FrkU

Hittade inga Dumle Pepparkaka... letade i 3 butiker... MORR...

Sen undrar jag en liten sak...
Hur det är ställt med de som bestämmer åldersgränsen på filmer i det här landet...?
HUR kan en film som Danmark och Norge få åldersgräns 13 år där, men i Sverige är den BARNFÖRBJUDEN????
DESSUTOM var det INTE en enda sexscen i hela filmen, de kysste TVÅ gånger i en höststack FULLT påklädda... Visst, lite blod var det... men inte så att det behöver vara barnförbjudet.
Då anser jag allt att Harry Potter är värre, mer otäck, än den här filmen. Rent sexmässigt har jag sett en mängd komedier och dramor som är barntillåtna och har bra mycket mer sex i sig. Både vad gäller anspelningar och utövande.
SUCK...
Glad att jag lyssnade på Dotra den här gången. För vi hade mysigt.

Lördag blev lugn...
det vankades smarrig middag framåt kvällen och som vanligt blev jag (nästan) portad från köket. Vi avnjöt ett underbart vin och fann oss sen framår Så Mycket Bättre. Och ja, Laleh var bäst.
Planer smiddes och sattes i verket... ;)
YAY!!!

Söndag var det dag för något som jag sett fram emot.
En förlängning liksom.
Och det blev lyckat. På mysig italiensk krog avnjöts en trerätters som var fantastisk. Designated driver som jag var så fick det bli vatten i mitt glas... men det gjorde ingenting. Skymningen la sig och det var supermysigt.
Promenaden bort till konserten var precis vad som behövdes.
För ja, det vankades konsert...
The Story of Queen: We are the Champions
Hyllning helt enkelt. Den 24 november är det 20 år sen Freddie gick ur tiden.
Konserten var bra, MEN... Freddies röst var så säregen... så trots mycket bra försök kom de inte upp till den nivån. Men vi var nöjda och for hemåt mätta och belåtna.


Sen undrar jag HUR man är funtad om man ger sig ut på en motorväg, i kolmörker, i 110 km/h UTAN bakljus och knappt framljus... Är MYCKET tacksam jag upptäckte den i tid ... brrr...
Sen märker jag att i vissa bilar är högerfoten lite tyngre...

Nu är det ny vecka... full fart.
Med ännu en konsert på agendan... detta ska trängas med jobb, träning, fix, planering och beredning.

Är ni med mig....?

Va..?
Vem??? JAG?!

Eh... okejdå.... ;)

I eftermiddag blir det jakt efter följande:

Bild lånad från Fazer.se

Jag menar... detta KAN inte gå fel.
DUMLE är gott....
Pepparkaka är mumsigt...
Tillsammans... tja... gottmumsigt...
Hursomhelst SKA JAG HA DETTA TILLS IKVÄLL....!

Ska även fila på lite planer kring fångst av troll... :)

Japp... det verkar inte bättre.
Satsar fullt ut på min nya karriär SpiderWoman.
Äh... skämt åsid o.
Det är vansinngt kul. Det var allra första gången förra gången och jag valde att se till att ta mig upp liksom.
Väggen är ju utrustad med ett gäng handtag i olika färger, som är satta i klätterbana liksom, med olika svårighetsgrader. Grejen är att välja bana (färg) och sen hålla sig till den... ÄVEN om det finns handtag i närheten som skulle underlätta MARKANT för att ta sig upp.
Den här gången gjorde jag så... höll mig till en färg i taget.
Jisses... svårare... tuffare... och ROLIGARE. Det handlar ju helt klart om att våga utmana sig själv, sina gränser och LITA på sin styrka. När du står där, tryckt mot väggen, 3 meter upp, med ena foten på ett fäste, ena armen rakt ut klamrandes i ett annat och den andra armen rakt ut åt andra hållet och inser att den andra foten behöver stå där den andra foten står... (för att kunna fortsätta upp, eftersom nästa fäste för handen är på "fel" sida...) för att fixa det måste du till att göra ett hopp... JA... SLÄPPA med foten från där du står, alltså HÄNGA i ENDAST fingertopparna, i en splitsekund för att byta fotfäste... Då... DÅ pumpar adrenalinet....
Även om jag är säkrad nerifrån... och vet att skulle jag tappa greppet och falla så kommer jag ingenstans.
Är glad för kritpåsen som hänger på ryggen eftersom handsvetten pumpar...

