Även liten är bra....
Det fick jag erfara idag...
Och GUD så glad jag är för det lilla...
Bjuden på lite mysfika hos FrkBas. Kände gott att få lite prat och lite mys innan pass och möten.
Rattade hem till henne... och möttes av en OPLOGAD gata. Men hennes bil stod längs gatan så SJÄLVKLART rattade jag in och ställde mig där också.... Det var mycket mycket spårigt, men eftersom rattandet gått så bra imorse så tänkte jag att detta löser jag hur bra som helst.
Parkerade snyggt intill snövallen...
Kom mig in och fikade och pratade...
Efter en timma lite drygt var det dags att haste vidare och ger mig ut.
Ut genom porten och ser en skåpbil, a la modell "hyra-på-OKQ8"... stå lite på sniskan med bakdelen riktad MOT min framskärm, tvärs över vägen och framdelen uppe på "trottoaren" på andra sidan med varningsblinkers på...
"Hmm... " tänkte ja... "undra om han e arg för att han inte kom förbi..."
Ser en man lite längre bort och jag ropar:
- "vad har hänt här?"
Han undrar om det var min bil..
- "Ja" säger jag... lite försiktigt....
- "Du det är ingen fara men jag vågar inte röra mig ur fläcken" säger han....
Jag går runt min bil och väntar mig det värsta....(min inknycklade framskärm...)
MEN....
Skåpbilens bakdel har fått stopp... EN YNKA centimeter från min framskärm...
OCH jag överdriver INTE.... EN ENDA centimeter...
- "OJ!!" säger jag...
- "mm.." säger han... "LITE tur där...så om du bara backar UTAN ATT VRIDA ratten.... så ska detta gå bra...."
Sagt och gjort... hoppar in i bilen, i med backen... och han puttar på... för jag slirar bara...
och så GLIIIIIIIIDER jag snyggt från alltihop....
UTAN EN SKRÅMA på min pärla!!
Sen är han så gullig att han puttar mig hela vägen bort till den plogade vägen, så jag inte skulle fastna.... han såg MINST lika lättad ut som mig...
Så... lärdom....
Ibland är även litet MYCKET MYCKET bra...
