Varför liksom...?
Har varit lite ettrig idag...
Dock är det faktiskt inte mer än rätt. Jag försöker att inte bry mig, försöker se det som att var och en gör som den vill, är som den vill och tycker vad den vill. Men ibland känner jag att gränsen är nådd, och det är definitivt när andras brist, oförmåga, oförnuft, egoism, lathet eller vad det nu må vara sätter mig i en sits där jag får rensa upp, ger mig merjobb, skapar stress för mig...!
DÅ är det inte ok längre...!
Jag bara hoppas att what goes around comes around....!!!
Bitter? Inte det minsta!
JAG är kapabel till att lösa saker
JAG är villig att göra mitt yttersta
JAG tar ansvar för mitt
Gnällig? JA, men med all rätt.
Ibland rinner det över...
Kanske bäst att krypa i säng nu....
Och tacka min lyckliga stjärna. För vad jag har i mitt liv...