Klarade alla 3 banorna för kvällen... även om jag håller mig till en lägre svårighetsgrad än de andra så är jag nöjdmed min insats.
Jag menar... de har långt mer erfarenhet än mig...
Dessutom har jag inte klätterskor... utan för detta ändamålet klumpiga jympapjucks...

Fick även vara säkrare en gång. Vilket innebär att vara den som står på golvet och håller i den lina som den som klättrar sitter fast i. DET var också en utmaning...

Kan säga så här... mina armar var TOTALT stumma efter den här omgången. Fingrarna gick knappt att böja. Vid kvällsmatsfixet fick jag ta hjälp liksom... jisses.
URBRA träning!!!

Tror minsann det blir till att skaffa klätterskor och en egen sele. Kurs till våren får det bli även om jag har med mig en bergsguide och en mycket erfaren klättrare som visar mig alla tekniker.

ÄLSKAR utmaningar...

Köpte mig ett par svarta stövlar förra året... i slutet på säsongen.
Tydligen var de så enkla eftersom jag redan tröttnat på dom. Ok... till VISSA kläder fungerar de men i övrigt drar de ner hela outfiten.
Så jag florerade runt lite och kunde snabbt konstatera att hög klack och svart INTE är en kombo som är inne i höst. Men... eftersom jag vet vad jag vill ha så lät jag mig inte luras.
Fann till slut ett par... på nätet. Men ville prova först.
GISSA hur less jag blev i helgen då de inte fanns nånstans... i min storlek. Letade överallt...
Men så igår... drog Dotra och jag till grannstaden (hade kollat butiken via nätet hemifrån först)... och WOOOOHO!!! DÄR fanns dom...
Så nu står de hemma och lyckan är gjord.
Även för Dotra som nu tagit ännu ett steg upp i vuxenvärlden....  tror dock att JAG är mer exalterad över det än henne... (Men mamma... gör inte en sån stor grej av det....)

Kan säga att lyckan förbyttes mot tortyr senare.
Och då menar jag INTE i form av sträckbänk, lek med nåldyna eller kinesisk vattentortyr som jag så snällt fick som förslag...
Utan ett träningspass signerat min CK.
YIKES... Det blev hammarslag med rotation med 7 kg hantel, stående enhandsrodd på 35 kg direkt efterföljt av utfallshopp med vrid av 10 kg viktplatta. Som FÖRSTA set (3 gånger).... FLÅS FLÅS FLÅS (nåja... lite benpress som uppvärming...).
Bröstpress med hantlar... som han sen föreslog skulle kombineras med en magövning... FIFÄEN...
Ligg på rygg... få dina fötter fastkilade genom att han stod på dom.... ta en medicinboll på 3 kg och håll med raka armar ovanför huvudet... res dig upp som en situp och väl uppe kasta bollen (MED raka armar) till den som står på dina fötter. Börja gå ner igen MED armarna ovanför huvudet och var beredd på att ta EMOT BOLLEN igen... som kommer KASTAD till dig...  den är TUNG och för att du inte ska fara bakåt i golvet  med en duns är det magmusklerna som spänns till sitt YTTERSTA... (på bilden fuskar de lite och tar emot bollen FRAMFÖR sig....) GAAAAAAAAAAH!... upprepa 10 gånger.... i 3 omgångar (inkl. bröstpressen....)...
UUUUUNDERBART!!!!
Jag måste säga att jag är grymt glad att det finns erfarenhet av elitträning.

Gissar att jag kommer känna av magen än mer i kväll... rumpan känns redan...
och om det går som planerad blir det antagligen mer SpiderWoman... Eller skrot... NÅT av det.

Har massor att skriva om...
Men ändå inte...

Beror på att det är stökigt...
Det är många känslor som flyger och far...
Kan inte reda ut, hålla fast.

Jag har en lycka...
Jag har en sorg...

Lyckan blev större tack vare ord... tack vare öppenhet och mod. Mycket som jag fick svar på, klarnade. Lossnade.

Taggen finns dock där. Gnager... stör...
Skapar rädsla.... oreda.
Tankarna finns där.... funderingarna... undran.

trots "du är allt jag nånsin velat ha"

Märkilgt...
För JAG vet ju... vad min vilja är...
och det kanske är just därför det blir så här.

Ok... för att få upp mig en lördagmorgon när det ännu är mörkt ute kräver sin man. Och KAFFE...
Om än lite lätt omtumlad kravlade jag mig ur sängen, efter att somnat totalt utslagen kvällen innan. Verkligen STENSOMNADE.... fast det är klart, efter kvällens intag är det inte så märkligt.

