FrkU

Kämpar hårt med olika bitar i mitt liv just nu.
Brottas med tankar, känslor, önskemål, händelser på de flesta planen i mitt liv.

Mycket är bra saker, många är mindre bra.
Dock har jag valt att inte dölja detta för de som står mig närmast. Jag har öppnat mig, pratar och förklarar.
Även om vissa saker är FRUKTANSVÄRT svåra att prata om.
Även om jag skäms över en del....
och även om en del visar att jag inte är den där supermänniskan som jag försökt ge sken av så lång tid.

Så skönt det är att ta bort alla skärmar... att veta att jag inte behöver ge sken av att allt är perfekt... att känna att jag kan komma hem och vara lite nere, trött, inte sprudlande och att det finns en förståelse för det. Det kommer en kram, uppmuntrande ord osv. Vill jag prata om det just då, får jag det, vill jag inte är det också ok. Att bara finnas där är nog och den vetskapen finns. Det är ok att jag stänger av mig, blir tyst...

Jag kämpar vidare med mina inre demoner... med det där som skaver och sätter taggar i mig. Som ger mig drömmar om nätterna...
Som det sas till mig härom morgonen efter en natt full av märkliga drömmar - "vad försigår egentligen därinne i den där lilla skallen....?"

Ja du, DET undrar jag också... ibland verkar det som att det är nån annan som sitter därinne och styr... liksom.