FrkU

Äntligen...
Lite luft... lite lättnad i mitt liv...
En sten lyftes från mitt bröst... och jag tackar för det.
Men tänk att det skulle vara så svårt att lita på mig och inse att jag menar det jag säger... SUCK!!

Nu kan livet gå vidare....
NU kanske jag kan se ljuset...

Nu hoppas jag bara... men tills dess lever jag på... låter det flyta liksom.

Men jag vet.. att det finns något, jag vet något, som enda person.
Jag håller fast vid det en liten stund, det är min lilla gnutta lycka. Jag gömmer det långt inom mig... och myser faktiskt vid tanke...
för JAG vet vad det betyder.... JAG vet... men inte ensam...

och jag hoppas att det inses.... snart... att styrkan kommer, modet att göra sig själv lycklig, modet att inte finna sig i något som egentligen inte är det som fungerar.
Man ska inte behöva känna sig ensam i en tvåsamhet... det finns andra alternativ, vägen dit är bara lite krokig och jävligt...
Men fatta vad skönt när man kommer ut på andra sidan och äntligen kan få leva ett liv värt att leva...

Men det ligger inte i mina händer... jag har gjort mitt....!!