FrkU

Hmm....

Känner mig lätt mörbultad... både här och där.
Mina ben är blåslagna.... efter flytten.
Nu är jag invalidiserad i ena skinkan. Den haltar lite ... sträckte den igår. Känns som att jag sitter på en sten liksom.
Ena armen och axeln är lite lätt ömma också.  Fast det är sjävförvållat och kallas träningsvärk vill jag minnas....
Får råda bot på detta genom ett pass på gymmet ikväll igen...




För övrigt har jag just upplevt (eller hur det nu blir när man sover, upplever man då???) min första ENSAMMA natt på nya placet....
Många saker flyger genom skallen... många känslor... Lite andra rutiner sätts.
But still alone....

Det är märkligt hur många känslor och tankar som liksom på en enda gång far genom huvudet. Det känns som att jag står mitt på en motorväg där trafiken går i ultraspeed på varsin sida om mig. Trafiken är känslor och tankar, och jag skulle vilja sträcka ut handen och ta tag i en av dom bra tankarna, hoppen, känslorna och hänga på. Men jag riskerar att få tag i fel tanke, fel känsla och DÅ, DÅ kommer det att göra ont. Tänk själv att sträcka ut handen i det läget och få en smäll av en siodspegel, eller en bildörr som smälls upp.
För bara genom att stå här så åker jag på smällar, utan att ens röra mig.
Det slängs skräp från alla fordon som träffar mig. Vissa saker mjuka och känns knappt... men så kommer en flaska eller något annat hårt som fullkomligt knockar mig...
Det kommer fordon som är lite bredare än andra, tar plats, puttar på mig... ger mig törnar.

Kan säga att jag är lite lätt trött nu.... på att stå här... i ett virrvarr av känslor, tankar och slag.
Jag vill hänga på, eller komma över till andra sidan.... HEL.... och uppleva lugnet som jag ser finns där.  Men först  behvöer trafiken lugna sig...
Stoppljus nån??