än jag önskat men det är en annan historia.
Det jag vill belysa idag är ett problem....

Under löpturen formuleras en massa bra blogginlägg inne i min hjärna. Massa fyndiga uttryck, häftiga spekulationer och andra skrivbara saker...
UNDERBART!!! Hela hjärnan liksom sprudlar och har sig....
HÄRLIGT...

Ända tills jag kommer hem...
Då blir det... BLANKT...
Jo, det är sant. Så snart jag stannar av, checkar tiden, stretchar.... så är allt PUTS väck.
Kan komma på det längre fram på kvällen sen, när jag lagt mig, att "just det ja.... kom ju på massa bra att skriva om.....".

Överkokt hjärna?
Åldern?
Eller bara allmänt blond?
eller nåt annat....?

Nån mer som känner igen sig?

Skulle ju vara trevligt att delge er allt det där galna, härliga som tar form i min hjärna under löpturen... men jag VÄGRAR blogga under tiden.
Har FULLT sjå med att hålla koll på fötterna, andning, andra folk (speciellt de som missat att vi har HÖGERregel i det här landet sen ett ANTAL år tillbaka... morr), min sten osv....

Är alla fall nöjd med att spendera 45 min i löpspåret (totalt med ombyte och stretch) istället för 45 min vid nån trist dokusåpa. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0