Lördagen blev ett test på hur mycket man egentligen kan klämma in under en och samma dag, på tre olika orter.
Ikeabesök & mässbesök i en stad, florera i en mängd butiker samt se yngre förmåga skjuta liten boll i en annan för att sen äta härlig middag ute och dansa loss på lokal i en tredje.
Därimellan ska ju tilläggas själva restiden, intagande av lite mat samt iordningfixande inför kvällens bravader.

Att vakna på söndagmorgon och känna sig fräsch var ett under för mig, med tanke på kvällen och nattens bravader. Det var en underbar känsla att känna att jag varken hade besök av hammarmannen i  skallen eller nån annanstans. Dock tröt krafterna rejält framåt eftermiddagen, efter att affären besökts. Att råda bot på det med en slummer i soffan under en mysig filt ihop gav energi så att resten av kvällen kunde avlöpa såsom jag hade räknat med.
Bra blev det, om än inte färdigt.

Att sen komma till kontoret och påbörja min måndag och mötas av detta värmde mig REJÄLT.... TUSEN TUSEN tack för denna gest och tanke... INTE vad jag räknat med... :)
NÅNTING säger mig att min förkärlek till skumtomar är nåt som har märkts...

Summeringen är...
Jag är lyckligt lottad att ha så många härliga människor kring mig.

 

Tänk vad hjärnspöken kan ställa till det.
Undra varför de dyker upp?
Osäkerhet på sig själv, sin förmåga?
Tror det....



Hur som helst. Det är fredag.
Trots intensiv vecka känner jag mig pigg.

Instruktionerna igår gav mig sån kraft. Vilket de i och för sig gör varje vecka.
Tänk att oavsett hur min dag vart så har jag ett leende på läpparna när jag lämnar gymmet efter mina instruktioner. Det är så fantastiskt kul att få ge av det jag kan, inspirera och puscha de som vill så gärna. Den mixen av människor som väljer att komma för att få en instruktion är häftigt.
Jag har haft allt från 15årig fotbollstokig kille, till en man över 60 som aldrig satt sin fot på ett gym. Därimellan finner man yngre tjejer som vill komma i form efter att ha fastnat i sambofällan (läs baraätaochmysa), småbarnsmammor som behöver få mer ork och kraft, kontorsråttor med begynnande känningar i nacke/axlar, grabbar i 25års åldern som vill utöka sin kunskapsbank samt fader/son, eller mor/dotter för den delen, konstellation som vill göra något ihop.... bl.a många andra.
Hoppas på att kunna möta dessa i gymmet och få lite feedback senare.

Det är grått utanför mitt kontor men det gör min inget. Jag menar. Det ÄR ju höst... och Sverige fungerar så här. Jag gillar det... tycker att det är mysigt.
Enda jobbiga är att köra längre sträckor när det är dimmigt, lite regn i luften och mörkt. Påfrestande... men det går.
Kvällen kommer att innebära lugn (tror jag....).
Helgen är till hälften planerad och det ska bli väldigt intressant.

Längtar gör jag i alla fall...

"Vill nog ha dig hit så fort som möjlig....."

Morgonens reflektioner...

* Vissa är mer pigga än andra....
* Att krypa fram från ett varmt täcke med huvudvärk kräver helt klart att man ser fram emot resten av dagen...
* Blinkers verkar finnas för dekoration. TVÅ av TJUGO blinkade vid ett tillfälle..... där ALLA skulle svänga... suck.
* Vissa bönder verkar helt klart sakna både sidospeglar och ett sunt förnuft samt medmänsklighet... trippelsuck
* Intenso kaffe är en kär medpassagerare...
* "ville bara höra din röst..." är ord som värmer...
* skulle behöva en frukostkock... eller en drive-in med bättre val.

Let the day continue...

Lycka är...
att trött och med en stökig hjärna landa och få detta insmygandes i sin hand.... bara för att....
(fast... fick inte smaka innan kvällsmaten...)

och sen få sätta sig vid ett dukat kvällsmatsbord....

 

Mållös....

Okej, jag vet... att man alltid drömmer. Dock är det inte så ofta som jag minns drömmar.
Men nu, de senaste 2 veckorna typ, så vaknar jag konstant med drömmen i bakhuvudet. Ibland koms den ihåg helt, och ibland fragment av den. Och det kan ske flera gånger per natt eftersom jag allt som oftast vaknar en eller flera gånger varje natt.....

