FrkU

Min blogg....
Den har snart varit i livet i 2 år... Känns som en evighet, men ändå som igår som den startade upp, med en liten nervös känsla.
Tanken var att kunna få ur mig livets allt som påverkar mig... en hjälp att liksom lufta saker och ting. Inte många har fått tillgång till adressen, eftersom jag blev väldigt personlig många gånger och jag kände nånstans att jag inte ville att alla skulle veta. Hur jag mår, hur jag tänker, känner och vad som sker i mitt liv. Jag är oerhört tacksam för alla er som har adressen hit som har hållt den för er själva, även om påtryckningarna från andra varit hård. TACk... för er respekt...!!!
Ni som har min adress, och har fått den från mig, ni är utvalda... av en anledning. Och ni känner mig och vet att jag inte ÄR så trist och grå som det många gånger verkar här.
Ni som hittat hit ändå... välkomna... jag hoppas att ni nånstans kan se även de roliga inläggen och inte bara det mörka.
Fler och fler har fått hitta hit... men långt ifrån andra.
Tror att det har att göra med att jag har svårt att släppa människor för nära inpå mitt liv, lära känna mitt jag... Anledningarna till det är väldigt många... rädsla för att visa mig sårbar är en av dom. En annan är risken att folk ska börja tycka synd om mig... komma med kommentarer och hela tiden fråga hur jag mår, och allmänt visa pitty. Vilket jag INTE vill. Jag tror att det bara kommer få mig att må sämre när jag väl är nere liksom.
Jag skriver för att rensa... INTE för att NÅGON ska tycka synd om mig.

Grejen är nu att jag upptäcker att fler och fler av mina nya vänner har egna bloggar. Dessa följer jag så klart... Men de har inte min bloggadress...
Vet inte ens om de vet OM att jag har en blogg. När jag väl kommenterar deras så är det anonymt.

Jag vet inte hur jag ska göra... fortsätta att blogga för enbart er som har min adress... eller börja ge efter på min begränsning lite.
Vad blir konsekvenserna?
Kommer jag nånstans sluta känna att jag kan skriva om vad som helst...?
Kommer jag själv att sätta restruktioner på VAD jag skriver med rädsla för det jag skrev ovan? För att jag inte egentligen VILL att folk ska se bakom den fasad som jag faktiskt har?

När det väl kommer omkring behöver jag kunna ventilera här utan att tänka efter VILKA som kan läsa. Men är det så farligt att de får veta? Även om mina svåra stunder.... För mina mer kuliga saker delar jag gärna...
Jag vet inte...

.... anonym....