Liiiiite roligt var det....


Siktet inställt igen...

Önskelistan har fått ett tillskott.

En sån HÄR vill jag ha:

(bild lånad från eleven.se)

Så har jag liksom en komplett maskinpark sen... ;)


Lunchkul....

Inget att rapportera idag...
Så jag bjuder på lite saxat från tjuvlyssnat.se

Om pappor och papper

Röda linjen mot Ropsten

Pojke 1 ~11: Min pappa är chef så han behövs ju egentligen inte. Vissa dagar är han bara hemma och läser SVD istället.
Pojke 2 ~11: Vad är det?
Pojke 1: Det är typ som twitter, fast för gamla.

Supertanten

Centrum, Falun

Ett par damer ~70 står och pratar.
Dam 1: Nu ska man inte få köra efter 70.
Dam 2: Men Reinfeldt vill ju att vi ska jobba till 75.
Dam 1: Hur ska vi ta oss till jobbet?
Dam 2: Med spark.

Tjej 2: Typiskt oss.

Gröna linjen, Skanstull, Stockholm

Två tjejer ~ 17 pratar om killar de är intresserade av.
Tjej 1: Hur går det med Kim då?
Tjej 2: Jag vet inte, jag vill inte vara för på för att han sagt att han springer åt andra hållet då, du vet. Hur går det med han Adam? Är ni på G?
Tjej 1: Nej, vi verkar stanna på C.
Tjej 2 ser fundersam ut.
Tjej 2: C?
Tjej 1: Chatt.

 

Fett fel

Högstadieskola, Växjö

En gäng tjejer ~14 sitter och diskuterar fetischer.
Tjej 1: Alltså, man kan ju ha fetischer på det mesta.
Tjej 2: Men jag fattar inte riktigt, vad har fetischer med semlor att göra?
Tjej 3: Vad menar du?
Tjej 2: Jo, men det finns väl något som heter Fetischdagen, ni vet den dagen där man ska äta en massa semlor!

Pikant om dansant

Danslokal, Lomma

Terminens första danslektion ska börja. En kvinnlig danslärare ~22 ska förklara för barnen hur leken "dansstopp" går till.
Dansläraren: När musiken är tyst så står vi still och när musiken börjar spela så dansar vi.
Dansdeltagare ~4: Mamma brukar ta av sig kläderna när musiken börjar.


Oväntat

Tja så kan man sammanfatta detta.

Oväntat.

På många sätt. På många plan.
Som alltid...
Går det troll i saker och ting...? Dominoeffekten är tydlig. Kännbar.
Hanterbar? Ja... ibland.
Stänga av....? Ja...  säkrast.
Tvinga bort...
Orkar?... ibland.

Klurar, funderar... kaos.

Mycket jag bara vill få avklarat. Få ur vägen. Sånt som hindrar. Hinder som inte borde få plats längre. Tiden är på rätt sida nu... jag har inte avgörandet, inte beslutet. Kan inte styra. Utan bara be. Hoppas.




Buzza... Nivea Pure

YAY....

Uttagen...
Ska Testa Nivea Pure & Sensative Deo en antiperspirant från NIVEA helt utan alkohol, parfym, färgämnen och konserveringsmedel. Berätta om seriens formula som är berikad med lugnande och antiinflammatoriska kamomillextrakt, samt återfuktande avokadoolja.

Looking foooorward....

en källa för njutning...

varsågoda... en liten mix av källor där man får njutning från.
I detta fall det härliga röda guldet...

Först så lite bling bling....




Om berusningen i sig inte är nog....



Med kroppslig kontakt....



På stående fot...




Att förvara efter rengörning...





FAVORIIIIITEN... ;)



Med eller utan hare...

"Hittat" en ny utmaning, sträcka.
Det har insetts under hösten/vintern att jag verkligen vill springa en runda som kan startas utanför boningen även här.
Så ut på kartan och mäta... och visst hittade jag en rutt, en PERFEKT sådan.
Det blev lite längre än väntat (efter jag som sagt prombt INTE kunde tänka mig att vända på stället ;)) men det är helt fine.
Underlaget varierar, ingen biltrafik att tala om direkt. Halva sträckan går lite lite uppför... och trust me.... DET märks. Men å andra sidan sätter ju det bara mer press på mig, så YES!

Utmaningen är klar för mig...
Och ♥t kommer att vara med fler gånger (1 ggn hittills)... Dock kommer den haren bara finnas vid min sida ett tag av flera anledningar.... Han springer bra mycket fortare än mig, och har dessutom en kondition som ligger en bra bit över min.
Men att starta ihop är tillräckligt... Ni vet, puscha varandra att faktiskt byta om och ge sig ut.