Huvudet känns tungt...  trots sömnen känns det inte som att den har fått slappna av under natten. Jag är trött...
Det är obehagliga drömmar, verkliga händelser liksom blandas ihop till ett virrvarr, och skapar nya situationer som behöver hanteras.
Att vakna så är jobbigt... speciellt när jag kommer ihåg känslan som drömmarna gett mig men inte kommer ihåg vad som hänt så att jag kan återge det... då är det också svårt att få stöd.

Antar att det är något med det undermedvetna som påtvingar sig bearbetning. Saker som jag inte bearbetat under vaken tid av olika anledningar.
Det kanske är så att man till en viss gräns kan skjuta undan sånt som måste bearbetas... till ett skrymsle inombords, men att det till slut blir fullt och dörren inte kan stängas längre...
Då sipprar allt ut och man tvingas bearbeta det... undermedvetet.

Eller försöker mitt undermedvetna bara tala om för mig att jag borde bearbeta vissa saker på annat sätt än såsom jag har valt? Är det ett sätt att tala om för mig att det sättet jag valt inte är det rätta?

Tungt är det alla fall...
Speciellt om jag vaknar nästan tårögd och kallsvettig...
Svårt att förklara för oroliga blickar...
Svårt att trösta.... när man inte förstår.

Påverkad av mina drömmar är jag helt klart....

Sjukt vad energi man kan ha ibland.
Galet rent ut sagt.
Fixardag på FoS.... Bävade lite eftersom det var lite tidigt (ja för en söndag alltså...).
Men väl uppe och iväg så kom en boost av energi så det liknade ingenting. Skrubbade och fejade i nästan 4 timmar. Stod på knä och skurade väggar, klättrade på gymmaskiner och torkade... Flög och for omkring, lite lätt svettig faktiskt.
Lite lätt trött i ryggen landade jag hemma...
Och fortsatte...
Nya fräscha däcksidor till min Snöflinga bankades på... Ja hon är vinterdonad nu och de var ju bara av plåt = ISCH....!
In och diskade, bytte sängkläder, dammsög och våttorkade hela lägenheten, röjde ur en skåp och sorterade om.... Sen började tvättstugetid vilket innebar totalt 7 gånger upp och ner 4 våningar....
Sydde upp Dotras gardinener... Plockade in den rena, torra tvätten... Hämtade Dotra hos kompis.

Det stirrades mest på mig och jag fick kommentaren "Jag blir trött bara av att se på dig...."...
Vet ärligt inte vad som hände... Inte druckit mer kaffe än mina vanliga 2 koppar... Inte nån energidricka... ingenting... skumt...
Kan lova att jag hade lite svårt att somna... låg och stirrade upp i taket...
Suck... DET var inge kul när resten av huset sussade så gott.

Misstänker dock att jag kommer somna gott ikväll... en sån dag, en natt med mindre bra sömn, nu en arbetsdag som är intensiv, sen gymmet...
Energidepåerna måste ju sjunka... eftersom jag inte fyllt på dom nämnvärt...

HEJA mig... eller nåt...
High on life kanske....?

HÄFTIGT...
Det blev äntligen av... att få vara spiderwoman för en stund, eller alla fall testa på hur det känns.

Det var tungt, men kul. Väldigt kul och gav mersmak.
Med egen utrustning och en egen äkta bergsguide gav vi oss på väggen.
Fick bra instruktioner och tips.
Men om jag gillar att Dotra var BRA mycket snabbare än mig upp vet jag inte. Hon fullkomligt FLÖG upp för väggen och detta trots att hon inte gjort det förut...
Dock kom hon på, typ nästan helt uppe att hon är höjdrädd.... DÄR liksom... och började darra och valde att gå ner igen. IMPONERAD....
Övriga valde lite tuffare stråk, över liksom uthäng och annat. JISSES vilken smidighet och styrka... men som sagt, är man guide så är man. OCh är man en duracell kanin så är man... ;)
Själv testades 3 olika väggar och jag fixade hela vägen upp på två, och nästan helt upp på en. Mjölksyra och okunskap satte stop.

Sen testades det Bouldervägg... vilket är klättring utan sele, med tjock stor matta under, och du klättrar inte UPPÅT utan mer typ hängade UNDER väggen... URSVÅRT, URTUNGT...
Här måste FF träna ryggen mera.. HELT klart...

Sen att väggen är liksom själva entrén till stället, med STORA glasfönster ut mot parkering och väg... var liksom lite.. hmm... kul. Det var ju inte så att man kunde smyga direkt.
Men igen... HEJDLÖST kul.
Avslutade med en välförtjänt pizza på stan, allt enligt Dotras önskemål.

