FrkU

bar...
verk...

Bägge orden kan användas för att denna helg ska få nån sorts beskrivning.

Efter mycket om och men landade jag på plats... kunde börja varva ner för mig själv en stund. Fixade lite käk, mycket uppskattat.
Och faktiskt blev det lite Idol... och som vanligt rosades de som vi sågade och tvärtom... det slutade med att vi övergav tittandet.
Tröttheten tog verklilgen överhanden och det dröjde inte så länge förrän jag slocknade (jaja, med viss fysisk hjälp) i soffan. Slumrade nog en bra stund och lite lätt förvirrad vaknade till liv av signal som pockade på uppmärksamhet. Släpa sig upp till kojs och sov vidare... välbehövligt vill jag lova.

Dagen efter vankades det träning minsann. 4 var vi som invaderade ett nytt gym....
Men jag är inte i form alls. Ont. ont.... ont. Med tanke på mitt knä valde jag att köra lite på egen hand medan de andra testade löpbana, frivändningar och andra benövningar. BOOOORING....
Fick lite brythjälp alla fall, bända loss ett gäng muskler som inte satt där de skulle. OHEJ vad ont jag fick i efterhand.... knappt rörbar fick det knapras lite tabletter för att överleva kvällen.
Kvällen ja... vilken härllig kväll.
Grillen tändes... vännerna kom... yngre förmågan stannade kvar.
det vankades härlig mat, gott vin... spel.
Det ramlades in ytterligare en yngre vän, för att sen komma en till. Den sistnämnda med bubbel minsann... Så det vankades nattbubbel... LÖVELY...!

Kan säga att vakna morgonen därpå var mindre kul... rent rörlighetsmässigt alltså. det var knappt jag kunde rulla runt  i sängen, byta position liksom. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Men att ta det lugnt, inte ha bråttom upp, gjorde nog susen. Halva dan hade visst gått (enligt vissa) när det kröps ur sängen. Det vankades finfrukost...
Solen sken och efter några timmar insågs det att för att ens kunna komma igång lite och fått gjort nåt var det frisk luft som behövdes.
vandringstur på soldränkta klippor... i friska vindar... i en timma... DÅ minsann... Vaknade knopp och kropp till liv.
Resten av dagen ägnades åt lite fix och trix... i den mån det gick.
Kvällen spenderades utan många knop. Bara i ett dis av... ja... det finns knappt ord att beskriva det hela. Så jag låter bli.

När ögonlocken till slut inte orkade hålla sig upp längre, kände jag mig laddad inför veckan. Även om det är stökigt ibland, så det är stunder som dessa som gör att man orkar... var det nån vis som sa till mig ;).
Stökigt är det... och än så länge håller jag vissa bitar inom mig, men kommer ganska snart att öppna upp mig mer. Av många anledningar. Fast inte här, utan de som står mig närmast.

Bästa inköpet i helgen...  - min thermomugg som håller mig sällskap under långa resan till kontoret. Eller om det var fårullsplädarna som placerades i soffan... eller värmekudden som man håller i handen efter man knäckt en metallbit inuti.. WOHO...!
Svårt att säga... men jag vet att båda kommer att ge mig många härliga stunder framöver.