Mitt mål är mitt... och det kommer att underlätta min tid till Vårruset... som SJÄLVKLART ska springas i år igen....
Kollerna är på .. och de har ju sina individuella utmaningar i detta.

Så... löparpjuxen och fodrade löpartights på och UT.... eller ja, riktigt så enkelt är det inte kom jag på...
Sport-BH, linne, långärmad t-shirt, vindlöparjacka, hotpants, löpartights, extra brett pannband, löparstrumpor, löparpjux och armband för iPhonen, kanske även vantar.... DÅ är man redo....

Ser fram emot att krossa tiden....

Some days...

Ja, jag vet att man styr över sitt humör själv.
Medveten om det det.
Men ändå... märkligt när en sak påverkar mig olika mycket.
Exakt samma sak kan påverka mig mer eller mindre, beroende på dag.
Vissa dagar är allmänt bara URK... ingenting känns bra och jag vill inte något hellre än att krypa in i ♥ts famn och låta mig försvinna lite.
När jag nästan är så off så jag bara vill sitta ner och gråta.
När allt nästan känns för mycket.

Tro mig... det är inte mycket som krävs för att putta mig över kanten då, få tårarna att börja rulla.

Sjukt egentligen... för jag har ju inget att klaga över EGENTLIGEN. Småsaker ja, men allt i livet KAN inte vara perfekt HELA tiden... eller hur?
Men när det är krångel på flera plan... då blir det ibland för mycket och jag vänder inåt, sluter mig helt, avskärmar mig från omgivningen... och hämtar kraft.
Antagligen är det så att jag inte kämpar emot längre, utan tillåter mig att ha mindre bra dagar... eftersom jag vet att nästa dag är bättre. Eftersom jag vet vad jag har.

Men ändå... vissa dagar vill jag bara stryka helt.

Hej Måndag...

... och hej då helgen.

Avverkade 6,12 km, micket stolt måste jag säga. Och nej, jag hade inte planerat att det skulle bli SÅ långt... men så går det när man liksom inte tänker efter först. Och tro mig... en KONSTANT lutning UPPFÖR halva vägen ÄR tokjobbigt. Men nu har jag satt spåret och detta kommer att köras mera, HELT klart.

Verkar även som att Dotra har tröttnat på spektaklet då det valdes bio med kompis istället. SKÖNT för oss... haha!!! I övrigt mumsades det på SUPERNAJSA, hemmagjorda Chicken Fingers... och chutney.

Matmässa avverkades och JEEEZ vad mycket smarrigt det finns. Inspiration och inköp i mängd!!! Våren och grillen är räddad. Söndagkväll = placerad i ♥ knä, Så ska det låta.... ♥ ats Ceasar Sallad...

Orken tryter nu, John Blund har inte varit speciellt snäll i natt, min rygg dummar sig ännu och lite så.
Har satt upp en del mål för mig själv och dessa tar jag sikte på nu.

Så detta får räcka för idag.

STOLT!! Trodde aldrig part 2.1

Woho...!
Måste erkänna... Är en massa stolt över mig själv....
KOLLA vad som ännu blommar...
Och inte ETT ENDA blad har fallit, inte en enda blomma har mist sin prakt. Och detta efter ÖVER en månad i mitt hem!!!!
Jag KAN JU...hålla en blomblomma vid liv!!!

Eller vänta... Är det nu jag ska bita i bladen för att kolla så det är en plastblomma jag fått...?!?!!?!!!
Neeeej.... Inte skulle mitt <3 göra så... HAN kommer BARA med äkta vara han ;)...


Man lär sig nåt varje dag...

Intressant....
Sitter just nu och beskådar något som Dotra säger är nåt som kallas SCENE... Tydligen en livsstil... Vet ärligt inte hur jag ska förklara men det är lite LOONEY TOWN över det hela. En person (varken jag eller Dotra vet säkert om det är en kille eller tjej) har ett par typ blingbling skidglasögon uppskjutna i pannan över något som ser ut att vara en Ultrablons peruk med två tofsar... En annan har skulpterat två horn i pannan med sin lugg... En tredje har nån sorts pappersmask på sniskan i pannan...
Ärligt... Jag fattar ingenting.

Och inte blev det bättre nu när det helt plötsligt börjar vinka TILL VARANDRA över bordet. Små vinkningar med typ bara överdelen av fingrarna...!!!

Antar att jag ska vara glad över Dotras små nycker...


Dagens förmiddagsreflektioner


  • att konstatera en bit hemifrån att man har smågrus i ens stöveln är inte så mysigt
  • att EH borde öppna en halvtimma tidigare så att man slipper sitta hemma och vänta in för att inte passera för tidigt...
  • att upptäcka att när verkningstiden av intagen tablett talar om för dig att smärtan ÄR kvar... ARGH!
  • minnesförlust ställer till det rejält även i teknikens värld
  • att man en dag som denna ska undvika allt vad nyheter och social media heter... alla fall en sån som jag.
  • att man är hejdlöst full av saknad
  • att jag lyckats med alla fall smaken på mina hemmagjorda piroger....
  • att jag längtar till helgen.


