FrkU

Så kom söndagmorgon till slut...
Vädret e molningt...
Kaffet e på G, blir inte människa förrän den första koppen är på plats.

Dagen kommer att spenderas shoppande då dotterns fiskar behöver mat, hon behöver nya jympadojjs och jag tror nog att jag kan hitta ngt till mig också som jag BEHÖVER.....)
I eftermiddag hägrar det tråkigaste jag vet... TVÄTT!!!!
GAAAAAHHH det är SÅ tråkigt!!

Funderar lite på detta med beröring och behov av kroppskontakt. Avsaknaden av sånt kryper i mig.. Har hört att sånt ska försvinna med tiden.. men hur lång tid tar det? Kan man egentligen vänja sig av med det, att sakna beröring av en annan människa? Jag betvivlar det.
Jag tror det går till en gräns och man blir likgiltig, eller försöker snarare blockera det för att inte bli galen. Galen är ngt som ligger mig nära... Sjukt hur mkt man kan sakna att bli omhållen, få krama nån, ge av sig själv!

Undra vad som händer när man får tillfälle igen...
Nån som vet hur man kan hantera detta på bästa sätt?