FrkU

tjejer på en och samma gång...

Har ju helt missat, eller ja, inte missat men alla fall inte hunnit med, att blogga om mitt race.... VÅRRUSET närmare. Kan väl tyckas att det var ett bra tag sen nu, men alla fall.

En av oss alla på kontoret kom på den briljanta idén att rusa lite, vilket jag självklart hakade på direkt. Sträckan passar mig eftersom det är lika långt som jag kan förmå mig att springa, om det ska springas alls liksom.
Sagt och gjort, vi blev ett gäng på sju, varav 3 gravida.
Kakan var väl lite lätt avigt inställd till hela grejen. Men med tanke på att jag lyckats få med henne ut EN gång på en runda så gjorde jag mitt bästa att övertala henne att även detta skulle SPRINGAS igenom och inte GÅ, med de andra. Och jo, jag lyckades.
Efter lite övertalning hamnade vi i fålla ett, de som springer under 30 min, efter starka påtryckningar från en veteran i gruppen.
När starten gick var det mäktigt att se 5 500 kvinnor guppa iväg liksom. Och då förstod jag vad veteranen menade... det rörde sig saaaaakta fram i grupp ett... trots att den var avsedd för de som vill hålla lite fart.
Vi fick ta ytterkanten, jag, Kakan och en av de andra i gruppen, S.
Kakan hängde på bra, men eftersom jag fått löfte om att jag inte behövde vänta in henne denna gång så sprang jag på....
Under banan hade jag ett par nära döden upplevelser... Speciellt vid 4 km, då jag inte ALLS tyckte att det skulle vara EN HEL kilometer kvar. Hållet i magen gjorde att jag knappt kunde springa upprätt, men stanna? EH, NEJ... INTE en chans....
Hade konstant håll i princip hela vägen i mål. Andra nära döden upplevelsen kom när jag ser själva området framför mig och tänker att NU är det bara den här rakan kvar... och inser lika snabbt att tjejerna framför mig VIKER AV ÅT HÖGER precis innan vi är framme... DET BLIR JU ÄÄÄÄNNU längre... gaaah...
Det är ju liksom bara att följa strömmen...
Och där... runt hörnet... ser jag drömmen... MÅLGÅNGEN.... !!!

Samtidigt som jag äntrade upploppet kom ett gäng tjejer ur ett sportlag, som hade hejarklacken intill målgången. Jag valde att norpa lite hejarrop och fick lite extra sprutt....
Sprang som en lite lätt halt gasell över mållinjen samtidigt om jag klickade av mitt tidagarur...
Under loppet ville jag inte titta på det, utan valde att ha det som en surprise....
LYCKAN var TOTAL när jag ser att jag sopat mattan med min gamla tid (som iofs är ett år gammal) trots ingen löpträning ALLS innan... under 29 min var ett STORT steg för mig... LYCKA....
Sen att jag höll på att springa omkull Peter Siepen (ja, ställer man sig precis efter mållinjen där vi kommer farande på upploppet får han skylla sig själv) tog jag som en bonus......
Stolheten fortsatte även när Kakan kom i mål... hon sopade banan med 7 minuter från vår första runda... YAY!!!

Sen fick vi iofs vänta ett BRA tag på de som valde att gå runt banan. Men den tillhörande picknickorgen gjorde det värt att vänta på.

Summering...
* placera sig längre fram i fålla ett nästa år
* anmäla sig till nästa år
* vara den som tar biljetten till ev inlämnade väskor med överdragskläder
* undvika håll....

Kul var det ... och jag kommer göra om det.... tillsammans med 5 499 andra bruttor i området....