    OVER and OUT!

Slagen hjälte...

Får erkänna mig besegrad....
AVSKYR det verkligen... AVSKYR!!!

Att ha ont... Att inte kunna träna... röra mig som jag vill.
Utan vara i STILLHET....! STILLHET???!!! JAG..... SUCK...

Men jag har fått hårda direktioner...Både via sms "nu köper du det här och TAR dom... jag kommer att kolla med **** sen så att du verkligen gör det..." och muntligt "LIGG STILL, låt mig göra..."



Och det är det här jag menar... att låta nån annan göra "mina" grejer...
Jag är alldeles för "Kansjälvig" för att kunna slappna av...
Men har inte så mycket val längre...
Jag menar, hur enkelt är det att försöka resa sig ur soffan för att fylla på sitt glas om man har en stark arm tvärs över bröstet som håller en tillbaka och nån som ser på en lite lätt argt?
Men jag är innerligt tacksam...! För det är ju med omtanke.

Och inom kort så ska detta behandlas... ser fram emot det... tror jag... för jag vet hur J*VLA ont det kommer att göra...
Men ... ska man vara fin fårman lida pin... eller vänta... det kanske inte är här man kan säga så??? Äsch.

Botta....

Lessen att jag är lite mindre närvarande här...

Beror dels på lite tidsbrist, men också lite brist på saker att skriva om, tro't eller ej men ALLT vill jag inte lägga ut här.

Det finns lite hjärnspöken som florerat en tid, och fick lite en kulmen i helgen.
Mina krafter gick åt till det och till att tygla andra känslor.

Men i natt återgick en del till ordning igen. Och JISSES vad skönt det kändes.
Stunder som dessa ger mig så mycket bevis på de känslor som finns....

Helt sagolikt.

Jag jobbar vidare på att få väck mina spöken och även vårda det jag har....
För jag inser mer och mer att det är så få förunnat att ha hittat det...

Ta hand om er... och era kära.

Nuet....

Snön vräker ner utanför. Jag njuter av det. Faktiskt.
Kanske det handlar om att jag lärt mig njuta av stunden, tiden som är NU och inte hela tiden längtar till nästa stund. Det ÄR vinter ännu och då SKA det snöa.
Pratade lite med kollerna om detta i veckan och det erkändes att det längtas hela tiden till nästa årstid. När det är vinter längtas det till våren... När det är höst längtas det till vinter och så vidare.
Glöm inte bort att leva i nuet... Det är ju faktiskt livet som pågår medan vi är upptagna med att planera framtiden... Längta ja, men till en viss gräns.

Jag är inte nån övermänniska på det planet alls. Tro mig... Det har varit perioder i mitt liv då jag flytt undan nuet med alla krafter jag kunnat uppbåda. Bara längtat framåt och vägrat vara i nuet.
Detta är jag glad för att jag inte längre gör. Nästan ibland så det är tvärtom... försöker dra ut på nuet så mycket det går, för jag vill inte att vissa stunder ska ta slut.
Och ja, att dela stunderna med någon man håller av oerhört gör mycket.

Dock tror jag inte att det enda måste utesluta det andra.
Även om jag lever i nuet och stormnjuter av dessa små härliga ögonblcik som skapas så kan jag ändå längta framåt... Jag längtar också efter sommaren, efter våren, efter vissa stunder. Planerad resa... helgen....
Skillnaden är jag inte låter det överskugga det som är NU.

Vissa stunder i nuet vill jag inte heller uppleva... men jag försöker inte fly dom längre. Jag har istället lärt mig att fylla dessa med saker som är för MIG.

Vad jag vill ha sagt är... hitta glädjen i det som är idag...
Kan man inte det... så är min idé att försöka hitta dit.
livet ÄR för kort för att inte leva i det idag.

Och att få dela det med sitt ♥... DET är min dröm.

Tomt.

Dagarna rullar på.
Tacksam för det nu...

Jag gläds oerhört, blir varm och glad av vetskapen, att det njuts... gör det som älskas...
Ler åt tanken på synen.

Men... ja, men... så är trycker saknaden på. Längtan.
Jag slåss med känslor... Kämpar med att slå bort det där värsta.

Jag lyckas bra, tack vare att jag håller mig toksysselsatt.
Och genom små sms.
Och vetskapen om att... snart... snart är det över.
Och vetskapen om att jag liksom är med i tanken...
Orden som kommer....

mitt ♥ .... Saknar dig.

