FrkU

Kan man man avsluta helgen sämre....?

Eller i och för sig... det blev rätt bra till slut...
Man kan väl säga att det jag hade hejdlöst tur i oturen... när allt kommer omkring.

Vaknar söndag morgon... ligger kvar en stund... går upp, fixar kaffe, och njuter av lugnet och att det är en dag utan måsten framför mig.
Tills telefonen ringer...
Det är en POLIS...

Som lite snällt frågan om jag äger en röd Ford Escort.

Visste redan då vart detta skulle bära hän, men svarar artigt ja... Hon undrade då om jag visste vart den befann sig. Mitt svar blev att jag innerligt hoppades att den stod på parkeringen utanför (gick samtidigt till fönstret för att titta ut) men insåg att så inte var fallet....
DÅ föll allting för mig...
Det visade sig att den stod i en närliggande stad. Men enligt polisen oskadd så när som på tändningslåset. Den stod inte heller i ett dike, utan liksom bara på sidan av en grusväg.... Men att den inte gick att köra.

GAH.... !!! Hela jag blev handlingsförlamad....
Tackar min lyckliga stjärna för underbara vänner i detta läge... som hjälpte mig kolla upp saker och ting medan jag satt i tårar... och inte visste varken ut eller in... såg pengarna flyga iväg liksom.
Efter MYCKET om och men och samtal vitt och brett... Det visade sig nämligen att inte vem som helst får släpa en bil på kärra... Eftersom det är lite tyngre krävs inte bara C utan E behörighet... JAG känner ingen som har det, inte bara SÅDÄR alla fall.
Men till slut dök det upp en... och det visade sig även att det fanns en bilkärra att tillgå, så jag behövde inte hyra.
Grejen är att detta är en människa jag aldrig träffat förut, som inte känner mig... Men som ändå valde att ställa upp.... helt otroligt...!!!

Sagt och gjort, vi möttes utanför och begav oss iväg. Efter lite trixande hittade vi den äntligen, mitt ute i INGENSTANS på en eländig isbeklädd grusväg... och min puls kunde gå ner lite. Pärlan VAR oskadd.... inte en enda skråma... förutom kåpan under ratten som slitits loss för att komma åt tändningskontakten.
Vid försök att starta så gick det inte, eftersom bilen blivit stående på grund av soppatorsk... (hoppas innerligt att personerna ifråga som snodde den var tunt klädda...).
Vi fyllde på bensin från dunken som turligt nog (ÄN så länge) stod i bärgarbilens bagage... Men Pärlan ville inte starta. Den stod lite snett och lite lutande så bensinen kom inte hela vägen fram. Så det var bara (med hjälp av 2 boende i huset intill) att putta fram bilen och sen upp på rampen. Väl uppe på rampen, när vi vevat upp Pärlan i rätt läge, så testade vi igen att starta... OCH.. simsalabim startade hon såååå snällt... Jag jublade... och klappade snällt Pärlan på huven och överröste henne med komplimanger för att hon var sååå duktig.... (undra vad de andra trodde om mig då....) fast de andra muttrade något om: ”kunde hon inte gjort det när hon stod på backen....” Förstår inte ALLS vad de menade...
Valde, trots starten, att dra henne hem på släpet.
Det var inte mer än på håret att vi kom upp för de blankisiga backarna till stora vägen. Hjärtat satt i halsgropen.
Men jag kunde ändå andas ut... vi var på väg hem...JIIIPPPIEEE!!!

En stund...

Halvvägs hem... bad chauffören mig att be... bensinen var slut.. och vi hoppades kunna rulla till närmsta tapp. Men varken avstånd eller vikt var på vår sida... så... ja... vi blev stående, mitt på en raka, i mörkret... mitt ute på vischan... GAH....
MEN... eftersom MIN bil startade förut så testade vi igen... och SJÄLVKLART ställde hon upp och kvittrade igång DIREKT....
Så, det var bara att baxa av henne, för mig att ratta in mot närmsta tapp (kändes VÄLDIGT skumt att köra bil utan att nyckeln satt i låset och 2 dosor hängande från ratten.... gulp) och fylla dunken som tömdes i min Pärla... köra tillbaka till soppatorskbilen och fylla på den igen...

DÅ bestämde vi att jag kör min Pärla hela vägen hem.

Vi stannade dock till på tappen igen, för att fylla upp båda bilarna igen (som tack för hjälpen) och se om vi kunde fixa mitt tändningslås. Vilket gick. Det var bara att klicka in det på plats igen, fästa med ett spännband (eftersom ena spärren knäckts) och så kunde jag starta som vanligt med min nyckel... Jag juuublade.... och tackade återigen min lyckliga stjärna för människor som gör allt för att hjälpa till... och kan fixa...

Rattade glatt hemåt igen... efter några timmar...
trött men lycklig... min Pärla rullar gott och väl igen...

Det som försvann kan ersättas. Av NÅN anledning stals mina 2 isskrapor, en baksida till min fån och lite jox från handsfacket. Dock satt min cult stereo kvar orörd, tillsammans med hållaren till min fån, min filt, paraply och lite annat som fanns i baksätet.
Det verkar som att ”rätt” tjuvar tog den, de ville tydligen bara ha något som tog dom från punkt A till punkt B... Inte dumkörd... inte sönderslagen...
Har inte denna turen igen...

Idag införskaffades en klyka till henne... som låser fast broms och ratt... Jag hoppas att det avskräcker någon i framtiden...

Trots att jag var såååå uppgiven , ledsen och i princip kände panik, slutade allt på den positiva sidan. Och med tro på mänskligheten. Det FINNS de som ställer upp utan krav... som hjälper okända i nöd utan någon som helst tvekan. Ler inombords för att jag har sådana människor kring mig...

Och jag hoppas innerligt att fler har det....

Nu är Pärlan i trygghet... med klyka....

(JA; jag lovar.... det kommer Mello uppdatering också.... )