FrkU

Visst är det skönt, att ibland få en insikt som liksom är eller rättare sagt blir lättande?
Först kan den liksom kännas hård, tuff, svår och liksom göra ont...
Men när man sen tänker efter, smakar på den lite så inser man att det faktiskt mest är befriande.

Är glad för att jag har kommit så långt i mitt i liv att jag KAN vara ärlig mot mig själv, och är det. Att jag liksom tänker efter REJÄLT, inåt, känner efter, analyserar mina känslor och agerar inte på dom förrän jag verkligen tagit reda på VARFÖR jag känner som jag gör, VARFÖR jag reagerar som jag gör. Om det är den där första reaktionen som jag ska agera på eller inte.
Det gör många gånger att den första känslan lägger sig, den första reaktionen visar sig vara helt onödig, eftersom jag efter min analys hittar anledningen till min reaktion, känsla.
Med den förståelsen så är det lättare att agera  annorlunda, eller som nu, se det hela som en befrielse när jag verkligen gått till botten med varför jag först blev ledsen, sårad och kanske arg.
Nu slapp jag ju liksom allt det med att bara ledsen, sårad och arg en längre stund...

På det stora hela så blev det ju faktiskt mycket bättre...

och ja, jag ska väl erkänna att det faktiskt är lite tack vare mitt ♥ som insikten låste sig fast.
Så TACK älskade... för att du är så klok och ärlig mot mig i alla lägen.