Lär bli fler gånger.... för till våren blir det uteklättring...!

Torsdag ja....

Verkar som det kommer vara dagar av utmaning framöver.
Vilket är underbart.
Skrotinstruktion står ju på kvällsschemat...
Och det är en historia för sig.
I förväg  får jag endast veta OM jag har nån...
Vet inte kön, ålder, en eller två... erfarenhet eller inte... mål med det hela...

Tro mig..  det är en rejäl utmaning...
Igår bidde det en mor utan nån som helst gymerfarenhet (visste hur en hantel såg ut men där tog det stopp....), tillsammans med sin 15åriga, 3 dagar i veckan fotbollstränande son. Att på 5 minuter (samtidigt som jag pratar med dom) ska lägga upp ett program i huvudet som passar båda är inte helt easy....
Fixade det och de verkade mycket nöjda.
Nästa blev ännu mer ett prov...
2 grabbar, 20-25 års åldern... den ena realtivt vältränad och den andre inte ett skvatt. De ska träna ihop... den ena gymerfaren och den andre inte ett dugg... hmm... samma här..  program för att bygga... med helt fria vikter och lite tuffare...
Det roliga var att de lyssnade uppmärksamt, skrev så pennan glödde och erkände vid flera tillfällen att deras teknik innan inte varit korrekt och att "JISSES vad tyngre det blev" när jag korrigerat den där centimetern. Lärde de även hur de kan hålla koll på varandra, vad de ska titta efter.
Fick lägga upp ett pass som de både kan göra helt igen men även dela upp (och HUR iså fall) på två dagar.
Det häftigaste var nog att efter den ena deklarerat att han minsann gjort crunches på boll, få hans ben och mage att skaka av utmattning efter bara 5-6 st..... visade helt sonika hur man SKA göra... mooohahaha.....

Ska bli kul att se dom in action sen..

Efter en hel dags arbete (i 280 och efter en intensiv vecka i övrigt), snabb vändning hemma för ombyte... 2 timmars koncentration på TOPP och prat... utbärande av 8 vinterdäck från förråd till bil (j*drans spring fram och tillbaka).... så hade jag inga problem att somna sen....

Hiss:
Att bli portad från köket....
att trots ovan få äta hemmagjord lasange till middag, gjord på bla. HELT egengjord tomatsås, färska champinjoner, riktig vispgrädde, färsk pasta och parmesan inköpt i Bolonga...
att mötas av en leende Dotra när man kommer hem...
att Pärlan trots allt inte behöver sluta sina dagar... finally...
att få paket med lurvigt innehåll...
att få bekänna färg...
att ha stenkoll på läxor... (TRO mig.. är INTE på Dotras hiss-listan...)
att få somna som en sjöutter...
att kunna bara få vara tyst...
att stärkas...

Diss:
muttrande Dotra...
mardrömmar...
dygnets för få timmar...
vinterdäck
stök
allt jag inte hinner med...
ovetskapen

Lovar....
ska sluta skriva svammelinlägg....
ska sluta svammla fram inlägg bara för att...
Känns inte bra längre.. om det beror på mig... eller om det beror på de som läser... jag vet inte.

Återkommer med mer konkreta saker.
Utan att outa hela mitt liv... vilket jag i och för sig inte gör nu heller.
men ändå...

Vet vad jag har.
Vet vad jag vill.
Och nu förstår jag....

bar...
verk...

Bägge orden kan användas för att denna helg ska få nån sorts beskrivning.

Efter mycket om och men landade jag på plats... kunde börja varva ner för mig själv en stund. Fixade lite käk, mycket uppskattat.
Och faktiskt blev det lite Idol... och som vanligt rosades de som vi sågade och tvärtom... det slutade med att vi övergav tittandet.
Tröttheten tog verklilgen överhanden och det dröjde inte så länge förrän jag slocknade (jaja, med viss fysisk hjälp) i soffan. Slumrade nog en bra stund och lite lätt förvirrad vaknade till liv av signal som pockade på uppmärksamhet. Släpa sig upp till kojs och sov vidare... välbehövligt vill jag lova.

