FrkU

Jag har gjort något som smärtar mig något fruktansvärt.
Något som bar mig emot och gav mig ett stort hål inom mig.
Något som jag tvingades till för att överleva
Något som jag inte vet var rätt eller inte....
Något som jag hoppas vid allt jag äger en dag kanske blir ogjort.

Men nu sitter jag här med en tomhet, ett hål inom mig. Med en smärta så obeskrivlig.
Trots att jag vet att jag drevs av högre makter, trots att jag vet att det nu inte ligger i mina händer. Låg aldrig i mina händer, eller ens det som skedde.
Det som händer drivs och övervakas av något som med sin makt styr. Styr hela situationen, styr andra människors lycka, driver de till saker som smärtar.

Men trots allt så är det jag som lider... alla helvetes kval.
Det är nu min framtid visat sig, och jag ser på med blotta förskräckelsen för detta var inte vad jag hade tänkt, hoppats eller alls trodde.
Jag trodde att JAG för en gång skulle betydde något, att JAG verkligen var det som sas, skrevs. Att jag verkligen inte skulle förloras och puttas undan.
Men min tro grusades, min verklighet drogs undan. Min tillit betydde ingenting.... att lita och tro på mig existerar inte... att tro på mig och den jag är idag betydde inget.
Min tanke och mina känslor har stampats på, som om inget var värt.
Högre makter fanns... något som var mer värt. Allt var förgväves!!!

Oavsett så visste jag, jag trodde, jag var beredd, jag vill inte DETTA....

Men jag är tvungen... och hålet som det efterlämnade kommer jag alltid hålla tomt, vakta med mitt liv. Inget annat är värt att få ta plats där. Inget!!