FrkU

Igår var det nästan som förr.
Kan inte beskriva hur lättad jag är ... och hur mycket det gjorde.
Skratt, skoj, skämt, prat... tilltal liksom.
Till och med nåt leende skymtade.

Tack och lov.
JA, jag vet att det skulle ta tid. Men jag började tvivla, helt ärligt.

Och även om det inte kommer att bli helt som förr så är detta den nivån jag hoppas kommer att förbli framöver. Så mycket lättare och roligare det blir då.

Säger som stenen med texten "Vänd på mig"; "Det var skönt...."

XOXO