FrkU

Det är en tid av tankar, en tid av funderingar.
En tid av känslor i mängd. Känslor som vänder upp och ner på hela tillvaron, som vänder ut och in på mig.
Hur kommer det sig att det blir så?

Jag är rädd... orolig... nervös... tankspridd.... glad... uppåt... ledsen.. tankfull.
Liksom allt på en gång...

Ibland önskar jag att jag kunde få blunda en stund och öppna ögonen en tid framöver.
Ibland önskar jag att jag kunde få dela upp mig i 2 delar, för att på något sätt kunna ge mig svar, göra det rätta.

För hur vet jag vad som är det rätta?
Hur vet jag...?

Det jag vet är att jag är förvirrad över mig själv...
Och rädd för mig själv... för att jag tappar tron igen... tappar allt... för att jag gör något som till slut slutar i kaos igen.



En annan sak som slog mig är....
Finns det verkligen människor som är ute bara efter att gotta sig i andras olycka?
Jag tror det... och jag tror jag vet varför....
För att de inte har tillräcklig tro på sig själva och sin egna förmåga att göra sig lyckliga...
Tro mig.. har sprungit på dom många gånger... och jag vet vart ....
Välkomna in i mitt liv, hit... Ni skrämmer mig inte.... jag känner bara empati...

Berusande galet förvirrat.....