FrkU

Berättade om några av mina vänners milstolpar i veckan.
Berättade om min kväll på golvet.
Berättade om insikterna jag fått.

Insikten är:
Detta är en liten milstolpe för mig, jag skapar den ju själv. Jag har ju faktiskt makten och möjligheten att se till att det blir det, att sätta upp den där stolpen och säga till min omgivning att jag vill DETTA och peka en riktning.

Min stolpe bygger på att jag byter fokus.
Jag byter fokus och väljer att lägga det där jag vet att jag lyckas.
Jag ska leta upp verktygen, och har redan börjat så smått.
Jag är lyckligt lottad att ha en skara fantastiska människor kring mig, som kan bistå med stödet och vissa byggstenar.
Jag sitter inte och väntar att det ska ramla ner i knät på mig.
Jag tänker agera... för jag insåg... att jag kan det.... JAG kan och jag ska....

Jag släpper inte min önskan om annat, om andra delar i mitt liv, men där jag befinner mig nu kan jag inte göra mer. Jag har lagt den tid jag kan, jag har gjort allt jag kunnat, och är säker på min sak.
Nu ligger det inte i mina händer längre och då finns ingen anledning att ha fokus på det enbart.
Jag låter det ske och försöker hitta lugnet i det som är, försöker hitta ett sätt att bara vara.
För jag vet... att en dag... är det min tur. Är det vår tur...
Och inget ska stoppa mig.

INGET.