Oreda

Har massor att skriva om...
Men ändå inte...

Beror på att det är stökigt...
Det är många känslor som flyger och far...
Kan inte reda ut, hålla fast.

Jag har en lycka...
Jag har en sorg...

Lyckan blev större tack vare ord... tack vare öppenhet och mod. Mycket som jag fick svar på, klarnade. Lossnade.

Taggen finns dock där. Gnager... stör...
Skapar rädsla.... oreda.
Tankarna finns där.... funderingarna... undran.

trots "du är allt jag nånsin velat ha"

Märkilgt...
För JAG vet ju... vad min vilja är...
och det kanske är just därför det blir så här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0