FrkU

När viljan är stark, för stark. Vad gör man då?
När känslan skenar... ensam, utan sällskap. Hur hanterar man det?

När gränsen är nådd, men tanken och hjärtat vill mer. Vad ska då hända?

När ens egna vilja, känsla och tro inte stämmer överens med annans, hur får man det att gå ihop?

Ska det backas, bara fogas och underkasta sig? Vara glad för det lilla?
Eller vända och byta riktning?
Ska det bara inses.. att bättre än så här är det inte... mer än så här är jag inte värd?
Mer än så här kommer det inte att vara...

Önskar svaren kom, önskar vetskapen kommer.
Vill inte....... jag vill ha lugn.... jag vill älska, älskas.
Är det för mycket begärt?