Dagen efter vankades det träning minsann. 4 var vi som invaderade ett nytt gym....
Men jag är inte i form alls. Ont. ont.... ont. Med tanke på mitt knä valde jag att köra lite på egen hand medan de andra testade löpbana, frivändningar och andra benövningar. BOOOORING....
Fick lite brythjälp alla fall, bända loss ett gäng muskler som inte satt där de skulle. OHEJ vad ont jag fick i efterhand.... knappt rörbar fick det knapras lite tabletter för att överleva kvällen.
Kvällen ja... vilken härllig kväll.
Grillen tändes... vännerna kom... yngre förmågan stannade kvar.
det vankades härlig mat, gott vin... spel.
Det ramlades in ytterligare en yngre vän, för att sen komma en till. Den sistnämnda med bubbel minsann... Så det vankades nattbubbel... LÖVELY...!

Kan säga att vakna morgonen därpå var mindre kul... rent rörlighetsmässigt alltså. det var knappt jag kunde rulla runt  i sängen, byta position liksom. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Men att ta det lugnt, inte ha bråttom upp, gjorde nog susen. Halva dan hade visst gått (enligt vissa) när det kröps ur sängen. Det vankades finfrukost...
Solen sken och efter några timmar insågs det att för att ens kunna komma igång lite och fått gjort nåt var det frisk luft som behövdes.
vandringstur på soldränkta klippor... i friska vindar... i en timma... DÅ minsann... Vaknade knopp och kropp till liv.
Resten av dagen ägnades åt lite fix och trix... i den mån det gick.
Kvällen spenderades utan många knop. Bara i ett dis av... ja... det finns knappt ord att beskriva det hela. Så jag låter bli.

När ögonlocken till slut inte orkade hålla sig upp längre, kände jag mig laddad inför veckan. Även om det är stökigt ibland, så det är stunder som dessa som gör att man orkar... var det nån vis som sa till mig ;).
Stökigt är det... och än så länge håller jag vissa bitar inom mig, men kommer ganska snart att öppna upp mig mer. Av många anledningar. Fast inte här, utan de som står mig närmast.

Bästa inköpet i helgen...  - min thermomugg som håller mig sällskap under långa resan till kontoret. Eller om det var fårullsplädarna som placerades i soffan... eller värmekudden som man håller i handen efter man knäckt en metallbit inuti.. WOHO...!
Svårt att säga... men jag vet att båda kommer att ge mig många härliga stunder framöver.

Kvällen blir inte riktigt som jag tänkt för ett dag sen.
Ibland blir det så och man behöver vara flexibel.
Rätt skönt ändå att det blir som det blir eftersom den här veckan kan beskrivas med ett enda ord: HYSTERISK....

På många sätt.
Skallen tar liksom slut... kroppen också.
Känner det i mina skuldror... det knakar rejält i mig. En massage härom kvällen visade på en hel del låsningar och punkter som är lite lätt slitna. Fick förmaningar om att gå till en riktig massör å det snaraste.
Känner även av andra delar i min kropp som lite lätt protesterar. Och även här har jag fått STARKA förmaningar att TAGGA ner... INTE träna där... kunskapen kring detta är stort så det är bäst jag lyssnar.
Men det är såååå frustrerande... för er som känner mig...

Kvällen blir lugn med mys. Efterlängtat.
Imorgon hoppas jag på sömn... länge... eller alla fall skönt... och efterlängtat.
Sen ska det minsann invigas...

Så... let the helg börja...

Kämpar hårt med olika bitar i mitt liv just nu.
Brottas med tankar, känslor, önskemål, händelser på de flesta planen i mitt liv.

Mycket är bra saker, många är mindre bra.
Dock har jag valt att inte dölja detta för de som står mig närmast. Jag har öppnat mig, pratar och förklarar.
Även om vissa saker är FRUKTANSVÄRT svåra att prata om.
Även om jag skäms över en del....
och även om en del visar att jag inte är den där supermänniskan som jag försökt ge sken av så lång tid.

Så skönt det är att ta bort alla skärmar... att veta att jag inte behöver ge sken av att allt är perfekt... att känna att jag kan komma hem och vara lite nere, trött, inte sprudlande och att det finns en förståelse för det. Det kommer en kram, uppmuntrande ord osv. Vill jag prata om det just då, får jag det, vill jag inte är det också ok. Att bara finnas där är nog och den vetskapen finns. Det är ok att jag stänger av mig, blir tyst...

Jag kämpar vidare med mina inre demoner... med det där som skaver och sätter taggar i mig. Som ger mig drömmar om nätterna...
Som det sas till mig härom morgonen efter en natt full av märkliga drömmar - "vad försigår egentligen därinne i den där lilla skallen....?"

Ja du, DET undrar jag också... ibland verkar det som att det är nån annan som sitter därinne och styr... liksom.