the end of the road
Dagen då jag gör min sista arbetsdag på detta kontor.
Det är lite vemodigt faktiskt, när jag tänker efter.
Och det gör jag först nu, idag, då det har hänt så otroligt mycket annat kring mig.
Men idag är sista dagen som jag sitter mittemot Kollegan, som vi by the way måste döpa om nu. Vi har följts åt i mer än 6 år på olika arbetsplatser... Så det är lite sorgligt. Vi har haft ups and down, vi har skattat och gråtit, gått igenom så ofantligt mycket tillsammans, sett en mängd andra kollegor komma och gå, avverkat ett gäng chefer. Oavsett dagsform oss emellan så har det varit en trygghet att ha henne där, det ska liksom bara vara så. Veta att det alltid funnits ett igenkännande ansikte, en person som jag vet jag kunnat vända mig till, nån att bolla med. Handkrämer, nagelfilar, ob's och annat jox som vi kastat mellan varandra!!
Men nu verkar våra vägar rent yrkesmässigt skiljas åt.
Jag ber till gud att vänskapen inte gör detsamma... Nu krävs lite mer engagemang för att hålla kontakten. Jag misstänker att msn och mail kommer att vara verktyg vi får hålla oss till.
OCH jag antar att jag har en stående inbjudan kvar vad gäller deras fester och annat jox som de kan tänkas ta sig för ute vid havet.
Nu kastar jag mig ut för bergsklippan och testar mina egna vingar, återigen, fast nu i arbetslivet.
Men först är det dags för uppstart i lite lugnt tempo på mitt nya kontor... sen semester i 4 veckor!!! Eller vad man nu ska kalla det!!!
Så jag tar gladeligen emot och ser fram emot inbjudningar till diverse påhitt som mina vänner nämt som t.ex.
- tjejkvällen på Kurveröd
- brännbollsturneringen på Bodele
- singstarkvällar (MASSOR)
- vinkväll på Helenedal
- grillkväll i skogen
- mys i stugan
och ska själv rodda ihop några kul events.
Som t.ex:
- kubbturnering
- vinkväll på balkongen
- grillmys på Skeppsviken
Jag tror att det kommer att bli kanon. Klart att det kommer att vara lite otäckt i början men sedan kommer du sannolikt att glädjas över hela situationen ännu mer.
Men det är klart. Jompan är svår att vara utan. Själv önskar jag att hon var så liten så att jag kunde ha med henne i fickan på dagarna. Dp kunde hon ju liksom vara med hela tiden så att vi kunde prata. Men inte synas och störa så mycket ;)
Tack älskade vän för det fina inlägget!
Friends 4 life, det vet du. Efter allt vi gått igenom...
Du har en given och stående inbjudan hem till oss och jag hoppas du utnyttjar det också! Vem vet, en vacker dag kanske jag kan bli ett litet yrväder att ha med som pausunderhållning med sång och dans.
Lycka till huggormen ;) med allt som kommer i din väg framöver och du vet att jag alltid kommer fortsätta finnas här för dig.
PUSS!
Men gumman!!! Det är nu livet börjar...på riktigt. Det vi gjort innan va bara uppvärmning ju :-) Vännerna tar man med sig :-D
