Inte bara jag...

och det känns skönt.

Att det inte bara är jag som trappat ner på bloggandet. Många i min närhet har också gjort det. Antar att de har samma anledning som jag har. De prioriterar annat.
Och som jag sagt förr, huvudanledningen till att jag startade bloggen var att kunna skriva av mig och hantera en mycket  mörk tid i mitt liv. Mitt kaos. Det var ett sätt att överleva, rensa skall och få ur mig.

Det har förändrats mycket.
Jag insåg här för ett tag sedan att jag fått chansen att starta om...
Göra sånt som jag ville förr nu. Och att det är ok att vilja ha saker på ett sätt, att man kan kompromissa, att jag är lika viktig i familjen som alla andra. Att det är ok för andra att rätta sig efter mitt sätt att tänka och vilja ha det. Vilken befrielse det är...!!!

Jag vårdar det jag har... för det är unikt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0