FrkU

Fredag.

Ännu en vecka har passerat.
en vecka med trådar hängande...

Trådar som skulle klippas, skulle tas bort.
Knutar som skulle lösts... för länge sen sades det.

Men de är kvar... hopplöst kvar... tysta... knäpp tysta.
Dag för dag... utan insikt.

Men jag har en egen sax. Som jag inte vill använda, för den gör bara en enda sak.
Och det är saker jag inte vill.
Men att vilja och behöva är, som jag vet, två olika saker.

Saxen smyger fram... den är lite slö och klipper sakta, sakta... millimillimeter för millimillimeter dag för dag.
Men det gör det... för något annat val finns inte längre.

Jag antar att mer än så här var det inte.
Lika korkad som vanligt... lika naiv.

TMD