Huvudet på spiken....

MÅSTE bara länka till den här bloggen... och det här inlägget...
Underbart att läsa och jag vill verkligen att detta sprider sig...

Klicka här och ta till er... allahopa....

Inlägget för tankarna lite till Dotras alla ♥ns dag present hon fick av mig.... Ett halssmycke i form av ett hjärta med texten "Ha mod att vara du"....
Passande pepp för en stackars förvirrad, kämpande tonåring...

Att inte fira....

Ni som känner mig vet...
Vet vad och hur jag känner inför den där dagen....

Jag menar, jag visar hellre min kärlek på mitt sätt, när jag vill. Inte på en dag som handeln nånstans hypat upp för att tjäna mer stålars.
Och ja, till viss del känner jag för de som inte har någon i sin närhet, som lider av hjärtesorg. Att då, i nån månad innan och under denna dag bli påmind om kärlek vart de än vänder sig ÄR tortyr.
Men i grunden handlar inte mitt anti om det, utan om att jag blir mer glad åt en bukett blommor en spontan dag, bara för att... en present, en tanke, den där lilla extra saken för att visa mig sin kärlek lite extra (utöver det som jag får varje dag...), när jag minst förväntar mig det. DET värmer mig mer än en present, choklad och blommor på alla ♥ans dag. Dotra brukar få något litet, med en tanke bakom... och i år blev det extra bra ;)

Nu blev det lite extra mys igår ändå, då dagen föll in på en annan dag som krävde det.
Mitt ♥ överraskade mig med en flaska mums... som i sig har en historia för oss.
Lägenheten fick bada i enbart skenet av stearinljus och vi mumsade på ost & kex till. Pratade...länge. Mös. Somnade tätt ihop.

Tack mitt ♥... du är sagolik.

Du...

Du, rör vid mitt inre
Du, du fyller mitt sinne
En dröm förvandlas till en verklighet
En värld, som väntar på oss

Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom

Jag, kan äntligen andas
Mitt liv, har långsamt förvandlats
En stig, som leder till oändlighet
En värld, som finns här för oss

♥♥

Med andra ord

Helgen har satt sina spår. På ett bra sätt.

Fredagen inleddes med ett Gleerathon med Dotra. vi matade igenom ett helt gäng avsnitt och mumsade fredagsmys. Detta efter att vi kört en rejäl omgång på gymmet. Måste säga att jag är stolt över henne. Hon kopplar övningarnan direkt och kämpar, det syns att hon VILL lära sig. Vi körde nästan samma pass fullt ut, med lite chins och armhävningar bland annat.
Härligt!!

Vaknade upp superpigg och med ett härligt humör.
Dagen gick åt till att städa och fixa lite.... inhandla inför Dotras TacoMellokväll med kompis.
Vi vuxna spenderade kvällen hos bästaste LL med rovdjur, där vi avnjöt en SUPERnajs tvårätters... gott vin och sen en massa spel. Med andra ord en KANONERSkväll...
Sent om sider stöps det i säng... och TJENA vad trött jag var när jag vaknade... URK!!!

Tacksam att få kaffet serverat... macka fixad.
Efter några timmar så blev det till slut människa av mig också och vi drog iväg för att fixa en liten leksak åt ♥ ... JA, klart man MÅSTE ha sånt. Och jag kan inte mer än hålla med. Ska bli hejdlöst kul att få se resultatet sen, att liksom få vara med.
Strosade runt och njöt av tillvaron.

Efter en skön promenad på Strandis vankades det middag, också signerad ♥.
TACK!

Nu väntar en vecka som jag har lite mixed emotions inför.
Jag gör mitt bästa för att hålla igång....

Jag vet vad jag har... jag vet.
Magi... ren och skär magi.
Vissa mail sätter sådana spår i mig ... finner inte ord... "när jag blundar...."


Och nu kommer en undran.... varför bloggar jag...?
För vem liksom?

Vem vill jag ska läsa...?
Vilka är intresserade av mina dagar... mina tankar och funderingar?
Kanske jag bara ska blogga när jag verkligen funderar över nåt och inte alls när det är vardagshändelser i mitt liv.
Funderar och rådgör med mig själv. Känner inte samma flyt i mitt skrivande längre... blir ofta fram
tvingade inlägg "bara för att"...



Jag vet ju att jag hade en anledning till att blogga när jag startade upp den här bloggen. För ventilera, för att inte gå under.
Men nu... nu är det inte så alls längre.
Det återstår att se hur länge
det finns liv i den här bloggen.... kanske det är dags att byta bloggnamn? Som en markering, för ett nytt liv... en ny tid, en ny känsla, mitt verkliga jag.
jag vet inte.... än.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0