nästan hål
hmm.... har nästan hål i magen... är alla fall ÖM...
Även om jag är van vid att springa in i det mesta så var detta lite, vad ska man säga... mindre smart, eller nåt...
Speedad som vanligt, effektiv och snabb, som det ska vara, gör jag det sista på officet.
Fram och tillbaka, upp och ner, även upp och fram samtidigt. Och det var just DÅ som det gick lite mindre bra. MEN jag skyller på ondsinta dörrhandtag, som inte har vett att flytta på sig när de ser att jag kommer farande. Dessutom har de ju hållt sig ur vägen tidigare...
Men hur som helst.
Uppochfram kommer jag, i tempo... bara för att bli attackerad av dörrhandtaget (se bildpilen), rakt in i magen, precis där höger höftben slutar. Och JA, det missar det hårda partiet... och får liksom inte något schvung tillbaka, utan det tar i princip tvärstopp... i min mage...
Som alla vet tar det ett par sekunder, millisekunder, för hjärnan att registrera att något hänt, och några sekunder till för att registrera att det gjorde ont.
Vart e jag efter några sekunder...??? JO, såklart... LÅÅÅÅÅNgt därifrån, inne i nästa rum.
Lyckas ignorera smärtan totalt... totalt.. visst, det brände till.. men inte en min jag visade...
Kunde nån timma senare konstatera att det blivit ett sår och var HEJDLÖST öm. Fick hjälp med att snabbt kolla om det såg ok ut, om det såg ut att ha skadat något inuti.... men det verkade inte så. Blev bara lite illamående och yr av det petades på det SJUKT ömma stället.
Ett pass på gymmet gjorde susen... fick bort tankarna alla fall, och så stelnade jag ju inte till.
Kände senare under kvällen att det började strama lite, så nu känns det en del om jag hostar eller sträcker på mig eller rör mig hastigt.
Ska se om jag kan genomföra passet sen. Det värker ju inte alla fall, så allt inuti verkar ha hållt. Kanske ska tacka mina magmuskler för det... hahahaa....
Tja vad säger man... inte direkt förvånad. MER förvånad över att det inte hänt tidigare....
Ska man vara fin får man lida pin....
eller vänta... det där blev inte rätt...
Hmm.. ÄH...
Tjing på er..
TMD
Även om jag är van vid att springa in i det mesta så var detta lite, vad ska man säga... mindre smart, eller nåt...
Speedad som vanligt, effektiv och snabb, som det ska vara, gör jag det sista på officet.
Fram och tillbaka, upp och ner, även upp och fram samtidigt. Och det var just DÅ som det gick lite mindre bra. MEN jag skyller på ondsinta dörrhandtag, som inte har vett att flytta på sig när de ser att jag kommer farande. Dessutom har de ju hållt sig ur vägen tidigare...
Men hur som helst.
Uppochfram kommer jag, i tempo... bara för att bli attackerad av dörrhandtaget (se bildpilen), rakt in i magen, precis där höger höftben slutar. Och JA, det missar det hårda partiet... och får liksom inte något schvung tillbaka, utan det tar i princip tvärstopp... i min mage...
Som alla vet tar det ett par sekunder, millisekunder, för hjärnan att registrera att något hänt, och några sekunder till för att registrera att det gjorde ont.
Vart e jag efter några sekunder...??? JO, såklart... LÅÅÅÅÅNgt därifrån, inne i nästa rum.
Lyckas ignorera smärtan totalt... totalt.. visst, det brände till.. men inte en min jag visade...
Kunde nån timma senare konstatera att det blivit ett sår och var HEJDLÖST öm. Fick hjälp med att snabbt kolla om det såg ok ut, om det såg ut att ha skadat något inuti.... men det verkade inte så. Blev bara lite illamående och yr av det petades på det SJUKT ömma stället.
Ett pass på gymmet gjorde susen... fick bort tankarna alla fall, och så stelnade jag ju inte till.
Kände senare under kvällen att det började strama lite, så nu känns det en del om jag hostar eller sträcker på mig eller rör mig hastigt.
Ska se om jag kan genomföra passet sen. Det värker ju inte alla fall, så allt inuti verkar ha hållt. Kanske ska tacka mina magmuskler för det... hahahaa....
Tja vad säger man... inte direkt förvånad. MER förvånad över att det inte hänt tidigare....
Ska man vara fin får man lida pin....
eller vänta... det där blev inte rätt...
Hmm.. ÄH...
Tjing på er..
TMD
Kommentarer
Trackback
