FrkU

Fredag... den första snön har fallit. Men det var inte mer heller, den föll, sen försvann.

Tiden går och det är jag tacksam för.
Jag fyller mina dagar med arbete och annat. Annat kunde i och för sig vara annat i sig.
Jag är där jag är, inte mycket jag kan göra åt det. Mer än att visa att jag finns, på något sätt.
Det finns ett ljus, nånstans. Hur det ter sig kan bara tiden utvisa, men jag tror mig ana.

Jag har framtiden i mina händer men mycket spelas runt omkring mig.
Jag håller mig på den kant som är uttalad och låter resten ske. Jag är inte längre rädd för det som tiden ger mig, jag har hittat en acceptans, men också en insikt. En insikt över att det som är nu är det som kommer att bestå.
Det blir lite enklare då.

För jag vet att nånstans finns det....
Jag vill, jag vet... jag har en stark känsla...

It's my time!!!!