FrkU

tror jag knappt är sanna ibland...
men det är det...

Fast jag väljer att inte skriva det här.
Inte än... av respekt antar jag.
Även om jag inte får det så ger jag det. Antar att jag nånstans hoppas att det kommer att gagna mig i framtiden. Precis som det gjort för andra.

För även om jag inte får respekt så tänker jag inte agera respektlöst tillbaka. Det ger mig inget.

Och det som jag skulle vilja berätta, berättar jag i ord  till de som jag verkligen vill ska veta. För det är smått otroliga saker... underbara saker... små små händelser som fullkomligt gör mig knäsvag.... bubblig inombords... tokleende...

Men framförallt... LYCKLIG!!!

För det är smått otroligt...