okej...
Inte FULLT frisk... men nästan, en sisdådär 75% alla fall....
Försökte allt träna igår, men efter att fått nästintill andningsstillestånd efter första uppvärmingslåten insåg till och med jag att det kanske inte var läge att utmana ödet mer.
Men ARGH så arg jag blev. AVSKYR när jag inte KAN träna...
Men men...
Sista värdpasset avklarat, nu väntar nya utmaningar. Och jag är tokredo... HERE I COME!
Omtumlande är tiden jag går igenom. På väldigt många sätt.
Många tankar som snurrar, känslor i omlopp.
Jag är i ett slags bitterljuvt tillstånd kan man säga.
Tiden, alltså jul, är inte något postivt alls. MÅSTE man fira den???
Känner stundom att jag helst bara vill dra täcket över huvudet, dra ner alla persienner, stänga ute ALLT och låta tiden bara gå. Inte komma ut igen förrän 2010.
Hade Dotra inte varit här, hade detta nog skett.
Så nu kämpar jag med näbbar och klor för att hålla mig på rätt sida så att säga. Blockerar alla känslor och tankar som påminner.... allt som river i mig... sliter mig sönder och samman inombords.
Jag försöker glömma...och jag vet ... kommer jag bara genom de närmsta 2 veckorna helskinnad så kommer det bli bättre...
Jag har en del att se fram emot den första tiden 2010. Saker som kommer att göra mitt liv SÅÅÅÅ mycket enklare.
Vägen dit är tuff och jag åker på törnar hela tiden, dagligen, på olika sätt.
Jag vill för mycket, för snabbt, tror mer på min egna styrka ibland och det gör att jag faller ner igen, åker på smällen och får lida. Straffas för min egna dumhet..... min naiva inställning till att saker äntligen faller på plats...
Hur var det nu.... ett litet steg i taget....?
Sen att stegen känns som att de tas på brinnande kol, taggar och spruckna glas må så vara.
JAG SKA FRAMÅT...
Försökte allt träna igår, men efter att fått nästintill andningsstillestånd efter första uppvärmingslåten insåg till och med jag att det kanske inte var läge att utmana ödet mer.
Men ARGH så arg jag blev. AVSKYR när jag inte KAN träna...
Men men...
Sista värdpasset avklarat, nu väntar nya utmaningar. Och jag är tokredo... HERE I COME!
Omtumlande är tiden jag går igenom. På väldigt många sätt.
Många tankar som snurrar, känslor i omlopp.
Jag är i ett slags bitterljuvt tillstånd kan man säga.
Tiden, alltså jul, är inte något postivt alls. MÅSTE man fira den???
Känner stundom att jag helst bara vill dra täcket över huvudet, dra ner alla persienner, stänga ute ALLT och låta tiden bara gå. Inte komma ut igen förrän 2010.
Hade Dotra inte varit här, hade detta nog skett.
Så nu kämpar jag med näbbar och klor för att hålla mig på rätt sida så att säga. Blockerar alla känslor och tankar som påminner.... allt som river i mig... sliter mig sönder och samman inombords.
Jag försöker glömma...och jag vet ... kommer jag bara genom de närmsta 2 veckorna helskinnad så kommer det bli bättre...
Jag har en del att se fram emot den första tiden 2010. Saker som kommer att göra mitt liv SÅÅÅÅ mycket enklare.
Vägen dit är tuff och jag åker på törnar hela tiden, dagligen, på olika sätt.
Jag vill för mycket, för snabbt, tror mer på min egna styrka ibland och det gör att jag faller ner igen, åker på smällen och får lida. Straffas för min egna dumhet..... min naiva inställning till att saker äntligen faller på plats...
Hur var det nu.... ett litet steg i taget....?
Sen att stegen känns som att de tas på brinnande kol, taggar och spruckna glas må så vara.
JAG SKA FRAMÅT...
Kommentarer
Postat av: The Librarian
Självklart vill du mycket ! Det är väl ändå inte så konstigt!? Och du har faktiskt kommit långt. Du är en god bit på väg och även om du åker på smällar mm, så går du mer framåt än bakåt, vännen! Kanske du inte ser det själv, men så är det! Och du ÄR stark! Du är en fantastisk människa som förtjänar det bästa i livet!! JA, det är ett steg i taget som gäller och JA, det gör ont ibland, men du kommer framåt, framåt mot glädjen, lyckan - you name it!! Finns där för dig Världens finaste bästaste FrkU, Every step of the way!!
Trackback
