FrkU

Låg och funderade lite igår och har kommit fram till en sak.
LittleLibrarian är min spindel i nätet!!!
Hon är liksom knytpunkten i mitt liv på ett sätt.
Jag konstaterade detta efter den summeringen som jag sände henne under lördagkväll... ;)

Mitt liv är ju lite av ett kaos på i princip ALLA plan.
Vissa vänner är inblandade på olika sätt, i olika delar. Det är ju så att man inte vill eller kan berätta ALLT för ALLA. Dels så skulle det ta för mycket tid att förklara allt flera gånger. Sen är det ju också så att man inte heller kanske vill att alla ska veta ALLT.
Men hon är verkligen den som har koll på alla bitar, och hjälper mig att sortera mina känslor, mina intryck. Den som jag kan briefa alla mina tankar med och som direkt är med på noterna när jag växlar känslor och tankar snabbare än Schumacher i sin Ferrari.
Min "familj", mitt "kärleks"liv, dotter, träning, vänner... allt... hon har stenkoll....
Alla vägar leder liksom till henne.....

Och jag måste säga att jag är så otroligt glad och tacksam över att ha henne i mitt liv. Över att ha hittat en människa som är så genuint snäll och omtänksam och vill alla kring sig så väl. Som jag kan lita på i ur och skur, som stöttar mig i allt jag gör, men tvekar inte att säga ifrån till mig om jag är på villovägar... på skarpen dessutom. Hon kommer med kloka råd och tankar... och gör alltid sitt yttersta för att se till att hålla mig uppe, tvivlar aldrig på mig.
Hon är min klippa, som aldrig kommer att rasa... trots att hon är liten till växten är hon mycket större som person än många av de människor som jag stött på i mitt liv, och kommer att stöta på.
Jag är så tacksam att hon har valt att ta mig under sina vingar, och att hon har kraft att lyfta mig, att lyssna på mina ledsna ord, min gråt och mina mörka tankar. Att hon vill lägga sin energi på att ta hand om mig, att hjälpa mig....
HON ÄR EN GÅVA!!!!




Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna åtgälda henne fullt ut, jag misstänker att jag på något sätt alltid kommer att stå i skuld till henne. Hon har varit min livlina, och hur ska man nånsin kunna tacka för det?

TACK, min älskade vän!!
Tack för att du finns.... tack för att du tror på mig... tack för att du står bakom mig vad som än sker och vilka beslut jag än tar!!

TACK!!!