unpaused
tillbaka, omtumlad... skärrad... förundrad och förvirrad..
Det vimlar så mkt inom mig och jag har svårt att hålla kontrollen. Längtan och saknad av det förflutna gör sig ännu påmind, hårdare vissa gånger. Det får mig ur balans, som den här gången. Jag tappar kontrollen och blir rädd för de känslor som kommer fram...
Känslorna river och sliter inom mig, känns som vilddjur inombords som sliter mig i stycken som de skulle göra med ett kadaver som de hittat på savannen... Smärtan är lika outhärdlig.
BORDE inte känna så här.. men så är det.
Jag vet jag inte e ensam... men när jag faller. hur lätt är det att lyfta telefonen och ringa/sms:a nån och säga "Jag rä ledsen och har panik" när jag inte ens orkar resa mig...??
Dock är jag på fötterna den här gången igen.
Om än lite mer försiktig...
Gumman.....jag vet att det här är lätt att säga, men: det ordnar sig! det gör det alltid!
Men det är tufft när man är ända långt därnere på botten, been there, done that... är mörkt....
Tänk på att vi är många som tycker väldigt mycket om dig!!!! Take care, vännen!!!!!!!!!!!!!!!
Välkommen tillbaka! Är så glad att se dig här igen!! Kraaam
